Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Cicero skrev inte kraftfull prosa

”När luften går ur en klassiker” blev rubriken på Jesper Högströms recension (DN 5/3) av ”När allt gick under” – ett urval av romaren Ciceros privatbrev i översättning av fil dr Eric Cullhed. Recensionen gick ut på att översättarens modernisering av vältalighetens fader inte kunde ha varit värre om denne så satt kepsen bak och fram och rappat för kidsen. Att sedan jämföra Ciceros missiv med samtidsfenomen som Wikileaks, som översättaren gör i inledningen, får man visst heller inte göra – även om recensionen inleds med en jämförelse av Cicero och ”Stjärnornas krig”.

Förlagets och översättarens syfte var just att ta luften ur denna klassiker – så att bara substansen blev kvar. Ciceros brev var nämligen i stor utsträckning skrivna på ett ledigt, talspråkligt latin och tillkomna i hast – ibland under överhängande fara. Han ville skriva ”på plebejernas språk” med ”vardagliga ord”. Att göra en trogen modern svensk återgivning av detta var vårt självklara mål, något som försiktigare översättare från förr inte alltid vågat göra med denne klassiker bland klassiker. Den kraftfulla prosa som efterlyses av recensenten, uppenbarligen okunnig om dessa omständigheter, har alltså aldrig funnits där. Sådant är naturligtvis inte lätt att veta om man inte har möjlighet att själv ta del av det latinska originalet. Här går alltså luften ur recensenten själv.

Som utgivare är vi förstås nyfikna på exempel där Högström tycker att översättaren avviker på ohederligt sätt från Ciceros original – det är ju det, inget annat, som samtalet om översättningen måste handla om. Själva har vi inte hajat till inför något sådant fall. I vilken mån Högström kan latin vet vi inte; i sin recension bygger han nämligen sin visserligen mycket bestämda bild av Cicero på den tidigare, halvsekelgamla svenska översättningen.

Det är klassikernas bittra öde att med tiden upphöjas till eviga, bortomvärldsliga, ständigt värdiga gestalter, lika monokroma som marmorbysterna av dem. Att dessa byster från början var fantasifullt färglagda kom en gång som en chockerande insikt för somliga i konstvärlden. En som hade rasat över detta, hade han varit med den gången, vore tvivelsutan Jesper Högström.

Svar direkt: Fel vardagliga ord

Jag har inget emot idén att använda vardagliga ord när man översätter Cicero. Det jag vände mig mot var just de vardagliga ord översättaren och förlaget valde. Om detta kan man, som alltid när det gäller stilvärden, ha minst två åsikter.