Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

Prins Daniel om hälsoklyftorna i skolan: "Vi kan inte ha det så här. Vi måste med gemensamma krafter försöka förändra det.”

För sju år sedan blev han en del av kungafamiljen. I en stor DN-intervju berättar prins Daniel om kampen för att alla barn ska få ett aktivt liv. Och varför han vill att prinsessan Estelle och prins Oscar ska lära sig vardagliga saker som att åka tunnelbana och stå i kö.

Två flickor med exakt likadana frisyrer kan inte sluta fnittra.

På gångvägen utanför skolan står en prins. Han är där för att få veta mer om hur eleverna på Bällstabergsskolan i Vallentuna kombinerar studier och rörelse.

Hela klass 4C är ute på glospromenad. Det betyder att de går varv efter varv längs en liten slinga, medan de tränar på att förstå olika engelska ord.

– När jag ska lära mig något så brukar jag gå en promenad. Jag tar med mig papperet som jag ska läsa in, berättar prins Daniel.

Hans besök är en överraskning för barnen. Kerstin Nilsson, lektor och lärare i idrott och hälsa, har förberett eleverna på att Dagens Nyheter ska komma. Men hon har inte avslöjat att syftet med vårt besök är att göra en intervju med en kunglighet.

Det är hovet som har valt platsen för mötet: Bällstabergsskolan finns med på prinsens lista över skolor som han vill besöka, skolor som försöker få eleverna i rörelse.

På Kerstin Nilssons lektioner i idrott och hälsa är det inte tal om att låta skolklasser köa till höjdhoppsribban eller att eleverna får välja lag på fotbollsplanen.

— Nu är vi i skogen nästan hela tiden med äventyr och lek. Vi kör i den ojämna terrängen som ger eleverna allsidig rörelseträning och balans, berättar hon.

Hennes gäst kan bara berömma den inställningen: Den svenska skolan måste hitta tillbaka till rörelseglädjen.

— För många kan idrottslektionerna vara en utsatt miljö. Här är det den svagaste länken som måste få chansen. De som spelar fotboll och hockey och basket och tränar fem gånger i veckan och har föräldrar som hetsar dem, de behöver inte mer stimuli. De behöver lära sig att anpassa sig till dem som inte har det lika lätt, säger prins Daniel.

Kerstin Nilsson berättar att hon uppmuntrat föräldrarna att ge sig ut och röra på sig ihop med barnen nu på vårkanten. Sådana förslag kan nog funka för många av familjerna i Vallentunas villakvarter.

— Men beroende på vem mottagaren är kan det vara väldigt tufft. Om jag är ensamstående trebarnsmamma som jobbar inom vården, då är det inte så att jag funderar på om jag ska sticka ut och jogga med mina barn. Jag ska hinna få kläderna rena och maten i ordning, säger prins Daniel.

○ ○ ○

Det är detta som vi möter i Vallentuna: En kunglighet som vill prata om jämlikhet.

På Bällstabergsskolan vajar för dagen en blågul flagga, men studiebesöket äger i övrigt rum utan några som helst ceremonier. I stället råkar det vara crazy hair day. Vi träffar elever med peruker och konstgjorda bakverk i håret. En lärare har friserat håret i en kaktuskruka. Rektorn bär ett diadem med två gungande hjärtan.

Prins Daniels frisyr får väl beskrivas som något mer nedtonad.

— Jag kammade mig lite extra i morse. Jag skulle också vilja vara lite crazy, försäkrar han eleverna.

Jag kommer på mig själv med att varva ”prinsen” och ”du” i tilltalet, med en inkonsekvens som kan reta både rojalister och republikaner i läsekretsen. När jag beklagar, säger han snabbt att det inte är något som han reflekterar över.

Det var förra sommaren som kronprinsessparet lanserade Generation Pep, en icke vinstdrivande organisation som samlar storföretag, stiftelser och ideella organisationer i kampen för barns och ungdomars hälsa.

— Det är en paradox. Vi hör till dem som tränar mest i Europa, och till dem som sitter mest stilla, konstaterar prinsen.

Både han och hans hustru, kronprinsessan Victoria, har lagt märke till skillnaderna under sina resor i landet.

