Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Liberal grundstötning. Principerna är borta från ­Expressens och GP:s ledarsidor, skriver Alex Voronov

Först bör detta sägas: Ytterst få liberala ledarsidor har följt med i omsvängningen mot en restriktiv flyktingpolitik. Av det tjugotal tidningar som har beteckningen liberal och oberoende liberal ser jag bara tre som har gjort det – Expressen, Göteborgs-Posten och Kristianstadsbladet.

Journalisten Mattias Hagberg gav nyligen sin bild av skiftet hos de två förstnämnda (DN 4/12 och 5/12). Jag har vissa invändningar mot hans metod. Hagberg delar upp ledarämnen i ”traditionellt socialliberala” och ”sådana som skulle kunna räknas till ett mer konservativt intresseområde” där frekvens­ökningen av de senare ses som ett av flera tecken på en ledarsidas glidning bort från liberalismen.

Så enkelt är det inte. Mer eller mindre uttalat konservativa ledarsidor har genom åren avsatt mycket spaltutrymme åt skola, skatter och näringspolitik – frågor som Hagberg placerar i den socialliberala kolumnen. Ledarämnen styrs av sådant som skribenternas kunskap och intresse men ytterst av en nyhetsdagordning. En genomgång av de ledarsidor jag ansvarar för skulle också visa ökad förekomst av frågor som brott, flyktingpolitik, tiggeri och integration (detta mångtydiga begrepp) under de senaste åren.

Men Hagbergs huvudpoänger träffar rätt. Jag begränsar mig nu till flyktingpolitiken där Expressens och Göteborgs-Postens ledarsidor har slutat söka liberala svar. Den utsatta individens intressen trängs undan. Fokus är på systemen och nationen.

GP:s Alice Teodorescu tycks inte lyssna på kritiken utan avfärdar i en snårig liknelse Hagberg som ”klimatförändringsförnekare”, utan att ens nämna honom vid namn.

Anna Dahlberg på Expressen tar saken på större allvar och för diskussionen dit där den ofrånkomligen hamnar – till en strid om verklighetsbilden hösten 2015. Det var en svår tid. Asylmottagandet var mycket ansträngt. Men var höjda gränsmurar mot asylsökande den enda möjliga lösningen? Ja, menar Dahlberg. Nej, säger praktiskt taget alla myndigheter, frivilligorganisationer och företrädare för ­professioner som arbetar med mottagandet. Asylskärpningarna är inte ändamålsenliga. De skapar mycket lidande och försämrar integrationen. Det är bara att läsa yttrandena till asyllagen som blev alla remissågningarnas moder.

Hur ser då de två redaktörernas alternativ ut? Hur vill de hjälpa dem som behöver skydd men som möts av de nya murarna? När allt kommer omkring måste det väl ändå vara målet för en opinionsbildare som verkar under liberal beteckning.

Här får man leta länge och det man hittar är väldigt vagt. Teodorescu drömmer sig bort till en minskad välfärdsstat och en reformerad arbetsmarknad som åstadkommer mirakel. När detta lyckorike är på plats är hon redo att sänka murarna. (GP 22/8 -15)

Dahlbergs recept: ”Sätt maximal press på Turkiet, Libanon och Jordanien att göra det lagligt för flyktingar att arbeta och för att deras barn ska kunna gå i skola. Kanske kan EU rent av driva ekonomiska zoner i närområdet för att skapa jobb?” (Expressen 12/12 -15)

Med andra ord: Det ordnar sig, kanske.

Sedan Dahlberg presenterade den lösningen har EU gjort Turkiet till unionens gränsvakt samtidigt som landets styre blivit än mer auktoritärt.

En grundläggande liberal princip är att inget kollektiv – inte heller stater – tillerkänns något värde som är överordnat individen. Konsekvensen av det i flyktingpolitiken är ett försvar av den enskilda människans frihet och värdighet oavsett varifrån hon kommer.

Det synsättet är helt borta från Expressens och Göteborgs-Postens ledarsidor.

Till sist, ett meningsutbyte i denna diskussion som är lite av ett sidospår men som ändå behöver kommenteras.

Mattias Hagberg skriver att Göteborgs-Posten, som under kriget höll låg profil i de strider som då rasade, efter kriget bestämde sig för att bejaka den liberala tradition som chefredaktören på konkurrenten, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Torgny Segerstedt, verkade i.

”Så var det inte”, skriver GP:s ägare Peter Hjörne i sitt svar (11/12). Han tycks mena att GP alltid har verkat i denna anda. Utan att nämna Segerstedt beskriver han sin farfar, Harry Hjörne, chefredaktör 1926–1969, som besjälad av John Stuart Mills idéer om ”frihet från stat och kollektiv, skydd mot majoritetsdiktatur, total yttrande- och religionsfrihet, fri konkurrens och kvinnors lika rättigheter”.

Det var han säkert. Peter Hjörne glömmer dock en viktig parentes. Harry Hjörne satt under kriget i Pressnämnden. Det var ett statligt organ vars uppgift var att få pres­sen att hålla igen i kritiken mot Nazityskland. Nämnden utfärdade varningar till tidningarna och tog fram anvisningar om hur de borde skriva om känsliga ting. De som inte rättade in sig i ledet, som Segerstedts Handelstidning och Eskilstuna-Kuriren, utsattes bland annat för konfiskationer, beslutade av andra statsorgan. Det är en bit från Mills idéer om yttrandefrihet.

Harry Hjörne var i stort sällskap. Även DN:s och Svenska Dagbladets chefredaktörer satt med i Pressnämnden.

Efter kriget reparerade GP sitt anseende. Bland annat arbetade Torgny Segerstedts dotter, Ingrid Segerstedt Wiberg, på tidningen under ett antal år.

Så Hagberg har i allt väsentligt rätt i sin historieskrivning medan Peter Hjörne friserar tidningens historia. Osnyggt och onödigt.