Varför visar de alltid Michael Nyqvists ansikte i närbild?
Publicerat 2007-09-10 20:49
När jag åker tunnelbanorna fram och tillbaks nuförtiden ser jag reklam för ännu en film med Michael Nyqvist. Reklamen känns som en del av inredningen i en vanlig tunnelbana i Stockholm på 2000-talet, den ska ha en reklam för en film med Michael Nyqvist. Reklamen utgörs av en närbild på Michaels ansikte när han virvlar runt i glädje och oförskräckt flashar sin ärriga kind. Filmen heter typ "Du är underbar!". Varför måste de alltid visa Michael Nyqvists ansikte i närbild? Man hör aldrig talas om dessa filmer någon annanstans. De debatteras inte av David Bexelius på tv, de pryder aldrig framsidan på fredagens kulturdel. Det enda marknadsföring de behöver är en närbild av Michel Nyqvist i tunnelbanevagnen. Filmerna handlar antagligen om medelålders människor som blir förlösta ur sin vardagsdepression, finner sig själva och kärleken och lär sig att se det stora i det lilla.
Jag lyfter blicken från min Metro och skänker Michael Nyqvist en tanke. Vem ser egentligen alla dessa filmer? Är det han? Är det hon eller hon? Är detta vår tids Harlequinromaner? Utgör dessa filmers publik en egen subkultur, som samlas i det tysta för att följa Michael Nyqvist och Kay Pollack på ännu en resa ut på Björn Ranelids Österlen klätt i mustiga höstfärger, där äpplena alltid är mogna och bönderna alltid säker en fru?
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
