Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Medicinsk etik. Vi har konstruerat system som förflyttar ansvaret från den plats där det måste uppbäras

På kultursidorna (DN 19/2) skrev Johan Frostegård, professor i me­dicin vid KI, om hur den tradi­tionella läkaretiken nedgraderats och yrket avprofessionaliserats samtidigt som den akademiska etiken gjort sitt intåg på KI, delvis i form av Torbjörn Tännsjö. Froste­gårds förslag på förbättringar är bland annat fördjupade studier i läkaretikens historiska grundvalar och därtill betoning på att ämnet inte görs till slagfält för ideologier utan hålls öppet för olika riktningar och angreppsvinklar.

Därtill lyfte han frågan om effekten av att vissa miljöer i dag klassas som ”excellenta” och tillförs stora mängder resurser utifrån publicerings- och citeringsfrekvens. I stället för att skapa verklig intellektuell höjd kan vi se hur dessa belöningssystem tenderar att styra akademiska ledare i riktning mot kortsiktigt nyttomaximerande i syfte att öka sin rankning, lite som chefer i börsnoterade bolag som stirrar sig blinda på kurser och kvartalsbokslut. I stället för att stå upp för långsiktig kvalitet utarmas den inre kompassen i forskarsamhället och kritiska röster tystnar. Det gäller såväl inom medicin som inom humaniora.

Utarmningen av internt kvalitetsansvar inom professionerna hänger samman med den ökande förekomsten av kontrollorgan och jakten på ”etisk certifiering”. Vi har konstrue­rat system som gradvis förflyttar ansvaret från den plats där det till sist ändå måste uppbäras, näm­ligen i varje enskild yrkes­utövare. Min egen poäng var att denna tendens i dag sammanfaller med hur den praktiska etiken har vuxit sig allt starkare i sin moderna form som applicerad eller tillämpad etik (applied ethics). I stället för att fylla sin uppgift som kritisk samhällelig reflektionspunkt har denna filosofi alltmer kommit att smälta samman med dessa system under en täckmantel av forskningsexcellens.

I sin replik (DN 2/3) upprepar Per Sandin vad jag också skrev i min artikel (DN 26/2), nämligen att det naturligtvis finns praktiska filosofer som inte är dogmatiska utilitarister. Han misstolkar mig dock när han tillskriver mig en bestämd åsikt om hur utbildning i yrkesetik bör ser ut. Jag tror inte det finns en sådan utbildning. Det enda jag är säker på är att om filosofin ska kunna bidra till att stärka den etiska omdömesförmågan inom professioner bör den gestaltas i nära dialog med respektive verksamhet och inte ha formen av utifrån importerade lärosatser och tankeexperiment. Till de senare hör huruvida det är rätt eller fel att stjäla organ från benbrottspatienter eller huruvida vi bör knuffa tjocka människor framför spårvagnar för att rädda en folksamling, vilket är ett annat populärt exempel i den samtida praktisk-filosofiska litteraturen (det så kallade trolley problem).

Det jag talade om som besinning handlar om förmågan att se och tänka sig själv och sin egen verksamhet inom ett bredare historisk-kulturellt ramverk. För mig är detta kärnan i vad som i positiv mening kan förmedlas av humanistisk bildning. Det är något hela samhället är i behov av och som särskilt behöver stärkas inom expert­utbildningar för jurister, ingenjörer, ekonomer och läkare. I sitt svar väljer P C Jersild (DN 1/3) att raljera över dessa ideal. Det förvånar, med tanke på att han förr om åren varit en klok och kritisk röst i synen på hur ­läkaretiken hotas inom ramen för en alltmer teknologiserad ­medicinsk praktik.

Hugo Lagercrantz (DN 29/2) verkar vara överens med mig om vikten av att lyfta de frågor jag påtalat, och vill därtill i linje med sina egna intressen se mer av medvetandefilosofi i debatten. Men som bland andra Tamsin Shaw visar i en uppseende­väckande artikel i senaste numret av New York Review of Books, ”The psychologists take ­power”, finns också en risk med den forskning som i dag alltmer vänder sig mot just biologi, neurologi och psykologi för att utifrån studera och kontrollera människans moraliska förmågor. Den leder lätt till att vi i stället tappar blicken för vad det faktiskt innebär att vara en fri och ansvarig individ.