Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Familj

Ruhi gör teori av praktiken

Ruhi Tyson är nybliven doktor i pedagogik. Han, som inte ens gick ut gymnasiet med fullständiga betyg, kunde tack vare högskoleprovet börja plugga på universitetet.

Kanske visste Ruhi Tyson redan som liten att han skulle bli något stort:

– Jag var en ganska intellektuell typ när jag var barn.

Lillgammal är inte ordet Ruhi vill använda, men han erkänner att han ofta störde undervisningen när han gick i skolan.

– Det började väl i fyran eller femman. Jag tyckte att allt var ganska lätt så jag blev uttråkad. Jag ville syssla med något annat.

Kollegiet i Kristofferskolan var bekymrat över gossens beteende och han skickades till metallslöjden. Ruhi var – på ren svenska – skitsur.

Men hur det nu var började han efter ett par veckor tycka att det var bra mycket roligare att arbeta med händerna än med mattetal och engelska glosor (dem kunde han ändå eftersom pappa Nyofu är från USA). Efter sex veckor i skolans hantverksdel hade han svårt att slita sig därifrån. Han tvingade sig till ett specialschema där bokbindningen utgjorde en stor del.

Vi träffas i bokbinderiet där Ruhis lust tändes på allvar. Här arbetade nämligen Wolfgang Bremer, mannen som under sin långa karriär skaffat sig tre mästarbrev som bokbindare, förgyllare och gravör.

För att göra en lång historia kort: Wolfgang inspirerade Ruhi så till den milda grad att han blev fast i bokbinderiet. När Ruhi var färdig med gymnasiet (han fick aldrig fullständigt betyg) gick han som lärling hos Wolfgang och blev så småningom bokbindargesäll. Han höll sig kvar i Kristofferskolan i Bromma, men parallellt hade han tack vare högskoleprovet kommit in och börjat läsa på universitetet.

– En av mina gamla lärare trodde att jag hade förfalskat mitt betyg, men jag halkade in på ett bananskal, säger Ruhi och ansiktet spricker upp i ett stort leende.

När Ruhi väl¸ kom in, tack vare en reservplats på kursen i religionshistoria, tog han igen all teori han hade missat. Det blev kurser i konstvetenskap, pedagogik, internationella relationer, statsvetenskap, idéhistoria och filosofihistoria.

– Jag läste sånt som jag tyckte var kul, säger Ruhi som blev intresserad av att forska och han hade sitt forskningsprojekt på armlängds avstånd: Wolfgang Bremer. Det blev en biografi över mästaren och hur han lyckades kombinera teori med praktik.

– Wolfgang tycker inte om att skriva, men han är oerhört beläst. Jag tycker att det är väldigt kul att skriva. De av oss som har en hantverksbakgrund och tycker om att skriva har ett ansvar.

Det ansvaret tog Ruhi Tyson när han som doktorand började nästa forskningsprojekt, det som nu finns inbundet (dock ej av honom själv) och som renderat honom en doktorstitel.

Men det handlar inte om hantverk utan om hur man tar vara på sina praktiska erfarenheter och gör det till teori, något Ruhi funderat mycket på under de år som han har varit lärare på Waldorflärarhögskolan.

– Caroline Bratt (rektorn vid skolan) bad mig göra en ny kursplan för fritidslärarprogrammet. Det skulle bli mycket jobb, men hon uppmuntrade mig att utveckla mina idéer så det första jag gjorde var att be eleverna skriva ned berättelser om lyckade konfliktlösningar på fritis och några av de första berättelserna blev så jädrans bra. Jag kände att det var något att gå vidare med.

Ruhi Tyson gjorde samma sak med studenterna på vårdlärarprogrammet vid Stockholms universitet, och också dem på yrkeslärarprogrammet. Han fick in 150 berättelser, använde en tiondel.

Och vad du kom du fram till?

– Det finns alltid enskilda exempel på där det går åt skogen och vi stirrar oss lätt blinda på det som är genomsnittet. Ett sådant synsätt vidmakthåller en tradition som inte är särskilt utvecklande. Då ser vi bara till det som har varit. Det är viktigt att också synliggöra det som har lyckats och förklara hur det har gått till, säger Ruhi och berättar med värme om berättelsen, skriven av en vårdlärare med erfarenhet från ett demens­boende:

– Hon skildrade konversationen med en dement kvinna. Berättelsen innehöll så mycket praktisk klokhet, som till exempel kan användas för att reflektera kring praktiken med unga elever på vårdprogrammet, säger han.

Gratuleras till: Att ha blivit doktor i pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet. Avhandlingen ”The rough ground, narrative explorations of vocational bildung and wisdom in practice” handlar om att föra vidare lärares yrkesklokhet.

Yrke: Bokbindare och lärare vid Waldorfs lärarhögskola i Bromma.

Ålder: 39 år.

Familj: Singel. Mamma Annika, pappa Nyofu, som bor i Los Angeles och lillebror Yosef, blivande ortoped.

Bor: Lägenhet i Bromma.

Doktor eller bokbindare? Kan inte välja. Båda är lika stimulerande.

Dricker gärna: Châteauneuf-du-pape.

Intresse: ”Jag reser för att uppleva andra kulturer i stor utsträckning och då spelar maten en stor roll.”