Hiddink stegar upp en rysk revolution

- Det är Hiddink som ligger bakom det här, berättar min tolk. När han var här i Moskva och förhandlade med förbundet klagade han hela tiden på de trånga, sunkiga lokalerna. Flytta till nya lokaler! krävde han innan han skrev på kontraktet som förbundskapten. Och han fick sin vilja igenom.

Guus Hiddink ser lite butter ut vid en första anblick när han kryssar fram på träningsplanen och skriker ut order till spelarna. Han har lärt sig en del ryska, men när det hettar till kommer engelskan fram och då får Igor Kornejev, den assisterande förbundskaptenen, översätta. Kornejev är en av få ryssar som haft en karriär i Västeuropa, med spel under drygt tio år i Spanien och Holland, vilket gör honom till en idealisk underhuggare till Hiddink.

Tränarkarriären har annars gjort Hiddink till en världsmedborgare. Förutom modersmålet holländska och engelska talar han tyska, franska, spanska och så då lite ryska och lite­
koreanska.

Efter träningen frågar jag om han vill ställa upp för en intervju.

- Ska bara duscha och äta lite lunch först. Men möt mig i hotellobbyn halv tre, säger han.

I nästa andetag frågar han mig vad jag tyckte om träningen.
- Ser det bra ut, tycker du? Ser vi tillräckligt alerta ut?

Det här var definitivt första gången jag fått en sådan fråga från en internationellt högt respekterad förbundskapten.

Men han inväntade mitt svar, och jag kunde ju inte annat än smöra en aning eftersom jag ville ha honom på gott humör inför intervjun. Och, i och för sig, det var sannerligen inget större fel på träningen, som styrdes med järnhand.

Två timmar senare i lobbyn. Han sitter där när jag kommer. Med en kopp kaffe och en nytänd cigarr, av märket Davidoff Special R. Den kommer att räcka under hela den nära timslånga intervjun, ska det visa sig.

- Men jag vill inte att du tar några bilder när jag röker, säger han till DN:s fotograf.

Hiddink börjar i stället omedelbart tala om snus. Något han lärde sig existerade när han mötte Ralf Edström i PSV Eindhoven under 70-talet. Han skrattar gott när han tänker tillbaka på Ralfs utstående överläpp.

Sedan börjar han prata om Rysslands uppladdning inför EM. Varför man i motsats till övriga nationer valde att ägna vintern åt träningsläger i stället för träningslandskamper.

- Det handlar helt och hållet om den ryska säsongen. Mina spelare är hemmabaserade och därför ville jag skynda långsamt med själva matchmomentet. Visst, vi kunde ha spelat träningslandskamper redan i februari. Spelarna hade definitivt klarat det mentalt, men knappast fysiskt. Och då är det bättre att vänta och sedan stegra matchtempot ju närmare EM man kommer, säger Hiddink.
- Dessutom, jag har ju själv varit klubblagstränare, och som sådan uppmanar man spelarna att ta det lugnt när det handlar om träningslandskamper. Fem, sex träningar kan faktiskt ge mer.

Hiddink konstaterar också att det faktum att ryska spelare är hemmabaserade inte innebär någon fördel för honom som förbundskapten.

- Jag hade hellre sett att många av dem spelade i tuffare och bättre ligor, som den engelska, spanska, franska, italienska eller den tyska. Men nu är det så att de tjänar bra i den ryska ligan, så det är inte så mycket att göra åt.
- Men å andra sidan behövs också viss stjärnstatus i den ryska ligan. De unga spelarna som är på väg upp måste ha förebilder. Minns när jag var holländsk förbundskapten, då försvann stjärnorna på löpande band, till Italien och till England, ligan utarmades.

Hiddink vill dock inte ha in alltför många utländska spelare i rysk klubblagsfotboll. Han anser att man måste ha en gräns, och han anser att den redan mer eller mind­re är passerad.

