Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Söndagsintervjun Sandro Scocco: En ny Scocco på scen

SANDRO SCOCCO

Ålder: 35 år

Familj: Hustrun Åsa, barnen Stella, 6 år och Leon 4, mamma Brita, pappa Luciano, bröderna Mauro och Walter

Tjänar: 36 000 i månaden

Karriär: Sida, utbildnings- och näringsdepartementet, LO

Vad gör du ...

... en fredagkväll

"Äter en god middag och dricker vin."

... när du får lön

"Köper en cd."

... en ledig dag mitt i veckan

"Slappar, går ner till båten, läser."

Han är LO:s ansikte utåt. Det nya, unga LO som klär sig i snygg kostym, äter gott och vill ha kul. Christina Kellberg möter en man som brinner för att klyftorna i samhället ska minska.

Den dag vi träffades skulle Sandro Scocco före klockan 24.00 ha skrivit klart manuset till LO:s "Ekonomiska utsikter". Där beskriver han och LO-ekonomerna hur den ekonomiska politiken påverkar människors liv, framför allt LO-gruppernas.

En tillräcklig uppgift en tisdag, kan tyckas. Men Sandro Scocco har ett lugnt förhållande till sitt jobb.

- Jag har sett på nära håll hur människor går sönder av omgivningens och egna krav. De vill vara så duktiga, alltid vara på topp, alltid ha läst allt, ha hunnit med så mycket.

- Själv har jag en mer avkopplad hållning. Jag har inte behov av att veta allt om allt. För mig är det viktigast att kunna värdera information och ha blicken på bollen.

Alltså lät han timmarna gå utan att mobilen pep. Datorn var släckt, dörren stängd och ingen fet almanacka låg och sprack på bordet.

Vad gör du här på LO

- Jag har en utåtriktad, offentlig roll och ska i den ekonomiska debatten värna våra medlemmars behov. Jag är mediernas alibi på en arena som annars domineras av bankekonomer med nyliberal anstrykning.

Hur såg din väg till toppjobbet i LO-borgen ut

- Jag sitter här för att jag har ett nästan sjuklig känsla för rättvisa, nåt som de flesta växer ur efter femårsåldern. Men jag har aldrig accepterat att vissa lever i armod och andra i överflöd.

- När jag var runt tio såg jag en tv-serie om andra världskriget som gjorde djupt intryck. Jag ville försöka förstå hur den ofattbara ondskan uppstår.

- Jag läste om den nationalsocialistiska rörelsens grogrund, hur den växte sig stark. I mina amatörfilosofiska funderingar kom jag fram till att rädda människor är farliga. Hyperinflation, massarbetslöshet, ett kommunistiskt hot och militarisering hade gjort tyskarna väldigt rädda.

- Hela min barndom och uppväxte handlade om att reda ut och ifrågasätta, stå för det jag trodde på. Det var ett sätt att känna självrespekt.

Han berättar om skolgången på Östermalm som en lång räcka konflikter, eftersom han ifrågasatte så mycket, och lärarna såg honom som en uppviglare.

- Det gav mig världens bästa träning till LO-ekonom. Som sån är man nästan alltid ensam om sina åsikter. Och jag blir aldrig rädd eller skrämd av maktmänniskor.

Men hur kommer det sig

De flesta vill ju vara älskade och omtyckta.

- Det beror nog på min italienska uppväxt. I den italienska familjen är barnen, mer än i den svenska, universums mitt. Barnen är lika självklara som armar och ben på kroppen. Vad som än händer, hur mycket de än skäller ut dig så älskar dina föräldrar dig. Det har gett mig stor trygghet och gott självförtroende.

- Tänk om man kunde ge en massa människor en hästkur som gav gott självförtroende! Det skulle vara ett effektivt sätt att förbättra världen.

Hans föräldrar kunde bli arga och irriterade på att han så ofta var på tvärs, men det obstinata arvet kommer just hemifrån. Familjens värderingar var de som gällde, inte samhällets kollektiva. Han säger att han värjer sig mot kollektivt grupptryck och kollektiv hänförelse.

Nu blir det tilt i huvudet på mig. Är han inte en av LO:s höga höns, LO som är det största kollektiv man kan tänka sig och med kollektiva värderingar

Han gör skillnad på mänsklig kollektivitet och politisk kollektivitet.

- Jag tycker inte om mänsklig kollektivitet som innebär att man ska bete sig och tycka lika. Det som man ser så mycket av på Östermalm. Där kan sällskapet, just på grund av de kollektiva reglerna, vara förödande tråkigt. Hela näringslivet är fullt av sådana typer. De säger att marknaden styr, men när det verkligen gäller spelar den ingen roll. Det som avgör är handslaget, att de är klasskamrater från Lundsberg, att nån är en reko typ.

- Men politisk kollektivitet och ideologin bakom det ställer jag mig bakom. Kollektiva system kan skapa stora förändringar och är ofta både bättre och billigare. Ta den svenska sjukvården; den tar sju procent av vår BNP men 13 procents av USA:s samlade utgifter.

Nästan alla Sandro Scoccos skolkamrater röstade på moderaterna, var välartade, gjorde sina läxor och hade hög närvaro. Sandro Scocco var vänster, obstinat och hade hög frånvaro.

Varför var du inte där

- Det var så tråkigt och det fanns så mycket annat att göra. Gå på fester, tjejer, relationer, skriva, läsa, försöka förstå saker. Jag hade höga betyg, men fick varning i samtliga ämnen. Om jag inte hade 100-procentig närvaro skulle jag få sänkta betyg i alla ämnen.

- Då slutade jag, började på komvux och försökte få en roman utgiven. Jag såg den som en idéroman men förlaget ville att jag skulle renodla den till en relationsroman. Nej, det var nog tur att jag inte blev författare. Jag tror det är ett helvete, både ekonomiskt och själsligt.

Men varför ekonom

- Jag ville förstå hur världen funkar och hur de nyliberala ekonomerna tänker. Om jag kunde teorierna och modellerna kunde jag slå dem på deras egen arena.

Vad vill du åstadkomma som LO-ekonom

- Vi har fortfarande oacceptabelt stora orättvisor i Sverige. Titta vilka pressade villkor ensamstående föräldrar lever under, samtidigt som arbetsgivarna ojar sig över hur synd det är om kapitalägarna. Man behöver bara promenera på Strandvägen, Östermalm eller i Djursholm för att se hur plågade de är. Jag vet hur gott de lever. De gnäller enormt och vill skära ner de stöd som finns. Det upprör mig. Jag jobbar för att de som har minst ska få så mycket som möjligt av våra gemensamma medel.

Trots att de du jobbar för är väldigt många så krymper det socialdemokratiska partiet år från år.

Vad beror det på

- Jag är verkligen ledsen över vårt eget misslyckande. Vi har blivit duktiga på att hantera makt och fixa till budgetunderskott. Inom regeringen tycker man att det räcker. Men partiet måste säga nåt mer, visa vad socialdemokratin brinner för, vart partiet vill gå. Jag saknar Palme. Han kunde ge ord åt ett engagemang.

Hur ser en LO-medlem av i dag ut

- Hur som helst, från punkare till äldre herre med pipa. Det avgörande är inte blåstället.

- Bara det att jag syns i medierna ändrar bilden, en ung storstadsmänniska med utländsk bakgrund.

Vad betyder Italien för dig

- Att jag upplevt något annat, har en annan kultur i ryggmärgen. Att jag prioriterar livet och att arbetet inte slukar mig. Jag vill ha balans mellan arbete, familj och vänner. Jag tycker det är alldeles för roligt att leva för att nånsin bli utbränd.

Hur tycker du Sverige tar till vara människor med annan bakgrund än den helsvenska

- Dåligt. När jag hade tagit min pol mag sökte jag minst 50 jobb, men blev inte kallad till en enda intervju. Jag har gott självförtroende, visste att jag var duktig och tog det inte personligt.

Sandro Scocco drog konsekvenserna av att få sina papper bortsorterade. Gick upp till Sida, sa att han var "en jävligt duktig ekonom", att han ville ha arbetspraktik, och att en sådan inte kostade dem något. Efter tre månader fick han ett vikariat, sedan fast anställning. Gick vidare till regeringskansliet och kom för ett år sedan till LO.

Hur tror du Sverige ser ut år 2020

- Inte som många tror, att orättvisorna har ökat. Vi är på väg mot den fulla sysselsättningen och då kommer människor att bry sig allt mindre om tillväxt och ekonomiska frågor. I stället kommer vi att intressera oss för hur vi lever, för existentiella frågor. Och ska socialdemokraterna överleva måste vi växla spår, lämna det ekonomistiska perspektivet på samhällsutvecklingen och ägna oss mer åt visioner

visioner och ideologi.

Christina Kellberg

christina.kellberg@dn.se

08-738 11 94

SAGT OM SANDRO

"Han är väldigt diskussionslysten. Det är en man som vill debattera i alla lägen." Menar P-O Edin, avgående chefekonom på LO.

"Han säger vad han tycker, är inte rädd för konflikter och är väldigt morgontrött. Han älskar att segla och han älskar min hemlagade lasagne och min fettuccine." Säger Brita Scocco, mamma.

"Mauro Scocco menar att ..." Sa AnneWibble, chefsekonom på Industriförbunder, vid ett LO- seminarium förra året. Ekonomen Sandro Scocco påpekade att han hette Sandro och inte kan sjunga.

"Hur vill du bli fotograferad

• undrade DN:s fotograf Peter Hoelstad. "Jag är fåfäng och vill vara snygg på bild. Och jag vill inte se tjock ut", sa Sandro Scocco.