— Vi som har bra förutsättningar, vi blir bara mer och mer medvetna. De som redan har det tufft ekonomiskt och socialt, det är de som alltid drabbas först av sjukdom och även där har det svårast. Man kan känna att det är så orättvist, säger prins Daniel.

Forskningen bekräftar hälsoklyftorna.

Prins Daniel har tagit intryck av Scapis (Swedish cardiopulmonary bioimage study). Det är en unik studie där samtliga sex universitetssjukhus samarbetar för att med studier av 30 000 personer kartlägga förekomsten av hjärt-kärl-sjukdomar och lungsjukdomar.

— Redan i pilotstudien i Göteborg såg man att de som bor i områden där man är mindre privilegierad och har sämre ekonomisk situation, de har dubbelt så hög risk för att få stroke, kol, depression och hjärtinfarkt. Och de har upp till tre gånger högre risk för diabetes typ 2, säger han.

Han far ut med händerna:

— Och jag menar: vaddå? I Sverige? I dag? Beroende på var man är född? Det är så otroligt orättvist. Och det här är ju en del av mitt engagemang för den här frågan. Vi kan inte ha det så här. Vi måste med gemensamma krafter försöka förändra det. Alla måste fråga sig hur de kan vara med och bidra.

Det finns åtskilliga högt uppsatta politiker som har svårt att låta lika engagerade som prinsen när de agiterar mot orättvisor. Men hans engagemang väcker också frågor.

För dem som ser monarkin som höjden av ojämlikhet är det inte uppenbart hur en medlem ur kungafamiljen ska komma åt klasskillnader.

— Jag tycker att det är ganska tydligt att jag kan samla och ena en massa starka krafter i en gemensam strävan mot att förbättra exempelvis folkhälsan, svarar prins Daniel.

— Nu kommer ni förhoppningsvis att skriva om detta på ett bra sätt. De som läser er tidning kommer eventuellt inte att vara de mest utsatta. Men det är kanske många beslutsfattare och människor som kan påverka sin egen omgivning och har resurser och förmåga att engagera sig.

— Vi vill att alla barn i Sverige ska få möjlighet att röra sig sextio minuter per dag. Om vi kan få till det skulle vi förändra folkhälsan otroligt mycket.

Det senaste initiativet från Generation Pep är ett samarbete med Bonnier Carlsen med en bok i serien Saga-sagor av Josefine Sundström och Emma Göthner.

”Fiffiga kroppen och finurliga knoppen” handlar om hur Saga försöker brodera ett S och skickas ut för att leka. Efter en äventyrlig stund i friska luften går uppgiften mycket bättre. Läsarna får också lära sig om kroppen och hjärnan, och några tips på roliga vardagslekar.

Boken ska ges ut till alla 4–5-åringar i Stockholm.

— Jag har läst den för Estelle och hon älskar den, säger prins Daniel.

Vad är förhoppningarna med boken?

– Bara det att läsa för sina barn är så otroligt viktigt. Den här stunden som jag personligen värderar så högt, där man är nära och man pratar om allt möjligt. Jag ser detta som lite inspiration och utbildning. Vad enkelt det är att ta med barnen ut. Den här spontanleken som är så viktig. Det handlar om att lägga till positiva vanor. Det genomsyrar hur vi tänker. Vi vet att det är så svårt att ta bort de dåliga vanorna. Då vill vi få människor att lägga till.

De här tipsen på vardagsrörelser – som discostädning och trampdans och levande pyramid – ska ni testa det hemma på Haga?

— Ja, det hoppas jag! Men det är också så här att vi är ju sådana som är ute med våra barn. Det är inte vi som har problemen. Det är säkert kul att höra vad vi gör. Men jag är inte orolig för Estelle och Oscar när det gäller de här bitarna.

○ ○ ○

— Passa Daniel!

— Vilken Daniel?

Det är inte alla på skolgården som känner igen mannen i den rödrandiga skjortan och förstår att det är en medlem ur kungafamiljen som tagit plats i bollspelet King på Bällstabergsskolan.

De som fattar tycker att det är ganska kul när prinsen kan avancera i fältet och byta ruta.

— Nu är du King, slår medspelarna fast.

Några bollar senare dividerar de om prinsen verkligen hållit sig innanför strecken för sin ruta.

