Chatt med Yngve Gustafson 080911

Publicerat 2008-09-11 15:05

0 kommentarer
0 Bloggar

Moderator: Välkommen Yngve Gustafson till chatt på dn.se om läkemedel till dementa. Välkomna också ni läsare som skickat in frågor. Chatten kan börja.
Monica: Har man som anhörig rätt att förbjuda vård/sjukhemmet att förskriva psykofarmaka till intagen förälder eller är man som anhörig maktlös i sammanhanget?
Yngve Gustafson: Någon formell lagstiftning som reglerar närstående möjlighet att bestämma över behandling känner jag inte till. Förhoppningsvis kan man i en dialog komma fram till att förändra medicineringen.
Jenny: Såg i lista intill gårdagens artikel att Lithionit listas bland de mediciner artikeln behandlar - är inte den en helt annan typ av medicin än neuroleptika? Kan även den vara farlig för äldre, och när bör man isåfall sluta ta den om man som jag har bipolär sjukdom? Mvh. Jenny 38
Yngve Gustafson: Lithiumbehandling har en annan verkningsmekanism. Den blir inte automatiskt farligare när man blir äldre men man måste alltid anpassa dosen efter njurfunktionen som alltid försämras i hög ålder.
Susanne: Med vad medicinerar man en dement människa som är aggressiv och slår både personal och medboenden? Vi vet ju alla att personalstyrkan är otroligt slimmad för att kosta så lite som möjligt men ibland hjälper det inte ens med att vi finns där och försöker lugna.
Yngve Gustafson: När dementa människor drabbas av komplikationer som t ex urinvägsinfektioner, läkemedelsbiverkningar förstoppning eller en alltför stressande vårdmiljö reagerar dom ofta med aggressivitet. Därför måste man alltid börja med att utreda bakomliggande orsak, vilket kan vara mycket svårt hos en demenssjuk människa som inte vill samarbeta vid undersökningarna och dessutom förlorat förmågan att förstå språket. I en svår akut situation måste ibland "olämpliga" läkemedel tillfälligt användas. Man kan också pröva med taktil stimulering, en stor kram eller något gott att äta eller en möjlighet att få komma ut och röra på sig utomhus.
Dottern: Hur kommer det sig att det är så svårt att ställa en diagnos om det inte är någon av de vanligaste demenssjukdomarna?
Yngve Gustafson: Det finns minst 100 olika sjukdomar som kan drabba hjärnan och leda till demens. Några är mycket sällsynta och svåra att avgränsa.
Marie: Min far har väldig ångest även utan medicin vad kan man gör för att lindra hans ångest och vanföreställningar?
Yngve Gustafson: Ångest kan ha väldigt många orsaker, särskilt hos människor med demenssjukdom. Detta kan kräva en noggrann utredning. Ofta kan ångest och ibland även vanföreställningar vara symtom på en depression som kan behöva behandlas. Utan en närmare kännedom om din far är det omöjligt att avgöra vad som kan ge honom bäst hjälp.
urban karlsson: Arbetar som sjuksköterska under kvällar och nätter inom Umeå kommun. Varje kväll och natt kommer samtal om att någon enskild boende vandrar omkring,skriker,stör andra boende samt har kraftiga vanföreställningar, slår och hotar "barnen är nere vid älven" barnen är borta, någon har stulet båten,här ska inte jag sova då mamma inte vet var jag är"etc etc. En personal på ett helt våningsplan har gjort att oron hos den enskilde ofta har eskalerat så mycket att man inte kan nå dem verbalt när man väl försöker. I alla fall när personalen ringer så känner jag att jag inte kan göra så mycket mer än att telefonledes ordinera kapsel hemenevrin enligt vb listan och "hoppas att det blir bättre". I de bästa av världar hade man önskat att det fanns mer händer, mer motiverad och utbildad personal ute hos den enskilde men tyvärr så går utvecklingen i motsatt riktning. Så vad har jag för alternativ än att just ordinera enligt vb och hoppas att det blir bra......
Yngve Gustafson: Hej Urban! Den låga personalbemanningen och ofta brist på specifik utbildning gör att man ofta inte kan göra något annat än att tillfälligt ge något lugnande och då är Heminevrin troligen ett av de mindre dåliga alternativen. Ofta börjar dock demenssjukas oro successivt under eftermiddagen och ibland kan man förhindra en förvärring om man kan avleda personen eller få personen att vila en stund tidigare under dagen. När en demenssjuk människa blir väldigt förvirrad och aggressiv bör man ju helst utesluta bakomliggande komplikationer men detta är ju ofta omöjligt för en nattsjuksköterska att hinna med. Om problemen upprepas bör ju läkaren utreda om det går att hitta någon utlösande orsak.
Olle: Med dagens personaltäthet, vad anser du vara alternativet till neuroleptika för aggressiva och utagerande dementa patienter? MVH
Yngve Gustafson: 1. Utreda bakomliggande orsak till patientens symtom. 2. Ge personalen utbildning och handledning att bemöta dementa människor med aggressivitet 3. Att möjligen pröva ett läkemedel mot aggressivitet som inte har neuroleptikas allvarliga biverkningar, t ex SSRI preparat 4. I en akut situation kan ibland ett sömngivande medel som t ex Heminevrin vara en tillfällig lösning.
Anders Rockström: Hej, min svärmor har nyligen tagits in på ett äldreboende pga svår infektion i kombination med tilltagande förvirring. Hon, som aldrig tagit sömnmedel reguljärt, medicineras nu med Hemivrin. Hon slocknar direkt och blir nästan medvetslös. De ger detta kl 19 på kvällen, uppenbart för att underlätta för personalen! Det verkar som om alla andra gamla också ges det, för efter 19 ser man aldrig till någon äldre person i korridorer eller TV-rum. Vad kan vi göra?
Yngve Gustafson: Om det är så att alla på äldreboendet får sömnmedel till kvällen så är det något allvarligt fel i medicineringen av de gamla. För en stor del av dessa gamla är dessutom sömnmedel mycket farliga att ge för flera av dom kan lida av andningsuppehåll under sömnen (sk sömnapné). Sömnmedel kan bara förskrivas individuellt efter utredning av orsaken till patientens sömnproblem
ulf wallgren: Hej! Jag har en mamma som är 87, har vaskulär demens, är lätt förvirrad emellanåt men klarar ännu så länge att bo hemma med hemtjänst. Sen början på året har hon en stämningshöjande medicin som heter Mirtazapin 1 tablett 15 mg på kvällen. Den sattes in mot depression på Geriatriken där hon vårdades efter sviterna av ett lårbensbrott. Dom första veckorna under medicineringen blev hon mycket förvirrad och orolig och trodde hon hade blivit förflyttad under natten från sitt rum på sjukhuset och ringde och var alldeles förtvivlad. Sen lugnade det mesta ned sej. Idag 7-8 månader efteråt blandar hon ofta ihop dåtid och nutid liksom hon förväxlar mej, hennes son, med sin mamma eller syster på telefon. Hon frågar hela tiden också om hennes föräldrar är döda. Har det här nåt med medicinen att göra eller är det vanliga demensproblem. Ska hon fortsätta med medicineringen eller bör den förändras. Vänliga hälsningar Ulf//
Yngve Gustafson: På din beskrivning låter det som att din mor som har fått diagnosen vaskulär demens har tecken på att demenssjukdomen har försämrats. Mirtzapin kan dock bidra till förvirringstillstånd hos äldre. Mitt förslag är att man provar att minska dosen successivt men samtidigt observera om hon blir mer nedstämd eller får mera ångest.
Ewa: Min mor som nu är 87 år fick för ca 7 år sedan diagnosen alzheimer. Man satte in Exelon med nära maximal dos. Jag upplevde att medicinen gjorde nytta. Den tidigare branta "utförskurvan" i hennes minne och övriga funktioner planade ut och sjukdomsförloppet de första 2-3 åren var ganska långsamt. "För humöret", som det stod på receptet, fick hon även en uppiggande tablett (som jag dessvärre inte minns namnet på) eftersom hon särskilt i början av sjukdomen stundtals var deprimerad. För knappt ett år sedan hade hon försämrats så pass mycket att vi fick lov att ställa henne i kö till ett särskilt boende. Hon flyttade in i vintras och blev mycket orolig och deprimerad i samband med flytten. Genast gjorde den ansvarige läkaren för boendet en översyn av hennes mediciner. Exelon plockades bort då "det ändå inte gör någon nytta efter ett par år", likaså "lyckopillret" och i stället har hon morgon och kväll fått en halv tablett Risperdal. Min mor har alltid haft nära till skratt och skämt och fortfarande är hon social med oss närmaste. Men jag är lite orolig för henne, tycker att hon dämpats ner efter flytten. Visserligen är hon gammal och hon har varit sjuk länge, men jag undrar om ändringarna i hennes medicinering kan spela roll? Tacksam för svar!
Yngve Gustafson: Av din beskrivning låter det som om medicinförändringen var mindre klok. Forskning har visat att Exelon kan ha positiv effekt även senare i sjukdomsförloppet. Även läkemedlet Ebixa kan påverka symtomen av demenssjukdomen gynnsamt senare i förloppet. Av din beskrivning har jag svårt att se någon indikation för Risperdal och man bör regelbundet försöka sätta ut Risperdalbehandling pga risken för allvarliga biverkningar.
Ann-Sofie: Hej, Vad anser du om forskrivande om sobril som medel mot oro och nedstamdhet? Min 85-ariga mamma blev rekomenderad 3-4 st 10mg sobril/dag. Hon bor ensam och ar inte dement men uppfor sig som en efter 20mg /dag
Yngve Gustafson: Sobril kan i en låg dos under en begränsad tid lindra oro även hos äldre människor. 40 mg per dag är dock en mycket hög dos för en 85-årig kvinna. Ett SSRI preparat kan ofta ha bättre effekt på ångest och ger mindre av de biverkningar som du beskriver att din mor får. SSRI kan vara t ex Citalopram, Cipramil, Cipralex eller Zoloft. Även dessa preparat bör inledas med en låg dos och alltid följas upp med avseende på effekter och biverkningar.
Ann von Sydow: Hej, Jag har en Alzheimersjuk moster, som fortfarande bor hemma, men har hjälp av hemtjänsten 4ggr/dag. Hon har under en längre tid fått Ebixa 10mg 1morgon+1kväll, för ca ett år sedan fick hon dessutom Mirtazapin 30mg 1kväll, p.g.a att hon var väldigt deprimerad, grät mycket och hade tappat livslusten. De senaste månaderna har hon nu fått mycket verkliga hallucinationer. Hon har t.ex. besök av sin man, som varit död i över 14år. Hon är övertygad om att han är där, säger att hon talar med honom och att han svarar. Hon lägger sig ibland på soffan och sover, då hon säger att hennes man tagit sängen. Hon har blivit mer och mer upprörd och orolig. Den döde maken tar också dit andra personer, som hon säger att hon måste ordna mat till, även en ny kvinna som han tänkt gifta sig med har han tagit dit...moster blir förtvivlad, orolig & rädd. Försök att lugna och resonera tillbaka henne till "verkligheten" blir allt svårare. Så vid senaste besöket hos husläkaren, i förra veckan, skrevs det ut Risperdal 10mg, som hon precis börjat med ½tabl.till kvällen, och i slutet av veckan ska den ökas till totalt ½ morgon+½kväll. Talade i morse, efter nyheterna, med husläkaren, som hävdar att denna medicinering i mosters fall är helt riktig. Och att man naturligtvis kommer att följa upp hur hon svara på medicineringen. Hon säger att det är absolut inte för hemtjänstens skull moster fått medicinen, utan för att moster upplever de syner och hallucinationer hon har som mycket obehagliga och att det gör henne rädd. Hon sa också att det är en relativt låg dos hon får. Jag känner ändå oro, med tanke på vad som står skrivet om Risperdal. Är det alltid så att det är en farlig medicin för äldre, eller kan det finnas motivation att ge läkemedlet i mosters fall? Vad kan man annars göra för att moster inte ska bli så rädd och orolig över sina syner. Eller är det kanske rent av så att det är någon av de andra medicinerna som ger henne syner? Mycket tacksam för svar, Mvh Ann von Sydow
Yngve Gustafson: Patienter som plågas av svåra hallucinationer och vanföreställningar kan ibland inte få ett drägligt liv utan hjälp av antipsykotiska läkemedel. Om medicinering med Risperdal är nödvändig kan man överväga att ge blodproppsförebyggande behandling. Jag utgår ifrån att läkaren har uteslutit att din moster får hallucinationerna av något annat läkemedel eller av någon annan sjukdom. T ex Mirtzapin kan orsaka hallucinationer men hallucinationer och vanföreställningar kan också vara orsakat av en depression.
Ulla Frang: Min syster 69 år har under många decennier matats med antipsykotiska läkemedel med fruktansvärda biverkningar. Nu får hon Cisordinol och Seroquel - något av dem intravenöst och hon hatar det. Har djup ångest inför sprutan som hon ska få imorgon, har tappat minnet, går som en robot, tappar håret, muntorr, oro, ja allt och mer som beskrivs i DN. Honhar lidit av psykoser hela sitt vuxna liv från och till. Hur kan jag påverka detta? Väldigt tacksam att det tas upp. Mvh Ulla Frang
Yngve Gustafson: Vid en kronisk psykossjukdom är ofta neuroleptika den enda utvägen och tyvärr kan biverkningarna bli svåra efter mångårig behandling. Ofta kan man behöva ge läkemedel mot biverkningarna vilket jag inte vet om din syster har fått pröva.
Agneta Rosenlund: Exakt vad är Aricept bra för? På mammas burk står det att det är mot lindrig Alzheimer. Kan det fungera lite som lyckopiller också alltså mot deppigheten som kommer med mörkret? Vilka biverkningar har Aricept? a.rosenlund@tele2.se
Yngve Gustafson: Aricept bidrar till att signalsubstansen acetylcholin ökar i hjärnan vilket kan förbättra minnet och därigenom lindra demenssymtomen. Aricept har dock ingen effekt mot depression och ångest. Den vanligaste biverkan av Aricept är illamående.
Eva Ranneberg: Min undran är varför skriver läkarna ut så mycket läkemedel till äldre personer trots att läkarna borde äga kunskap om att njur-/lever-/lungfunktionen avtar och är i regel halverad? Detta övergår mitt förstånd. Detta borde även beaktas i FASS. De äldre är nästan lika känsliga som spädbarn för många verksamma substaner i läkemedlen. Jag anser att det råder stor okunskap om äldres reaktioer på läkemedel. Finns det forskning kring vad som är normalvärden när det gäller ex blodtryck, B-glucos etc etc??? Jag tjänstgör som vårdlärare. Det finns dåligt med kurslitteraturen i geraiatrik för omvårdnadsprogrammet, på gymnasienivå, i en av av böckerna står det ff att feber är ett viktigt kännetecken i samband med pneumoni men jag har hittat flera studier som menar att bara 50% av de äldre har feber i samband med pneumoni. Vi behöver få ut mycket mer kunskap om geriatrik. Mvh Eva
Yngve Gustafson: Hej Eva, bristen på kunskap men även bristen på forskning är ett allvarligt hot mot en god behandling av äldre människor. Du som lärare och jag som forskare måste hjälpas åt att föra ut kunskap om att behandling av äldre är mycket komplicerat och kräver mycket kunskap och noggrannhet. Som du skriver förändras ofta sjukdomssymtomen hos gamla människor. Dom beter sig inte som det står i vanliga läroböcker.
Lotten: Jobbat med dementa i över 30 år. Har under dom åren sett både nackdelar och fördelar med psykofarmaka. När man är nära patienten och ser den fasanfulla ångest en del av dom har,är det inte utan att man blir lite rädd när massmedia bara styr mot biverkningarna och förringar dessa människors ångest till något som botas med en kopp kaffe och en klapp på kinden. Har inte dessa gamla rätt till rätt läkemedel för sin psykiska diagnos som alla andra i samhället? Finns det verkligen bra läkemedel som ger önskad effekt utan biverkningar för äldre?
Yngve Gustafson: Eftersom neuroleptika i princip saknar bevisad effekt på ångest hos människor med demenssjukdom och dessutom kan orsaka dödliga biverkningar bör neuroleptika endast användas i nödsituationer i låga doser under kort tid. Vid ångest finns många andra bättre alternativ som istället för att hämma hjärnan ökar halten av de signalsubstanser som en människa med svår ångest lider brist på. Tyvärr har alla läkemedel som ges till demenssjuka en stor risk för biverkningar och därför måste läkemedelsbehandling inledas med låga doser och effekter och bieffekter noga följas upp.
Gianna: Hej! Vår mamma blev akut sjuk när hon besökte oss i påskas. En vital människa som gick promenader på 7 km om dagen. som läste 3 dagstidningar på olika språk dagligen, stort socialt umgänge. Hon hamnade på Danderyds sjukhus, PIVA, (psykisk intensivvårdsavdelningen). Där drogades hon ner till oigenkänlighet med bl a Haldol i 9 veckor. Hon kunde inte gå längre (satt i rullstol) dräglade, skakade och hade blivit inkontinent. Hon flyttades till ett korttidsboende där man tog bort Haldolen (utan nedtrappning) och i stället fick hon Heminevrin + Citalopram (Citalopramet har gett biverkningar som flödig salivutsöndring och oro och svårt att sitta still). Hon har dessutom ordinerats Oxascand 2 ggr per dag för att ta bort oro, ångest och aggresion. Finns det någon annan medicinering som kan ta bort hennes ångest samt att hon inte kan sitta/stå still längre än några minuter åt gången (en biverkning av Citalopram)? Hon har nu haft Citalopram sedan 16 juli dosen har ökats på till 20 mg.
Yngve Gustafson: Din mors sjukdomstillstånd förefaller mycket komplicerat och tyvärr kan jag inte på den information du har gett ge några närmare råd.
Marie-Louise Ho: Har en 46-årig lindrigt utvecklingsstörd dotter som sedan 1988 bor i gruppboende i Köping. Personalen vände sig sommaren 2003 till Psykiatrin då de tyckte att min dotter var för jobbig för dem att hantera och tillsammans med familjeläkaren provade man därefter i omgångar mediciner som Fluanxol,Alprazolam, Remeron, Xanor, Propavan med förödande resultat och svåra biverkningar som följd. Min dotter var vid årsskiftet 2003/4 en matvägrande zombi. Då man inte agerade på boendet tog jag henne till Medicinakuten där dropp sattes in p g a undernäring och hon lades in för utredning. Vid utskrivning en vecka senare meddelade Medicinen att hon hade haft för mycket och felaktig medicinering, som togs bort successivt. Hon repade sig men sommaren 2006 ansåg man på nytt att hon var jobbig så Psykiatrin kontaktades. Denna gång ansåg man att Risperdal, Cipralex och Iktorivil tillsammans med Xanor var lämplig medicin.Man provade också Zyprexa. Jag noterade ganska snabbt olika biverkningar bl a började hon kissa på sig okontrollerat, fick talrubbningar, robotliknande gång, var trött och tappade matlusten etc och meddelade detta till ansvarig läkare. Inget gjordes. Först efter påstötning av Maries gynläkare i september 2007 erkände man ett samband mellan Risperdal och Iktorivil som endast skulle ges vid behov. I början av sommaren togs Risperdal bort eftersom urinproblemen var fortsatt stora. Iktorivil kvarstår vid behov. Cipralex ges dagligen. Är du intresserad av att ta del av mina skrämmande erfarenheter, som jag har väl dokumenterade, får du gärna höra av dig. Jag är övertygad om att inte bara de äldre utan även utvecklingsstörda hör till dem som får felaktiga mediciner med katastrofala följder och att uppföljningen är undermålig. Med vänlig hälsning Marie-Louise Holmqvist (Mamma och God man)
Yngve Gustafson: Jag hoppas att din dotter får en kvalificerad bedömning av en läkare som är specialist på människor med utvecklingsstörning. Ofta är dessa minst lika känsliga för läkemedel som människor med demenssjukdom men jag har tyvärr inte tillräckliga kunskaper för att ge dig ytterligare råd.
