Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Sockerpiller för miljarder

Onödiga ingrepp och överkonsumtion är ett växande problem, globalt och i Sverige. Rätt vård är minst lika viktigt som rätten till vård.

Ledaren är tillfogad en rättelse publicerad den 17 januari 2017.

Om en patient rullas in på operation och sövs men ingen kirurg dyker upp, hjälper behandlingen då? Rätt svar på denna medicinska tankenöt är i många fall definitivt nej. Hjärntumörer försvinner inte med tankens kraft. En patient med brusten aorta måste så fort som möjligt läggas på operationsbordet.

Men många insatser görs i en gråzon. Och som professor Ewa Roos berättade i ett inslag i förra helgens ”God morgon, världen” i P1 finns bevis för att låtsasingrepp fungerar lika bra som äkta kirurgi när det gäller en del diagnoser.

I en studie som hon har genomfört togs knäskadade patienter in för att genomgå ritualerna inför en meniskoperation. Därefter lottades de till två grupper. En del opererades enligt läkekonstens regler, medan andra fick ett symboliskt snitt i benet. Ingen fick veta hur slumpens skördar hade slagit, men bägge grupperna hjälptes i lika hög grad.

Av detta går det att dra olika slutsatser. En är att smärta ofta är ett svårbehandlat problem. Placeboeffekten är mäktig, även ett bamseplåster kan lindra och ge riktig tröst.

En annan är att behovet av sjukvård är omättligt. Få patienter rasar över att de fått för mycket vård. Likaså händer det sällan att läkare slår larm om att de utför omotiverade behandlingar. Trots att tusentals komplicerade och dyra insatser varje år sker i onödan, ibland med betydande risker för patienten, kallas det aldrig en vårdskandal när sjukhusens begränsade resurser slösas bort.

Medicintidskriften The Lancet ägnade i veckan ett helt specialnummer åt de globala problemen med över- och underkonsumtion av sjukvård. Beläggen är starkast i USA, etta i den internationella ligan över sjukvårdskostnader i relation till ekonomins storlek.

Vad gäller det offentligt finansierade systemet Medicare tyder kalkylerna på att uppemot en tredjedel av budgeten kastas bort på onödiga insatser. Det kan handla om alltifrån frosseri i tester och röntgen till behandlingar som visserligen är verksamma men som utförs alldeles för ofta. En sådan är hysterektomi, bortoperation av livmodern.

Fenomenet är globalt. Nationellt och regionalt mode tycks styra vilken vård som överkonsumeras. Varje år utförs till exempel över 6 miljoner opåkallade kejsarsnitt i världen, hälften av dem i Kina och Brasilien.

The Lancet konstaterar att såväl läkare och patienter som politiker bär skulden för att den onödiga vården breder ut sig. Det gäller även i Sverige. Regionala skillnader vittnar om att resurser används fel. Trots att stockholmarna knappast är sjukligare än andra svenskar går de oftare – sannolikt för ofta – till läkaren.

Särskilt i den psykiatriska vården spills pengar på ovissa behandlingar av lindriga besvär medan riktigt sjuka patienter löper risken att försummas. Det som bland landstingspolitiker kallas ökad tillgänglighet är ofta liktydigt med att medicinska prioriteringar sätts ur spel. Röstsvaga patienter hamnar sist i kön.

Hur mycket av vårdens ökade resurser som kunde användas bättre går inte att säga exakt. Men ökade kostnader är ett faktum. Svensk hälso- och sjukvård är inte längre ett billigt system i ett internationellt perspektiv. Bara mellan åren 2009 och 2014 steg kostnaderna som andel av BNP från 9 procent till 11 procent. Ökningen motsvarar två hela försvarsbudgetar.

Kortare vårdköer i alla ära. Vem vill egentligen vänta på ett dyrt bamseplåster?

Rättelse

I ledaren görs en jämförelse mellan kostnaderna för hälso-och sjukvård 2009 och 2014. Eftersom sättet att räkna har förändrats under denna period är siffrorna för de två åren inte jämförbara.