— Han stod där!

– Nej, där!

Det är inte bara bollspelets kung som måste hålla sig till ramarna. Även för en medlem av den riktiga kungafamiljen gäller vissa begränsningar. När en framgångsrik gymägare gifter sig med en kronprinsessa måste han ta farväl av livet som företagare. Det tog nio år från första mötet till bröllopet, så han hann fundera.

— Jag känner att jag har hittat rätt, säger han.

Hans liv har tagit den mest speciella av vändningar. Men hans intresse för idrott och hälsa bildar en rak linje från uppväxten till i dag.

— Man väljer inte den karriär som jag gjorde om man inte brinner för att förändra människors hälsa. Jag har ju ägnat hela mitt vuxna liv åt det. Även som tonåring ägnade jag mig åt att träna och skriva träningsprogram åt andra och försöka inspirera kompisar och omgivningen att leva sunt. Jag visste tidigt att jag skulle jobba med människor och idrott och hälsa, säger han.

Som tonåring fick Daniel Westling beskedet att han hade en medfödd men inte ärftlig sjukdom på njurarna, och att han så småningom skulle behöva en transplantation.

Där och då påverkades hans framtidsplaner – inte alls.

— Jag trodde inte på läkaren när han sa att jag någon gång skulle behöva en ny njure. Jag var ju världens mest aktiva och kände inga symtom, berättar han.

Det var långt senare som han förstod att han faktiskt bar på en sjukdom. Men då fanns det också en lämplig donator: Pappa Olle Westling gav en njure till sin son i maj 2009.

Hur mycket påverkar sjukdomen i dag?

— Ingenting så tillvida att jag lider på något sätt. Men det har gett mig en fördjupad förståelse, när någon säger ”jag är sjuk, jag mår dåligt, jag har de här bekymren”. Fortsätter jag att må så här, så kan jag känna att den erfarenheten har varit bra och att den har adderat någonting i mitt liv. En ödmjukhet inför livet och inför andra som har det mycket värre.

Även under sjukdomstiden försökte han hålla igång fysiskt, om än på en låg nivå. Han ser det som ett exempel på hur människor anpassar sig efter förutsättningarna.

— Under de här åren och även före den senaste flyktingkrisen så har Victoria och jag träffat väldigt många ensamkommande flyktingbarn och varit på flyktingförläggningar med fokus på ensamkommande flyktingbarn. Inga jämförelser i övrigt. Men vi människor är fantastiska på att ta oss igenom saker. Vi anpassar oss. Vi accepterar. Vi går vidare. Vi köper läget. Det går inte att lägga sig ned och dö. Det finns alltid någon som har det värre, säger han.

Han tar gärna tillfället i akt att peppa andra med sina positiva erfarenheter från transplantationen.

— Om jag själv är och tar prover så brukar jag försöka fråga läkaren om de kan planera så att jag kan träffa några familjer och några barn som ska gå igenom något. Då kan jag vara ett bra exempel på hur det kan gå.

– Det har nästan gett mig mer tacksamhet och ödmjukhet inför livet än min egen situation. För det gick ju ganska geschwint ändå.

Mellan 1994 och 1996 läste den blivande prinsen idrottspedagogik på en folkhögskola. Redan då fanns en medvetenhet om problemen med att folk rörde sig för lite och åt för mycket. Men Sverige har också förändrats sedan dess.

— Ta bara läsken. Vad drack man? Vilken storlek? Ta snabbmatens intåg i Sverige. Det har ju varit en mycket snabb utveckling, säger han.

En privat resa till USA tillsammans med kronprinsessan Victoria för 12–14 år sedan gjorde ett starkt intryck.

— Vid kusten kom vi till en lång pir ut i vattnet med stora stenar. Precis som när jag var barn så började man studsa mellan stenarna ut på den. Det var inte med samma spänst dock, det ska gudarna veta. Men vi fick sådan energi och tänkte tillbaka på hur vi kunde gå i gång på sånt när vi var barn. Man studsade fram. Men så ser jag en kille. En jätteöverviktig kille. Han går på alla fyra. Noll glädje. Bara ångest. Han kunde inte gå upprätt på de här stenarna för att han var så överviktig.

