Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Vatten i marknadstälten

De två konstmässorna på var sin sida om marknadskrafterna har enligt Jessica Kempe en del gemensamt, bland annat vattenfärgen, växtligheten och de kvinnliga nedstigningarna.
Supermarket 2015 – Stockholm independent art fair Svarta huset, Telefonplan

Market art fair

Liljevalchs. Visas t o m 19/4.

På den konstnärsdrivna mässan Supermarket lägger sig konstvärdet framför varuvärdet i små format och dialogiska processverk. Där kommer bildens berättelse först och produkten sedan. En ekonomisk nödvändighet. Många konstnärs­ägda gallerier, projekt, publikationer och konstplatser saknar möjligheter att frakta stora konstverk från en världsdel till en annan. På vägen sker en transformation i kappsäcksformat som gör tilltalet komprimerat och avkommersialiserat.

I Svarta huset vid Telefonplan, granne med Konstfack, möts detta år 64 utställare från 29 länder i små vita, öppna bås i labyrintiska gångar. Ämnen, teman och ­metoder binds ihop och gör gemensam sak. Allt oftare med bläck och vattenfärg, i blandobjekt och digital bild där den platta, svartinramade bildskärmen utgör den nya tavlan.

På en hylla i det iranska Parkin­gallery (Teheran) ser jag in i Alishia Morassaeis dricksglas där en tecknad gestalt tittar ut genom prismorna. Men våra ögon möts bara hastigt, blickarna flyttar runt i det brutna glasets olika perspektiv. På Supermarket är konsten och världen lika sinnligt åtkomlig som oåtkomlig, både stängd, genomskinlig och kalejdoskopisk.

Mat och mens, sömn och män, växtlighet och vatten är några av mässans ledmotiv. Samtidskonsten driver vänligt och brutalt med matlagningshypen.

Hos den polska konstplatsen Silverado (Poznan) får man stoppa Mondrian i munnen och äta upp modernismen i form av en suverän rutig kaka bakad av en stjärn­bagare. Konstgruppen Parazit, utan fast adress i Sankt Petersburg, serverar syrliga och färgglada ryska smörgåsbord med stekta string­trosor, Tolstojpasta och uppdukade oljemålningar där måltiden innehåller hela livet: kaffet, ordet, vardagsgrafiken, sockerskålen, datorn och spetsgardinerna – med tydlig hälsning till förra seklets kvinnliga avantgardister.

I tidskriften Hjärnstorms bås ligger det senaste numret, på temat ”Mens”. Där berättar Magdalena Holdar hur konstnären Shigeko Kubota exkluderades ur 1960-talets Fluxusrörelse för att hennes videoverk och ”Vagina painting” rymde ”för mycket sensualitet, för mycket uttryckande av egna känslor, på det hela taget oförtäckt kroppslighet”. I dag, 50 år senare, får kvinnokroppen lov att blöda i konsten.

Ytterligare ett tema är rösten och rörelsen som medel för motstånd och förtryck. Maskerad och försedd med sex höga megafoner tycks den ukrainske konstnären Yuriy Kruchak (Open Place, Kiev) iklä sig både röstpropagandans makt och rollen som yttrandefrihetens illegala språkrör. Oförglömligt gripande är Nils Claessons preciöst digitala tolkning av dansaren Virpi Pahkinens spökande komjölkkvinna ur Strindbergs ”Spöksonaten” (Tegen 2, Stockholm).

Om Supermarkets katalog logiskt pryds av den turkisk-tyske konstnären Dolanbays koltecknande kroppsperformance, består omslaget till de kommersiella galleriernas Market art fair av fem tomma vita museisalar. Att förflytta sig från Supermarket vid Telefonplan till Market på Liljevalchs är en resa mellan konstvärldar.

På Market har båsen blivit montrar, konstformaten stora och varuestetiskt presenterade. Ofta ett verk och ett ämne i taget. Det är inte på Market man främst ska söka konstens tidsärenden. Fast visst sammanfaller Supermarkets och Markets teman och metoder: vattenfärgen, växtligheten, de kvinnliga nedstigningarna och det minsta barnet.

Flera gallerier avviker dock från säljargumenten och presenterar sammanhängande sviter och konstnärskap. Galleria Heino (Helsingfors) upplåter sina väggar åt Elina Brotherus drabbande fotoserie ”12 år senare”. Lars Bohman Gallery presenterar Lotta Hannerz måleri och magiskt realistiska skulptur. I Christian Larsens monter ställer Karin Broos ut en lång svit nya målningar, bland annat två större akvareller. Överraskande.