Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Moderna Tider ligger i tiden. Självsäker ton utan heliga kor i hoppfullt projekt

Av INGELA LIND

De politiska och kulturella förtecknen har ändrats. Men det är inte alldeles fel att kalla Moderna Tider för vår tids Folket i Bild/Kulturfront.

Moderna Tider är ännu mest en smal tidskrift men kan utvecklas till vad som helst. Redaktionen består av en handfull personer. Därtill kommer ett fåtal administratörer och anställda för TV-produktionen. Inalles tolv och en halv tjänst. Receptet stämmer med modern managementfilosofi: kunskapsansamling (specialitet politik, samhällsdebatt, historia), flexibilitet och påverkningsmöjligheter. Det innebär en minimal fast kärna och ett system av lösare anslutna medarbetare med välutvecklade nätverk och alternativa plattformar.

I de "inrökta" lokalerna sex trappor upp på Kungsholmen i ett gammalt kolonialvaruhus från 30-talet finns också Brombergs förlag - som likt Moderna Tider också ägs av Jan Stenbeck. Den breda korridoren med brunboaserad väggpanel är en spalt mellan alla verksamheter. Så här ser det ut hos förebilderna, hos en rad amerikanska kommenterande tidskrifter. Folk har valt varandra. De vistas alla inom rophåll, vilket förmodligen är ett mått på hur stor en välkommunicerande grupp får vara.

Vänsterbesvikelse

Tidskriften är från början Göran Rosenbergs skapelse. Han styr den ännu i grunden. Han är den sammanbindande länken också till TV-produktionen, han är ansiktet utåt, och hans krönikor anger Moderna Tiders politiska ton. Han är en samhällsdebatterande och inte musisk person, vilket också hittills präglat tidskriften, trots andra medarbetare med öppnare kulturprofil.

Gemensamt har redaktionen en vänsterbesvikelse. "Vi har alla förlorat vår världsbild", säger Maciej Zaremba, den senast anställde. "Då får man en respekt för det empiriska." Under de två år han är utlånad från DN vill han utveckla samhällsreportaget. Men han vill bryta med dess generaliserande stil: "En vattendroppe behöver inte generaliseras. I vattendroppen måste man också kunna se en vattendroppe."

Annars är den välskrivna politiska essän Moderna Tiders plattform. Tidskriften har gått i bräschen för angrepp på välfärdssamhället och är nyliberal, säger somliga. Detta kan jag inte belägga som en redaktionell hållning, även om enskilda skribenter, som exempelvis Anders Isaksson, genom åren fört en ihärdig kritik mot bidragssystemen och tidningen förvisso mer energiskt driver den enskilda individens ansvar och det medborgerliga decentralistiska samhället än en förstärkning av den offentliga sektorn.

Men det enda som redaktionen gått ut unisont med är ett ställningstagande för EU. Detta av två skäl. Dels vill man restaurera den politiska makten som motvikt mot kapitalets inflytande (vilket gör det problematiskt med den förmenta "nyliberalismen"). Dels betonar man freds- och säkerhetsfrågorna. I övrigt är tidskriften politiskt oberoende, säger Ingemar Karlsson, som varit med från första början.

Upplysningsprojekt

- Vi tror inte längre på relevansen av den gamla vänster/högerskalan. Frågeställningarnas svårighetsgrad är oöverskådlig - EU, isolationismen, främlingsfientligheten, havererade försök till systemskiften, nynazismen, fascismen . . . Det är fruktansvärda problem som kräver överskridanden av gamla gränser. Fundamentalismen växer överallt. Också en ohistorisk välfärdsfundamentalism. "Men vi kan inte ånyo resa en mur runt Skandinavien."

Moderna Tider har något gammaldags över sig. Det är ett restaureringsprojekt för vissa humanistiska värden. Det bygger på en upplysningsfilosofi, på tron att det fortfarande går att övertyga folk med argument. Här finns ideal som klarhet i tanke och stil. Men inställningen i kulturfrågor är oklar. Tidskriften tycks vara på väg att bli mer kulturkonservativ. Vad är ni egentligen solidariska med, frågar jag.

- Första tanken är att vi inte ska vara solidariska med något - inte med några heliga kor, säger Ingemar Karlsson. Men visst, jag är solidarisk med allmänhetens möjlighet att få reda på saker. Att slippa drunkna i pseudoföreteelser.

I teorin handlar det om att höja tätheten, att söka många infallsvinklar, att återupprätta intelligensen och tankeutbudet i essä- och satirform.

Moderna Tider är ett hoppfullt förnuftsprojekts i mörkertider. I praktiken fastnar det dock ibland i en viss bombasm. Tidningen är mindre spirituell och mer förutsägbar än vi hoppats, framför några läsare som jag talar med.

Det är kanske en fråga om stil, om estetik

Möjligen är det den självsäkra tonen och den monotoni som uppstår när åsiktsjournalistiken inte får tillräcklig relief av andra, mer dialogiska eller konstnärliga artiklar. Sedan 1989 har en plattform snickrats som därefter (även i andanom) måste försvaras. Skribenterna har också skaffat sig vidare fora, vilket gör att deras åsikter upprepas.

För färghandlarn

Moderna Tider är mindre av mångdimensionell kulturtidskrift än opinionsbildare. Den är alltmer manligt dominerad (de kvinnliga skribenterna hålls ofta i kleinkunstformat), och den rymmer i praktiken sällan motsvarigheten till de "vattendroppsreportage" som Maciej Zaremba efterlyser. Men detta är brister som redaktionsmedarbetaren Kaj Schueler säger sig vara medveten om och vilja åtgärda.

Över huvud taget verkar det interna samtalet vara livligt. Redaktionsrådet är "blodigt diskuterande". Nu sitter där Lotte Möller, Agneta Pleijel, Håkan Arvidsson, Hans Gunnar Axberger, Kay Glans och Anders Ehnmark, vars funderingar utgående från mat och dryck varit mönstergillt kvicka och välskrivna.

Har då tidskriften någon politisk effekt

Uppenbarligen fungerar den numera som en instans i det offentliga samtalet. Den citeras i andra tidningar, och den brukar nämnas i radions tidningskrönika. Göran Rosenberg tycker för sin del att den blivit vad han hoppats på, politisk/ideologisk och med ett bredare tilltal än tidningarnas kultursidor. "Den ska kunna läsas av den intresserade färghandlaren", förtydligar han när jag undrar över "det breda tilltalet", för Moderna Tider är definitivt mer hårdsmält än dagspressens kultursidor, som ju i dag ofta kan vara populistiska.

Men "mellan kultursidorna och bildbladen finns ingenting", säger chefredaktören och belyser därmed indirekt sin hållning till bilden. Foton kallar han "kort". Moderna Tider har en lätt aggressiv inställning till tidningarnas "bilddominans". Man arbetar inte med fotografi. Texterna ska vara suveräna och layouten traditionell. Teckningarna fungerar mest som emblem. Rätt många medarbetare har radiobakgrund.

Var är frivoliteten

Den forne TV-korrespondenten talar mycket om TV:s buller. TV-mediet begränsar det offentliga samtalet på ett i längden skadligt sätt. Moderna Tider är en tidskrift som, till skillnad från TV, ger upphov till diskussioner. Tidskriften läses hemma från pärm till pärm, man bläddrar inte bara igenom den, den har en "kringsnackseffekt". Allt enligt en färsk opinionsundersökning.

Han protesterar när jag säger att tidskriften blivit mer förutsägbar, att här finns för litet frivolitet och fräckhet. "Det snabba lätta materialet har till och med ökat." Men det ÄR en opinionstidning, vars existens till och med är viktigare i dag än 1989. Det handlar om individens värde, om medborgerligt ansvar, om hoten mot demokratin, om människans okränkbarhet.

Utvecklingsmöjligheterna är flera. Det gäller att ta vara på spin off-effekterna. En väg är seminarier och konferenser. Ingemar Karlsson, som på halvtid specialiserat sig just på sådant (på Institutet för framtidsstudier), har kompetensen. TV-produktioner pågår. En bokserie ges nu ut i samarbete med Brombergs. Och varför inte satsa på radio

Tidskriften har en förlustbudget som den håller. Efter det att Jan Stenbeck lade ner TV-programserien "Moderna Tider" som olönsam har Stenbeck och Rosenberg en "professionell" relation. Antalet läsare ökar, ligger nu på sex och ett halvt tusen.

Göran Rosenberg är övertygad om tidskriftens överlevnadsförmåga. Kritiken mot att den ständigt för fram samma få röster tycker han är fånig. Alla vill ha nya briljanta skribenter. Men hans erfarenhet är att det i varje land vid varje tidpunkt finns en grupp människor som är bärare av ideerna. Man läser dem så länge de har något att komma med.

Vad har han då lärt sig av projektet Moderna Tider

Jo, bland annat att en "smal" tidskrift kan påverka mer än en hel svärm av TV-program.

---

Tidigare artiklar i serien har varit införda 21/11 och 25/11.