- Att ha en startelva med tre inhemska spelare och åtta importer, en verklighet jag levde med under min tid i holländska ligan, är givetvis inte bra. I Ryssland finns en gräns, men som jag ser det borde den vara hårdare. Som det är nu har jag ett urval på ungefär 60 spelare när jag skall nominera en landslagstrupp. Det är alldeles för lite, och skapar problem för mig, säger han och tar ett nytt bloss på cigarren innan han placerar den i askkoppen igen.
- Men det finns hopp, ett avtrappningsprogram är inlett, och om det fungerar kommer det 2010 att vara en gräns på maximalt fyra importer per startelva i klubb­lagen. Och det är bra.

Som en följd av detta tvingas föreningarna satsa allt hårdare på egna ungdomsakademier, vilket Hiddink är övertygad om kommer att stärka Ryssland enormt som fotbollsnation.

- Ryssland är en stor nation, med en stark ekonomisk utveckling. Det finns en potential, till skillnad från exempelvis Holland som är en liten nation som aldrig kommer att kunna mäta sig med de stora på klubblagsnivå.

När det gäller Rysslands EM-motståndare Sverige, Spanien och Grekland håller Hiddink ännu så länge en låg profil.

- Jag väljer att koncentrera mig på mitt eget lag. Men visst, jag följer ju utvecklingen.
- För det ryska landslagets del handlar det om att försöka hitta ett lite annat spel. Om vi ska bli framgångsrika i de stora mästerskapen kan vi inte koncentrera oss på enbart en stark defensiv kombinerat med två "cowboys" som jagar på topp. Jag vill att vi ska spelar mer offensiv, mer attraktiv fotboll.

Hiddink berättar också att när han tillträdde som rysk förbundskapten för drygt ett och ett halvt år sedan var landslaget dominerat av spelare över 30 år.

- Äldre spelare blir bekväma. Deras målsättning är att överleva, de tar inte fajten. När jag pratade med några av de äldre förklarade de för mig att om jag hade ambitionen att förändra spelstilen var jag tvungen att göra mig av med dem, annars skulle det inte fungera.
- Nu har jag skapat ett ungt lag, kompletterat med två, tre äldre spelare. Det ska bli intressant att se vad vi kan åstadkomma.
- Målsättningen är egentligen VM 2010, men nu kvalade vi in till EM, med ett visst mått av tur, det ska jag erkänna, så då får vi en bra första kontrollstation för lagbygget.

På frågan om jobbet som förbundskapten är svårare i Ryssland än i Holland, Sydkorea eller Australien, som han också coachat med framgång, svarar Hiddink:
- Det är annorlunda, och jag trivs väldigt bra. Sydkorea var också annorlunda, man kom som till en helt annan värld som jag inte visste något om. Jag gick in det jobbet som realist, vi skulle arrangera VM, laget hade aldrig presterat på den nivån tidigare. Så jag sade att målet var att hamna bland de 16 som gick vidare från första gruppspelet. Det gällde att inte tappa ansiktet, men vi klarade utmaningen och mer därtill.
- Här i Ryssland känns kraven mer realistiska. Folk vet att rysk fotboll är i omdaning. Här finns tålamod på ett sätt som inte existerar i Sydkorea.

Efter att ha fört Sydkorea till semifinal i VM 2002 mer eller mind­re helgonförklarades Hiddink av koreanerna. Han fick ett hus på en ö söder om fastlandet som gåva. Hans popularitet var större än presidentens. Och än i dag arrangerar resebyråer i Sydkorea charterresor till den lilla holländska by där Hiddink växte upp. Hans åldrige far har blivit van vid att se fotograferande koreaner utanför sin ytterdörr.

Men trots att han är ägare till ett hus i Sydkorea har han aldrig var där och sett det.

- Men jag är övertygad om att kylen kommer att vara fylld om jag skulle åka dit, säger han och skrattar.

Först Sydkorea, sedan Australien och nu Ryssland, det verkar som om Hiddink är ute efter problem.

