Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kultur & Nöje

Maria Schottenius: Risk att den nya Kyrkohandboken ratas av lokala församlingar

Sveriges kyrkomusiker är en ovanligt kvalificerad yrkeskår, och har på olika sätt visat att de är arga, upprörda och irriterade på det musikaliska förslaget till ny kyrkohandbok. Senast i julhelgen undertecknade runt en tredjedel av kyrkomusikerna ett upprop på nätet i protest.

Men vad de inte visste, och ingen annan heller, var att det inte existerade några direktiv till den musikaliska delen av arbetet. Det hade i debatten kommit fram önskemål om att man ville få fram en ”glad, enkel och folklig” gudstjänstmusik, dock utan skriftlig dokumentation eller anvisningar.

Kyrkokansliet har underlåtit att arbeta igenom Svenska kyrkans unika arv av gudstjänstmusik och skyllt på bristande direktiv. Och det framgår också klart av dokument på kyrkans egen hemsida att kyrkostyrelsen aldrig antagit några direktiv kring musiken. Den har med andra ord inte kunnat styra projektet alls. Tjänstemännen på Kyrkokansliet har alltså arbetat utan mandat från de folkvalda. Formellt helt snurrigt.

Anders Björnberg, tidigare kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm, kom 2008 med i arbetet i det som då kallades ”en försiktig översyn” av 1986 års kyrkohandbok. Han deltog i en expertgrupp, som degraderades och i praktiken försvann 2010 när ”chefsteologen” på Kyrkokansliet Cristina Grenholm med fast hand tog över arbetet. Det skulle nu trappas upp och snabbas på. Ingen ”försiktig översyn” längre, utan en ”revision” av 1986 år kyrkohandbok.

Resten är bekant. En bisarr historia, där många bra personer mejats ner utmed vägen.

Vad ska nu hända med denna inte särskilt populära kyrkohandbok om den blir antagen och därmed anbefalld till bruk? Kommer församlingarna att köpa in den? Det är man inte så säker på.

Jag är granne med Katarina kyrka i Stockholm där Katarinamässan, som 11-gudstjänsten på söndagar kallas, inte är i närheten av vanlig gudstjänstordning. Så varför skulle andra församlingar lydigt följa en kyrkohandbok de kanske inte gillar? Kommer Domkapitlet ta nya hårda tag och kräva rättning i leden?

Normalt sett lägger församlingarna beställningar på nya psalmböcker och annat material som ska användas i gudstjänsterna. De rekvirerar och betalar. Men eftersom risken finns att denna handbok helt enkelt inte kommer att efterfrågas kommer i stället, enligt uppgift, förlaget Verbum att få en jättelik central beställning.

Församlingarna blir i så fall sponsrade med denna framkrystade kyrkohandbok. Sen får vi se vad Sveriges cirka 1 400 församlingarna gör med den. Om de över huvud taget öppnar den?