Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Ur en brunn av förtvivlan

MAN VILL lystra till Toni Morrison. Man vill vältra sig vällustigt i hennes ordmassor.

Man finner då att denna språkkraft och skönhetslängtan flödar ur en brunn av förtvivlan. Det är en förtvivlan som får mödrar att skära halsen av sina döttrar så att de skall slippa slaveriet. Det är en förtvivlan som i Morrisons nya roman Jazz (Trevi) driver Joe att skjuta ihjäl sin älskarinna Dorcas och som därpå får Violet, Joes bedragna hustru, att ge sig på Dorcas lik med en kniv, innan hon går hem och släpper ut sin röda papegoja i vinternatten.

"Jazz" utkommer i dag på svenska samtidigt med Morrisons andra nya bok, essän "Playing in the Dark: Whiteness and the Literary Imagination", som på svenska fått titeln Mörkt spel (Trevi). Båda är väl översatta av Kerstin Hallen. Jag anmälde de amerikanska utgåvorna i en artikel 14/3 1993.

Morrisons skarpsinniga essä förklarar hur uppkomsten av den amerikanska identiteten förutsatte en motbild, afrikanen. Villkoret för att den vita amerikanen skulle kunna erövra sina positiva egenskaper var att den svarta amerikanen pådyvlades negativa egenskaper. "Afrikanismen", de vitas fantasier om de svarta, är än i dag "det medium varigenom det amerikanska jaget känner att det inte är förslavat utan fritt, inte frånstötande utan åtråvärt, inte hjälplöst utan erkänt och starkt, inte historielöst utan historiskt . . ."

Morrison visar hur detta satt spår i författarskap som fått prägla bilden av det amerikanska äventyret: Cather, Twain, Melville, Poe och Hemingway. Därpå vänder hon udden mot humanister och intellektuella. Varför har denna fundamentala sida av USA:s kulturhistoria förträngts

I romankonsten i USA av i dag står Morrison för såväl formförnyelse som politisk laddning. Och trots att hon skriver om USA:s mörkaste sida och håller sig till de svartas erfarenheter är hon en av landets mest lästa författare. Många kritiker tror att Morrison kommer att bli den första afrikansk-amerikanska författaren som får Nobelpriset, säger Henry Louis Gates i förordet till en ny antologi, Toni Morrison: Critical Perspectives Past and Present (Amistad Press), som just kommit ut i USA. Här har Gates och Anthony Appiah samlat recensioner, essäer, intervjuer och bibliografier som ställer Morrisons verk i allsidig belysning. Jämte motsvarande antologier om Langston Hughes, Zora Neale Hurston, Gloria Naylor, Alice Walker och Richard Wright är boken om Morrison den första i en ny skriftserie, "Amistad Literary Series", som skall behandla den afroamerikanska litteraturen.

"Jazz" är kanske det skönaste romanbygge som frambringats inom denna rika tradition. Det förflutna och framtiden förtätas i några individers liv på Lenox Avenue i Harlem år 1926. Där är Joe, Violet, Dorcas och Felice. Där är "klarinetter och kärlek, knytnävar och sorgsna kvinnoröster". Romanfigurernas längtan efter rötter och helhet alstrar lika svårförklarliga som våldsamma urladdningar. Men Morrisons allvetande, erotiskt laddade, vårvindsliknande prosa skänker samtidigt berättelsen en utopisk strävan:

Unga män på hustak ändrade ton; spottade och pillade på munstycket ett tag och när de stack in det igen och blåste ut kinderna lät det precis som ljuset den dagen, rent och stadigt och vänligt på något vis. Man kunde tro att allt hade blivit förlåtet så som de spelade.

STEFAN JONSSON