Pressfrihetspriset Guldpennan

Hans syn har försämrats under tiden i fängelset. Det fanns inte tillräckligt med ljus när han läste böcker och näringen i maten var dålig.

Karriären som journalist är slut och hans publicerade artiklar på internet fortsätter att censureras i Kina, säger Li Changqing i en intervju med DN i en lägenhet i Peking.

Den 2 februari släpptes den tidigare ställföreträdande nyhetschefen vid Fuzhou Daily ur Yong An-fängelset i provinsen Fujian i södra Kina. Då hade han suttit fängslad i sammanlagt tre år och 50 dagar.

I början av juni skulle hans fru och dotter ha tagit emot priset i Göteborg som Li fått som årets Golden Pen-pristagare av tidningarnas världsorganisation World Association of Newspapers. Det är andra året i rad som priset tilldelas en kinesisk journalist.

- Jag hade gärna åkt utomlands och hade planerat att själv ta emot priset, men jag har förstått att det är omöjligt eftersom jag inte har fått något pass, säger den 43-årige journalisten.

När frun Bao Dinling och den 17-åriga dottern på onsdagen i förra veckan kom till Pekings flygplats för att flyga till Sverige och Göteborg blev de stoppade. De hölls kvar och frågades ut av polis och deras pass togs i beslag.

Därmed påverkas inte bara Li Changqing utan hela hans familj av de ariklar han har skrivit och publicerat. Han greps först för att ha gett sitt skriftliga stöd till en lokal medlem i kommunistpartiet, som offentligt tog avstånd från korruption. För det misstänktes Li ha gjort sig skyldig till "omstörtande verksamhet". Han dömdes senare i stället till fängelse för att ha "spridit falska nyheter" när han slog larm om ett utbrott av denguefeber i södra Kina.

- Tiden i fängelset har drabbat mig och min familj hårt. Familjen visste inte vad som hände med mig i fängelset och jag blev sparkad från Fuzhou Daily. Nu har jag inget fast jobb eftersom ingen i Fuzhou längre vågar ge mig arbete. Alla blir rädda när de hör mitt namn. Det är därför jag har åkt till Peking, men det kommer att ta tid att komma tillbaka till samhället, förklarar Li Changqing.

- Jag tänkte länge innan jag skrev artiklarna, jag kände till riskerna, men jag kunde aldrig tro att resultatet skulle bli så allvarligt.

Han har skaffat ett tillfälligt jobb i Peking och vi sitter i en lägenhet som tillhör en av hans kolleger. Li bjuder på grönt te från sin hemprovins och berättar att han gick på samma universitet som Shi Tao, den kinesiske pristagaren av Golden Pen-priset 2007. De var kompisar och med i samma poesigrupp.

- Jag är mycket tacksam för Golden Pen-priset, men jag hade önskat att kineser inte får Guldpennan hela tiden. Om yttrandefriheten vore bättre i Kina skulle de slippa ge kineser priset, säger Li Changqing.

Nu konstaterar han att han måste vara försiktig med vad han säger eftersom han har vänner som sitter i fängelse, vars säkerhet han inte vill äventyra.

- I fängelset är maten inte så bra, sjukvården inte så bra och man har inte de rättigheter som står inskrivna i den kinesiska lagen. Min hälsa försämrades. Jag var också den som kontrollerades hårdast av alla eftersom jag inte var en vanlig fånge utan en politisk fånge.

Lis fru Bao Dinling tilläts hälsa på honom en gång i månaden under besök som varade i en halvtimme. Vad som sades under deras möten spelades in.

- Vi talade om vanliga saker. Jag frågade min fru hur det var med min mamma och vår dotter. Jag viss­te att hon inte skulle berätta allt, utan bara säga att allting var bra, för att inte oroa mig. Och när hon frågade mig hur det var i fängelset, sa jag heller inte allt för att slippa göra henne orolig.

Nu när han befinner sig i Peking långt hemifrån skickar hans fru och dotter massor av sms varje dag. Li svarar på alla, för han vill inte göra dem rädda för att något hänt honom igen.

Det var frun och dottern som skulle ha kommit till Göteborg för att ta emot priset. När vi träffades trodde Li Changqing att det skulle gå bra. Men på flygplatsen i Peking någon vecka senare stod polisen och stoppade dem.

Li Changqing beskriver sig själv som en annorlunda kinesisk journalist, en som inte bara vill lyssna på sin chef på tidningen och göra vad han säger.

- Jag ville inte bara tjäna pengar på mitt yrke, utan också ta ansvar för Kinas utveckling.

- Faktum är att jag älskar Kina och har stora förhoppningar för Kina. Allt jag vill är att Kina ska få riktig demokrati och riktig frihet. Vanligt folk ska ha större rättigheter. Om de fick det skulle de också ta större ansvar.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut