Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Statlig styrning hyllas inför S-kongressen

Slopa valfriheten när det gäller skola, ta bort den fria etableringsrätten och lägg ner de privata skolorna. Dessa förslag från utredaren Per Molander blir hett stoff när S-kongressen inleds i dag, lördag.

Per Molander är ingen politisk aktivist och han hör inte hemma i något parti. Han är en högt ansedd utredare som, bland annat, var arkitekt bakom reformeringen av den statliga budgetprocessen och huvudsekreterare i tsunamiutredningen.

Styrning av offentlig verksamhet är Molanders specialområde.

Nyligen presenterade han en rapport på detta tema, med titeln ”Dags för omprövning”. Som utgivare stod Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO – ett självständigt organ under finansdepartementet, med riksgäldens chef Hans Lindblad som ordförande.

Men det är ingen vanlig utredningsrapport som Molander har skrivit. Snarare kan den beskrivas som en plädering för statlig verksamhet, riktad mot både kommunerna och privata sektorn.

Till det som Molander ogillar hör också vad som brukar kallas ”New public management”, alltså försök att i offentliga verksamheter använda ekonomiska styrmedel som hämtas från näringslivet.

Han vill däremot att staten i betydligt större utsträckning ska driva verksamheter i egen regi. Enligt honom bör konkurrens och privata alternativ hållas borta från den skattefinansierade välfärden.

Valfrihet – exempelvis inom skolan – tillmäts då inget egenvärde, särskilt som de individuella valen kan få segregerande effekter.

Bland Molanders förslag finns också att premiepensionssystemet ska avskaffas och att nivån i det allmänna försäkringssystemet ska höjas så mycket att avtalsförsäkringar görs överflödiga.

Genomgående är att statens ställning ska stärkas och många av de senaste decenniernas förändringar ska rullas tillbaka. Det gäller både kommunalisering och privatisering, liksom olika former av lönsamhetstänkande.

Det är inte svårt att sätta Molanders förslag i ett politiskt sammanhang, där de hamnar långt till vänster. Vid S-kongressen blir de knappast argument för partiledningen, utan hellre för dess kritiker.

För Molander själv är dock politikerna märkligt frånvarande, trots att det rör sig om styrning av offentlig verksamhet. Han lyfter i stället fram statstjänstemannen som ser till det allmännas intresse, i kontrast mot rufflig kommunal­politik och privata företags vinstjakt.

Molanders slutsatser grundas på en genomgång av forskningsläget, där så gott som alla resultat tycks peka i samma riktning. Men redan detta borde väcka läsarens misstänksamhet, eftersom enigheten bland forskare sällan brukar vara så stor. Det gäller särskilt på ett område där kunskaperna ännu är ofullständiga.

Rapporten är ingen allsidig utredning, utan får ses som ett debattinlägg från centralbyråkratins utgångspunkter. Dess budskap som passar vissa, men långt ifrån alla.

En lunta som denna på mer än 250 sidor tar dock sin tid att smälta. Det finns nog ingen utbredd avsikt att tiga ihjäl Per Molanders rapport, även om journalisten Björn Elmbrant antyder detta i tidningen Dagens Arena.

Tvärtom kan man räkna med att den kommer att bli uppmärksammad, med viss fördröjning. Rapporten råkade komma ut lagom före S-kongressen och svarar mot det stämningsläge som kan väntas bland en del av ombuden där.