Helena: Vad är det som gör antipsykotika farlig? Och hur påverkar de i så fall yngre människor med psykisk ohälsa? Jag fick själv dessa läkemedel under flera år när jag befann mig i en oerhört svår situation. De tog ned mig oerhört, men då jag själv inte alls var läkemedelskunnig förstod jag inte sambanden, och jag kunde heller inte förmedla eller få gehör för detta. Jag var då i 30-årsåldern. Idag, tio år senare, har jag ofta undrat varför läkarna inte i tid avbryter en behandling, utan låter det pågå så länge patienten inte är till besvär. Jag fick en allt djupare depression ju längre tiden gick, men räddades till sist av SSRI- medel. Idag - tio år senare - kan jag känna sorg men också oro över ev. långvariga effekter, som ex.vis ökad depressionsbenägenhet. Har jag fog för min oro?
Yngve Gustafson: Under senare år har flera undersökningar visat att neuroleptika är särskilt farliga hos människor med demenssjukdom medan komplikationsrisken när det gäller de allvarligaste biverkningarna inte är ökade hos yngre hjärnfriska människor. Biverkningar av neuroleptika kan ibland finnas kvar efter något år men det är osannolikt att din tidigare medicinering skulle ha någon effekt efter 10 år.
Jenny: "Dagens personaltäthet" kanske inte ska vara den givna variablen, som i Olles fråga? Bör man inte snarare fråga politiker m.fl: "med det vi vet idag om äldres / dementas situation och behov, hur kan vi förändra miljön för våra äldre så att vi minskar den slentrianmässiga och hälsofarliga användningen av neuroleptika till dementa?" Vad skulle vara ditt svar?
Yngve Gustafson: Din fråga kräver ett långt svar. Vi måste fundera över hur vårt samhälle värderar gamla människor och dementa människor. En god vård kräver en god vårdmiljö med välutbildad personal och resurser för utredning och behandling av komplikationer. Vår egen forskning här visar att en förbättrad kvalitet i vården av demenssjuka människor faktiskt kan leda till minskade kostnader för sjukvården.
sina: vid flera tillfälle har jag skickat pat till Ger enheter i Stockholm och GBG med oro varefter de fick Risperdal insatt och då tar jag för givet att denna mediciner är ok enligt de lärda. vad saknas i utbildning av läkare i detta avseende?
Yngve Gustafson: Tyvärr är läkarutbildningen både på grundutbildning och specialistutbildning bristfällig när det gäller läkemedelsbehandling till äldre. I dagens DN kan du ju också läsa att läkemedelsbolagen har manipulerat det vetenskapliga underlaget för att använda Risperdal till demenssjuka människor.
Anhörig: Vad tycker du om lagförslaget "Regler för skydd och rättssäkerhet inom demensvården (SOU 2006:110)", som bland annat innebär personalens rätt att gömma läkemedel i maten?
Yngve Gustafson: Dagens avsaknad av lagstiftning innebär att gamla demenssjuka människor i praktiken är helt rättslösa då de utan någon kontroll kan låsas in på livstid och ofta tvångsmedicineras. Någon form av kontroll från myndigheter av hur dessa åtgärder används är nödvändigt. Den föreslagna lagstiftningen som tyvärr bara reglerar förhållandena i den kommunala äldrevården har stora brister men kan troligen begränsa missbruket av ovanstående åtgärder.
Moderator: Vi tackar Yngve Gustafson som med kunnighet och stor energi under en och halv timme svarat på frågor. Tack också till er läsare som skickat in så många frågor. Att ämnet engagerar och är angeläget borgar för att vi i en eller annan form återkommer. Chatten är därmed avslutad.