- Kanske, säger han och skrattar. Nej, säg i stället att jag hela tiden söker utmaningen.
- Engagemanget i Sydkorea är en historia för sig. Jag var holländsk förbundskapten 1998, vi mötte Sydkorea. Något år senare tog koreanerna kontakt med mig för att, som dom sa, få goda råd. De var ju rankade runt 60 i världen.
- Frigör spelarna från klubblagen. Turnera med landslaget runt hela världen för att få erfarenhet, var mitt råd. En vecka senare ringde de upp mig i Amsterdam. Vi är i stan, sa de, kan vi träffas? Visst, sa jag.
- Vi följde dina råd, sade de. Och förresten, här är ditt kontrakt!
- Jag blev alldeles paff, men antog utmaningen efter lite betänketid, de hade ju fixat rubbet inom en vecka, så jag insåg ambitions­nivån. Men herregud, hade jag inte lotsat in laget bland de sexton hade jag väl blivit halshuggen, så mycket pengar som vi brände på vägen till VM, säger Hiddink och skrattar.

Men Sverige har han ingen ambition att coacha.
- Nej, det är bara att titta på resultaten. Ni kvalar in till mästerskapen, gör hela tiden resultat, trots att Sverige är ett litet land. Svensk fotboll är redan väl utvecklad. Och jag söker ju utmaningar.

Om Sverige som EM-motståndare talar han med respekt.

- Laget är mycket erfaret. Det är inget oskyldigt lag, oskyldiga lag spelar ofta bra till en viss gräns, de förlorar när det bränner till. Så är inte Sverige.

Hiddink håller dock Spanien som klar favorit i grupp D.

- Ett klasslag som normalt sett ska nå minst semifinal i EM. Bakom Spanien är det ganska öppet som jag ser det. Sverige, Ryssland, Grekland, tre lag med skilda spelstilar.

Som holländare har han följt Zlatan Ibrahimovic noga ända sedan tiden i Ajax. Och han kallar honom en överlevare.

- En oerhört skicklig fotbollsspelare. Att jag kallar honom överlevare beror på att han kan spela i stort sett i vilken omgivning som helst och leverera. Det utmärker en stor spelare. Men vi kommer inte att koncentrera oss på att stoppa just honom när vi möter Sverige. För om vi gör det får vi bara problem med andra spelare, så det är inte lönt.

Hiddink vill dock inte slå fast att Zlatan är en bättre spelare i Inter än i landslaget, eftersom han är omgiven av fler världsspelare i klubblaget.

- Jag måste analysera Sverige bättre innan jag uttalar mig i den frågan. Men visst, han har en oerhört stark omgivning i Inter. Men det hindrar inte att han kan vara lika magisk i landslagströjan.

Hiddink har sedan han blev rysk förbundskapten pendlat mellan hemmet i Holland och våningen i Moskva, säger han själv.

Sanningen torde dock vara att han vistas mesta tiden utanför Ryssland, men inte vill uppge det eftersom han redan har en skatte­tvist därhemma att hantera, som bottnar i huruvida han tidigare bott i Holland eller Belgien.

Stora pengar står på spel och ryssarna gör allt för att han ska betraktas som boende i Moskva, och därmed få "rätt" beskattning.
Chelseas ägare Roman Abramovitj sägs vara den som betalar hans lön. Men Hiddink själv pratar bara om Abramovitj som den oerhört fotbollsintresserade mecenaten.

- Han gör oerhört mycket för rysk fotboll genom att finansiera fotbollsakademier runt om i landet. Han delar också vår glädje och vår sorg. Det märkte vi tydligt under kvalspelet, då han alltid kom in i omklädningsrummet efter matcherna.
- Men det är också så att jag alltid kan ringa honom om det är något jag känner att jag behöver. Jag hälsar också på honom i London då och då.

Du kanske rentav är påtänkt som ny manager för Chelsea?
- Det där är en fråga som aldrig varit uppe på bordet. Dessutom, det vore ingen större vits att plocka bort mig från posten som förbundskapten efter ett och ett halvt år för att göra mig till manager i Chelsea. Det vet både Abramovitj och jag.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut