Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kultur & Nöje

Pia Huss: När synliggörs barnlitteraturens mästerverk också för en vuxen publik?

Förra året gavs det ut 1 860 barn- och ungdomsböcker i Sverige, konstaterade Svenska barnboksinstitutet vid sin årliga Bokprovning. Utgivningen slog all time high och ungas läsning har ökat med elva procent. Fantastiskt!

Men vad läser de? Vilken kvalitet håller barn- och ungdomslitteraturen? Vad finns det för trender och tendenser? Barnboksinstitutet plockar fram viktiga siffror och iakttagelser, men de uppgifterna når trots allt sällan ut brett till den litteraturintresserade tv-tittaren eller dagspressläsaren.

Det kanske inte spelar någon roll, eftersom läsningen ändå ökar? Jo! Visst spelar det roll, är helt avgörande, att varje konstform genomlyses, diskuteras, presenteras!

Det är kulturkritiken som utgör grund för det offentliga litteratursamtalet. Utan kritik och diskussion återstår inte stort mer än förlagsreklam. Allting går att sälja, även det som alls inte håller måttet – kanske särskilt just det, eftersom det ofta går att charma in sig på alla möjliga vis. Det kommer undermåliga titlar av kändisar som har sin kompetens någon helt annanstans än inom gestaltningskonsten. Det ges ut plagiat på kända verk där den så kallade boken mer har form av blingbling-leksak, dekorerad med en och annan förskrämd bokstav. Det finns titlar som aldrig borde ha kommit ut, så tunt är språket och berättartråden.

Att kvaliteten varierar är inte konstigt eftersom utgivningen är så ymnig. Just därför är granskningen av vad som kommer ut och hur detta bäst kan förmedlas en i högsta grad angelägen fråga. Det är skandal att barn- och ungdomslitteraturen inte ges rimligt utrymme i medierna, att skolor och bibliotek inte längre har pengar för att engagera kunniga och kritiska läsförmedlare, att en så stor del av litteraturen faktiskt förbises.

Visst, intressanta författarskap och barnlitteraturens tungviktare uppmärksammas av och till med en recension. Om de har tur. Men när såg vi en Ulf Stark, en Katarina Kieri, en Frida Nilsson, en Gunnar Ardelius eller en Eva Susso i en morgonsoffa senast? När fick du läsa den stora intervjun med någon av dem? Eller om någon annan av alla de barn- och ungdomsboksförfattare vilka står bakom den rekordstörsta uppgången i hela bokutgivningen? Barbro Lindgren fick uppmärksamhet förra året när hon fick Astrid Lindgren ­memorial award, men årets pristagare, den sydafrikanska läsfrämjande organisationen Praesa, blev det omedelbart tyst om efter tillkännagivandet.

Jag frågar som så många andra har gjort det senaste året: när får barn- och unglitteraturen sitt ”Babel” i SVT? När synliggörs barnlitteraturens många nya mästerverk också för en vuxen publik? Åldersindelningar är ju i regel mest utanverk. Och när förstår den vuxna kulturvärlden att det inte tillkommer några vuxenläsare om barn inte redan från första stund får smak för litteraturens betydelse och sprängkraft?

Till er som så ofta talar om att barn och unga ”ska ha det bästa” och att deras kulturbehov är ”högprioriterat”, ni kulturchefer, redaktörer, programläggare, lärarutbildningsansvariga, skolledare … säger jag: upp till bevis!