Tidernas match väntar för Stuttgarts turkar

Yasar Alkis, 35 år, är född och uppväxt i Stuttgart. Han är stolt över sin stad, han visar oss runt bland restaurangerna och uteserveringarna vid Wilhelmsplatz i centrum.

Han säger att Stuttgart är något annat än många andra tyska storstäder.

- Här har alla jobb, här är det fredligt, säger han.

Arbetslösheten är låg, bilfabrikerna Porsche och Daimler-Benz har alltid behövt folk, det har aldrig uppstått några ghetton där unga män frustrerade män driver runt utan att ha något att göra.

Yasar Alkis pekar på restaurangen som har en turkisk och en tysk flagga i fönstret.

Innehavaren Burhan Sabanoglu är turk, men krogen har specialiserat sig på inhemska specialiteter från Stuttgartområdet.

När vi kommer in äter Burhan Sabanoglu sin middag - en biff med lök. Själv var han brottare och simmare som ung, som fotbollssupporter är Istanbul-klubben Galatasaray och VFB Stuttgart lagen i hans hjärta.

- Tyskarna underskattar oss, men så enkelt är det inte att slå oss, säger han.

Sonen Fuat sitter vid bardisken och gör små inpass:

- Vi har kommit till semifinal, det blir fest hur det än går, säger han.

Yasar Alkis tar oss med till sitt eget stamställe, Café Mistral, fyra män diskuterar matchen vid ett bord. De två turkarna tror på sitt lag, medan tyskarna påpekar att Turkiet har så många avstängda och skadade att de inte kan åstadkomma ännu ett under.

- 3-0, säger Holger Sommer, en av tyskarna, medan hans bordsgranne, Selim Mehmet, tror på 4-2 till Turkiet.

Förhandsdiskussionerna har inte enbart handlat om resultatet, utan också om vad som kommer att hända på gator och torg efter matchen.

Yasar Alkis befarar att det trots allt kan bli en del bråk.

- Idioter finns det på bägge sidor, säger han.

Själv har han sin turkiska härkomst och sitt tyska pass, spelarfavoriter som Arda Turan och Michael Ballack, en röd och en vit tröja.

- Innerst inne håller jag på Turkiet, medger han och lägger högerhanden på hjärtat. Men vinner Tyskland sätter jag på mig min vita tröja.

Till slottsparken väntas 40.000 personer - för första gången under EM ska en match ska visas på tre jättelika filmdukar. Tidigare har den fyrfiliga Theodor Heuss Strasse mitt i stan tjänat som så kallad fanmeile.

När turkarna slog ut kroaterna på straffar i den dramatiska kvartsfinalen blev det bråk och polisen fick ingripa.

Günes Göker befann sig på plats, mitt bland ett gäng kroater, men märkte ingenting av några oroligheter.

Hon har häpnat över det turkiska laget och sättet att vända matcher:

- De kämpar som galningar, som Che Guevara, säger hon och knyter näven.

Hon har också lagt märke till att många turkar åker omkring med både en tysk och turkisk flagga på bilarna.

- Men jag har inte sett några tyskar med turkiska flaggor, konstaterar hon.

Günes Göker är tysklärare, undervisar utlänningar som jobbar åt Porsche, Daimler och andra företag. EM kommer väl till pass.

- Det är tjecker, italienare, spanjorer. Vi har haft EM som konversationstema.

EM kommer inte enbart att utspelas i centrum. Tuncer Bulkurcu ska se matchen på att ett spelställe i Feldbach några kilometer utanför Stuttgart. Vi träffar honom i ett industriområde när han handlar varor till sitt kebabställe.

- Om vi vinner tar vi bilarna in till stan, säger han.

Tuncer Bulkurcu hade turen att vara på plats både när Turkiet slog Schweiz och Tjeckien.

- Det var obeskrivligt. Efter två dagar kunde jag fortfarande inte fatta att det var sant.

Nu läser han i Bild-Zeitung hur turkarna tänkt använda tredjemålvakten som anfallare i brist på spelare, förutsättningarna är inte de bästa.

- Som alltid gäller det att kämpa, kämpa, kämpa. De spelar inte vackert, men springer skiten ur sig.

Blir det bråk efter matchen?
- Tror inte det. Fast man vet inte. Tyskarna dricker mycket och turkarna är väldigt känslomässiga.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut