Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Krängande känslor. Skulpturer av Eva Hild mitt i spenaten

Eva Hild

”Eva Hild at Djurgården”

Visas t o m 31(7

För andra sommaren i rad bjuder Djurgårdsförvaltningen och Galleri Andersson/Sandström på en skulpturutställning (initierad av prins Daniel). Sex storskaliga verk av Eva Hild visas längs promenadstråket utmed vattnet på båda sidor om Djurgårdsbrunnskanalen.

Jag gillar verkligen det här initiativet. Offentlig konst mitt i spenaten! Härligt långt bort från stela gallerisammanhang.

Eva Hild debuterade år 2000 på det numera icke existerande, men för konsthantverksområdets så viktiga, Galleri Inger Molin. Hur är det möjligt att bygga upp dessa kurvaturer och perfekta loopar av lera, undrade alla besökare då. Så tunt och med en så slät och len yta längs med formens hela rörelseböj?

Utan att kommentera själva hantverket förklarade Eva Hild att hon avbildade det mänskliga psyket, hur dess tankar och känslor kränger ut och in. Hålrummen i skulpturerna var lika betydelsefulla som materialet runt om, lika delaktiga i helheten. Likt ett inre landskap där frånvaro är lika viktig som närvaro.

På de sjutton år som gått har Eva Hild hunnit med en lång rad utställningar, fått flera internationella utmärkelser och beställningar på offentliga utsmyckningar. Hon har gått upp i format och lämnat den vita eller svarta stengodsleran. Men motivsfären är densamma.

Idag fräser Hild fram formerna och gjuter dem sedan i metall. Här på Djurgården är de gjorda i aluminium, målade i svart eller vitt. Bara ”Nod”, placerad strax norr om Rosendals slott, har fått behålla sin aluminiumgrå metallicyta.

Med en app på mobilen går det enkelt att få en hint om vad konstnären tänkt med de olika verken. Just ”Nod”, som med sin rörliknande kropp strävar i olika riktningar men hålls ihop av en knut, handlar om ”konfrontation och samarbete”. Själv känner jag mig en aning ambivalent inför djupsinnigheter av det slaget men fascineras ändå av skulpturernas komplexitet. Det räcker rätt långt.