Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Kristen tarmrevy. Begåvade snuskbarn med skärpa

”Politiska snuskbarn – i tredje andens tarm”

Av och med gruppen Hej vad det svänger i kyrkan.

Med: David Sigfridsson, Elvira Roos, Hanna Dawit, Katarina Krogh, Lola Zackow, Lucas Krüger, Mariam Namow, Marta Andersson-Larson, Michal Axel Piotrowski, Olle Jernberg Sara Ribbenstedt. Musiker: Felisia Westberg, Mickel Löfvenius, Viktor Löfvenius. Scen: Turteatern, Kärrtorp. Speltid: 2 tim 45 min.

Ingenting är heligt nu heller, när kabaretgruppen Hej vad det svänger i kyrkan är tillbaka på Turteatern för tredje gången efter ”Politiska snuskbarn på landsbygdssafari” (2013) och ”Politiska snuskbarn och deras djur” (2012).

Snusk är inte bara förnamnet utan dominerar klart showen ”I tredje andens tarm” med häpnadsväckande detaljrikedom. Det stinker praktiskt taget skit om vissa nummer.

Ensemblen är dessutom snuskigt begåvad, full av samspelta talanger man vill se mer av, med David Sigfridssons tungomålstalande konferencier i spetsen. Hög nivå på alla och på den säkra, icke signerade regin (”spökregi” enligt uppgift: Nils Poletti). 

Sketcherna rör diverse sexuella läggningar och några udda perversioner, datingvanor, norska serien ”Skam”, snusk och bajs som sagt, samt inte minst vår svenska såväl religiösa som världsliga skenhelighet med därtill hörande medelklassnobberi och ”icke-rasistisk” rasism.

Här är gott om begåvade texter med smarta, oväntade rim i sångerna. Pop-rock-musikalisk ledsagning av den välspelande trion med leading star basisten Felisia Westberg håller ihop showen om den glipar, och är en kvalitet i sig.

Ingen slipper undan. Inte Bengt Ohlsson den här gången heller, Snuskbarnens favoritobjekt. Här finns också ett underbart träffande Kerstin Thorvall-porträtt som i all sin flaxigt aningslösa och Afrika­dyrkande rasism lyckas vara lite kärleksfullt ändå.

Folkoperan får sina (kornbröd och) fiskar varma när Snuskbarnen i dess efterföljd bjuder ut fribiljetter till denna show via ”EU-medborgaren” Anna Stasia (egentligen Anna i kassan) och hennes textade skylt. Filosofiska rummets diskussionsstil satiriseras på skånska, liksom Mikael Wiehe, i en sångimitation som kuttrar av kvinnor-och-barn-patos.

Snuskbarnen är nämligen inte bara fixerade vid sexualiteten och dess utsöndringar (några varianter blir lite tröttande), utan också mycket genomskådande och totalt utan lojaliteter. De nuddar gränsen för det passande men håller balansen och riktar udden rätt.