Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Lekfull resa jorden runt

Marc Martins första bilderbok på svenska är vacker, men bör läsas utan text. I den andra får allt vara med: en myllrande, vimlande kavalkad som sträcker sig runt jorden.

Marc Martin

”En flod”

Övers. Elin Svahn

Mirando bok

Marc Martin

”Allt”

Övers. Elin Svahn

Mirando bok

Den kanadensiske bilderbokskonstnären Marc Martin (nu i Melbourne) debuterade nyss på svenska med sin fjärde bilderbok, ”En flod”, i liggande ”reseformat” med djungelgrönt linneomslag som kostats på spännande prägling; både rubrik och växtlighet är präglade i djup relief och inbjuder till taktil beröring och visuell förundran. Här signaleras design och perfektion! Och perfekt är det: barnet i silverbåten på främre omslaget är förstås baksidans ”jag” som ställer berättelsens fråga: Vart leder floden utanför mitt fönster? Vi möter flickan på försättsbilden, bakifrån med nedslagen blick där hon sitter och ritar framför fönstret, där den osannolikt klargröna floden meandrar sig fram liksom i luften.

Men snart kommer texten in och med den ett motiv som genast låser berättelsen, när hela den spännande färden genom stad och landskap nu villkoras till d a g d r ö m: vi behöver inte på allvar förhålla oss till att hon seglar rakt genom ett galet högt vattenfall, passerar en liten övärld med krokodiler eller till slut hamnar på öppet hav i storm och höga vågor. Allt är säkrat och utan tolkningsmån när texten svänger oss in i flickrummet mitt under klimax på havet:”… och det är svårt att se var jag är. Men jag hör regndroppar mot fönsterrutan och när molnen skingras/… sitter jag i mitt rum igen och tittar ut över den sovande staden genom regndropparna på glaset.” Som om vi inte själva kunde se att fönsterkarmen nu har återkommit. Överpedagogisk nit att som här säkra barnplanet till varje pris/med både livrem och hängslen/ – och samtidigt döda vuxenplanets öppenhet för olika tolkningar. Jag längtar plötsligt efter Sendaks bråddjup i ”Till Vildingarnas land” där barn- och vuxenplan gnager mot varann. Tips: läs boken utan text!

Eller varför inte gå direkt på Marc Martin nya bilderbok ”Allt!”, en överdådigt charmig och på en gång respektfull (välresearchad) och respektlös (mycket ironi och humor) hybridfaktabok (extremt faktisk, extremt fantasifull). Här avslöjar han ett temperament, en humor och en frejdig stil som jag inte kan minnas mig ha mött sedan amerikanska bilderbokskonstnären Maira Kalman gjorde sig världsberömd med galenfaktaboken ”Next stop Grand Central station” (2001), där hon presenterade, det vill säga individualiserade, inte bara stationspersonalen utan även ett stort antal av de över tre miljoner resenärerna som dagligen strömmar genom byggnaden, tar sig nu Martin för att presentera all världens kontinenter (utom en), naturer och kulturer, genom att på liknande sätt individualisera och få oss att verkligen upptäcka det specifika i femton vitt spridda överfulla städer och förorenade eller bara natursköna platser.

Barnplanets konkreta behov av visuella lekar säkras genom att det faktiskt finns en representant för berättaren/läsaren på varje uppslag; en liten rödblå backpacker med ryggsäck gömmer sig eller kikar fram där man minst anar det. Genom ironiskt nördiga kunskaper som besvarar frågor som ingen vettig människa ställer sig, säkrar han ett allåldersperspektiv och många skratt.

För den som liksom jag nyss längta(de) efter att en gång komma till New York ligger det en sorts ny förväntan i att här finns 264 000 brunnslock att trampa på, 109 800 vattensprutande brandposter att undvika och jag kan blinka till Chrysler Building (en av stadens 250 skyskrapor) ”jag vet att du har 3 862 fönster!” innan jag tar en av de 13 000 taxibilarna till mitt hotell. Och jag känner redan på mig att om jag kommer till Tokyo kommer jag att besöka gatukorsningen Shibuya för att se världens mest hektiska övergångsställe (100 000 personer/tim) innan jag lugnar ner mig med en hummer från en varuautomat.

All denna hopning, alla dessa snygga kluster i flödig akvarell och färgstark gouache är snudd på poesi! Det är definitivt sanslös humor och allra bästa ironi! Och det är välgörande icke-perfekt!

”Allt” kan bli en klassiker.