Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Familj

Hans Isaksson

Som tidigare meddelats har förläggaren Hans Isaksson, Stockholm, avlidit, 72 år gammal. Närmast anhöriga är hustrun Anna-Lena och döttrarna Malin och Emma med familjer.

En promenad genom Humlegården en aprildag förra året. Lite senare lunch på Melanders i Söderhallarna. Två pensionerade förläggare som inte träffats tidigare trots trettio år i branschen. Så fick jag vittring på en ny vän: Hans Isaksson.

Två av Hans gamla vänner, Staffan Söderblom och Lars Nygren, anslöt till lunch en gång i månaden. Vi blev ”Melandersmusketörerna”. Livliga fäktövningar över fisksoppa och scampi om litteratur, fåglar, fotboll, filmidoler, jazz, politik ... Hans deltar, ibland försynt, ibland ivrigt, lägger huvudet på sned, modulerar rösten i olika tonarter, händerna rör sig kontrapunktiskt, blicken är oförfärat blå. Att förmedla tankar och formulera dem i ord är ett både viktigt och vanskligt företag. Just den lågmälda intensiteten gör att vi spetsar öronen lite extra.

På Hans förslag läser vi Patrick Modianos roman ”Lilla smycket” och vädrar våra olika läsarter. Hans lyssnar och överväger. Några dagar efter vår sista lunchträff mejlar han ett inlägg där han inkännande och eftersinnande betonar att ”man kan också se berättelsen som ett hjärtskärande försök att berätta något som bokstavligen inte går att berätta” – och ”ändå måste berättelsen berättas”. Det blir sista ordet. Värjan höjd till försvar för berättelsens rätt till sitt eget liv: det fria ordet, litteraturens och konstens livsrum. Tre dagar senare är han plötsligt borta, vår vän och musketör.