Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Dagens studenter återspeglar samtidens bild av universiteten

Debatten om identitetspolitik som pågått i DN under senare tid tog en ny vändning i och med Jenny Westerstrands inlägg den 11/2. Westerstrand pekar på problem i akademien som hon inte är ensam om att ha upplevt: studenter som bland annat tolkar historien utifrån ett dagsaktuellt perspektiv och som har ett stort behov av identifikatoriska läsningar.

Att detta är problematiskt håller jag med om. Men, i stället för att lyfta fram populistiska strömningar som boven i dramat vill jag vända på strålkastaren. Hur kommer det sig att vi som företräder akademien, och i huvudsak humanistiska ämnen, ständigt förvånas över att studenterna inte ser det vi tycker är så uppenbart? Kan det vara för att vi kör på i gamla hjulspår och inte lyckas särskilt väl med att belysa den röda tråden?

De problem som Westerstrand pekar på har tidigare vädrats av universitetslektorer och professorer, vilkas inlägg ofta utmynnat i en förskräckelse över att dagens studenter inte bara har för grunda kunskaper, utan också tycks sakna förmågan att lägga ihop ett och ett. Det är lätt att skylla allt på populism och individfokusering, men finns det någon mer uttjatad retorik än när äldre generationer beklagar sig över dagens ungdom och deras intellektuella förflackning?

Kanske borde vi i stället fundera över begreppet relevans och hur väl vi arbetar med att belysa våra ämnens relevans i dagens samhälle? Dagens studenter må visserligen i viss utsträckning betrakta samhället som en fond, men som de sociala varelser de är så tar de – i likhet med alla andra – intryck av samtidens rådande ideal. Vi verksamma inom det humanistiska fältet måste nog ta till oss att studenternas syn på våra ämnen inte bara ligger hos dem – den speglar i hög grad såväl samhällets som mediekulturens syn på det vi gör.

Det är inte heller uteslutande negativt att efterfråga mening och mål med de studier man företar sig: att människan till sin natur är meningssökande är väl något av en humanistisk käpphäst? Att dagens studenter ställer andra frågor än vi lärare och forskare är väl att betrakta som ett tecken på utveckling. Det är också något som följer med en breddad rekrytering vilken innebär nya studentgrupper med andra erfarenheter.

Samhällsvetenskap och humaniora belyser frågor rörande människa, kultur och samhälle, men till skillnad från humaniora har samhällsvetenskapen lyckats tydliggöra den efterfrågade kopplingen till engagerande samhällsfrågor. Historiker, språkvetare och filosofer har minst lika mycket att tillföra i politiska debatter som statsvetare – men vi syns alltför sällan.

På konferensen som Jenny Westerstrand deltog i önskade någon att vi forskare ska prata om hur vi har det och att ”body and soul” ska vara med i arbetet. Hur många naturvetare uppmuntras att lägga ned kropp och själ i forskningen? Blir forskningen verkligen bättre då?

Vad humaniora behöver är inte mer kropp och själ – det är fokus på professionalism och kompetens. Humanistisk kompetens innebär intellektuellt kapital, något som utgör en grundpelare i ett demokratiskt samhälle. I takt med samhällets utveckling och de problem vi står inför i dag är humanistisk kompetens avgörande. Vi behöver inte mer teknisk kompetens för att exempelvis närma oss frågor rörande integration, främlingsfientlighet och identitet i spänningsfältet mellan globalisering och nationalism. Men vi behöver analytisk stringens.

Få ifrågasätter relevansen av naturvetenskap. För att humanistisk utbildning och forskning ska betraktas som lika självklar kan vi inte längre beklaga oss över att våra studenter eller andra inte förstår vårt viktiga bidrag. Det är faktiskt i hög grad vår egen uppgift att argumentera för vår relevans i den aktuella samhällsutvecklingen. Studenter kommer då inte att välja ämnen utifrån en föreställning om vad de innehåller – utan faktiskt välja dem för att de vill ha den relevanta kompetens vi kan erbjuda.

Lina Nyroos

Fil dr i nordiska språk vid Uppsala universitet och medlem i tankesmedjan Humtank