Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Vänsterns historia våldsam. Seminarium diskuterade "Kommunismens svarta bok".

Av Kerstin Vinterhed

När börjar nittonhundratalet

Är det när kommunisterna tar makten i Ryssland 1917 eller är det 1914 när första världskriget bryter ut

Det vill säga, när började massmorden som är vårt sekels särmärke

Frågan restes vid ett vittnesseminarium om den franska historieboken "Kommunismens svarta bok" på Södertörns högskola i veckan. Seminariet blev också en lektion i hur vår syn på historien påverkas av dagens världsbild.

C-H Hermansson, vpk:s ledare fram till 1975, besvarade frågan genom att säga att vi alla har ansvar för våldet i vårt sekel, från kriget i Kosovo till de två skolpojkarna som just dödat 15 skolkamrater med sprängladdningar i USA. Hermansson ville ha en svart bok om nationalismens brott, om kapitalismens brott, om den vita terrorn.

"Svarta bokens" tes presenterades av Håkan Blomkvist, dvs att massmordet ligger inbäddat i nittonhundratalskommunismen, det är dess "kriminella gen". Vart du går i världen så stöter du på samma sak: Kambodja, Kina, Kuba. Navelsträngen till den ryska moderkakan har aldrig skurits av. Stéphane Courtois, som är bokens huvudredaktör, urskiljer inga faser i kommunismens historia. Jakten på angivna motståndare pågår från första stund och beläggen härför är så många att man storknar. Håkan Blomkvist läste upp några telegram som sänts av Lenin med order om att tillfångata, avrätta och sprida kunskap om avrättningarna av kulaker vida omkring, några få exempel ur mängden.

Offren för den kommunstiska terrorn räknas av Courtois till 100 miljoner döda, en siffra som dock inte stämmer med vissa uppgifter hos hans medförfattare, Nicolas Werth och Jean-Louis Margolin. Dessa har också tagit avstånd från Courtois huvudtes i samband med att boken gavs ut i Frankrike, enligt ryktet efter påtryckningar från det franska kommunistpartiet.

Kommunismen är inte en värre sorts nazism, hävdar kritikerna. Den har sin egen blodiga historia. Håkan Bergkvist menade att den röda terrorn måste ses i förhållande till den vita. 150 000 "bolsjevik-judar" dödades under det ryska inbördeskriget, den största judeutrotningen före Förintelsen.

På seminariet diskuterades också hur många som suttit i läger. En vanlig uppgift alltsedan fyrtitotalet har varit 8-9 miljoner, baserad på sekundära källor. Sedan arkiven öppnats i början av nittiotalet har denna siffra börjat justeras och är nu nere i mellan 1,5 och 2 miljoner.

- Nu kan man gå igenom arkiven läger för läger, titta på månadsbeläggningen och dödligheten, typen av fångar och lägrens varaktighet, berättade experten på Röda armén, Len-nart Samuelsson i en intressant forskningsöversikt.

En mycket mera komplicerad bild än tidigare håller på att framträda. Lägren var både politiska redskap i kampen mot oliktänkande, ekonomiska inrättningr för att utnyttja arbetskraft och ett sätt att stävja den omfattande kriminaliteten i det söndertrasade Sovjetriket. Det fanns dödsdomar som aldrig fullföljdes och läger som stängdes efter kort tid.

Men vad spelar egentligen siffrorna för roll

- Sifferexercisen omkring antalet döda är ovärdig, ansåg professor Sven-Eric Liedman. Som om det gick att mäta ondskan med exakta mått. Han berättade att det dröjde ända till massakern på Himmelska fridens torg i Peking, innan han själv gav upp hoppet om att kommunismen skulle kunna reformeras inifrån. Allt för länge trodde jag på Marx idé om det sociala kriget som en nödvändig urladdning för att uppnå ett samhälle utan förtryck, sade han.

Också Britta Ring, som satt i panelen, berättade om detta svåruppgivna hopp om ett bättre samhälle. Hon föddes in i kommunismen i en by i Norrland och såg under kriget hur kommunister förföljdes i Sverige medan man vek sig för nazisterna. Det var en självklarhet att bli kommunist.

På femtiotalet blev hon kär i en östtysk man, fick komma hem till honom och insåg då att detta var ett samhälle där man bara vågade viska vad man egentligen tyckte. Ett samhälle där människor fördes bort på natten och försvann.

- Det var en stor sorg för mig, berättade Britta Ring, en insikt som gjorde mig väldigt ensam.

Men hon fortsatte ändå som kommunist, liksom Sven-Eric Liedman och Bo Hammar, vpk:s gamle partisekreterare, fortsatt att vara vänster. Att vänstern får sin historia genomlyst var livsviktigt, ansåg alla tre och Sven-Eric Liedman framhöll att nu måste det ske på allvar.

- Inga ursäkter och hummanden om att den eller den nog egentligen var bra och hade velat något annat, sade han uppfordrande. Det är livsviktigt för vänsterns fortsatta utveckling att vi ser vad som skett i ögonen.

Historikern Werner Schmidt från Södertörns högskola menade att hela uppståndelsen runt "Svarta boken" var en massmedial kampanj, baserad på sekundära faktauppgifter.

- Bokens måltavla är de intellektuella medbrottslingarna i Väst. Men ondskan kommer inte bara utifrån, som ett främmande element från det barbariska Ryssland. Vi borde titta på riskerna och hoten i vårt eget politiska system, sade han. Ett samhälle kan också upplösas inifrån och uppifrån, inte bara utifrån.

© kerstin.vinterhed@dn.se

08-738 19 58