— Det var ett sådant ögonblick när jag kände att så här får det inte vara.

Det var i februari 2009 som Daniel Westling och kronprinsessan Victoria tillkännagav sin förlovning. I en liten film konstaterade prinsen att hans främsta uppgift skulle bli att vara ett stöd för sin hustru och hennes viktiga gärning för Sverige. Men han ville också bidra själv.

”Friskvård, hälsa, entreprenörskap är sådant som jag brinner för”, konstaterade han.

— Jag hade nog tidigt tankar på hur jag skulle kunna använda mina intressen i den här rollen, med den här otroliga plattformen, säger han.

I samband med bröllopet i juni 2010 skapades en stiftelse som ska motverka utanförskap och främja god hälsa. Sedan dess har prins Daniel också ägnat tid åt Prins Daniel Fellowship och uppgiften att stötta unga människor att bli entreprenörer.

— Jag släpper inte de frågorna, inte alls. Men nu under de senaste åren har jag börjat fundera mer och mer och lagt mer och mer tid på hälsofrågor. Om man ska lyckas med saker så måste man fokusera och inte göra allting samtidigt. Det var läge för att skapa något nytt, säger han.

En entreprenör brukar beskrivas som en person som vågar testa nytt och ser möjligheter snarare än hinder. Jag tänker att det var med entreprenörens blick som den tidigare gymägaren Daniel Westling gick in i den nya prinsrollen.

Han protesterar inte mot den beskrivningen.

— Så är det ju. Absolut. Jag har en förmåga att vilja och våga göra saker och testa. Jag skulle inte må bra om jag inte försökte göra det bästa av mina möjligheter. Sedan får vi ju se. Kom tillbaks om 30 år så får vi se om jag har uträttat något.

När kan man känna att det här faller på plats?

— Jag har aldrig gått och tänkt att ”vad ska jag göra?”. Vi gör massor av spännande saker, med våra resor och möten med människor. Vi försöker skapa uppmärksamhet runt viktiga frågor. Det finns hur mycket som helst att göra. Det gäller att prioritera och göra saker som gör skillnad.

○ ○ ○

För ganska exakt sex år sedan följde jag kronprinsessparet i spåren när de for till Ockelbo. Det var prinsens första officiella besök i hemkommunen.

— Jag är otroligt hemkär. Jag älskar verkligen Ockelbo. Att då få komma hem i den här rollen… Det är klart att jag tänkte innan: Hur ska det här bli?

När tåget med kungligheterna rullade in till järnvägsstationen i Ockelbo var backen upp mot byn packad med folk. Unga, gamla.

— Vilken härlig grej det var. Att se alla, från de yngsta och sedan hela åldersspannet. Jag minns hur min kompis storebrorsa stod där och vinkade och sa hej. Sedan fick jag träffa min gamla kollega på äldreboendet och krama om henne.

Kronprinsessparets färd fortsatte på lite slitna landsbygdsvägar till byar och företag: Fönstertillverkaren, pannkaksfabriken, museijärnvägen. Vykortsvackra var landskapets kullar och dalar.

Bäst minns jag de äldre damerna som radat upp sig vid vägkanten för att få en glimt av kungligheterna på vägen till folkparken i Åmot. Schemat var hektiskt, ändå bromsade minibussen in. Kronprinsessparet klev ut och hälsade.

Tanterna blev så glada.

— Vilket privilegium att få ha en situation där man kan skänka glädje genom att bara säga hej och titta någon i ögonen och fråga hur det är. Det är en otrolig lyx, säger prins Daniel.

— Det är en av styrkorna med vårt statsskick att vi har förmågan att skänka glädje och skapa uppmärksamhet. Men då måste man gilla det. Det är väldigt enkelt om man tycker att det är kul att stanna där. Man måste tycka att det är kul att komma ut här på skolan och träffa lärare och elever.

Har den rollen alltid känts bekväm?

— Jag har ju i olika sammanhang varit chef på jobbet och fått personalen att trivas och skapat energi och sett människor. Precis som min pappa. Vi är väldigt lika, han och jag. Han är också social och tycker att det är roligt med människor och att skapa energi.

Olle Westling arbetade under en period som socialchef i Ockelbo. Han har aldrig gett intervjuer om relationen till kungafamiljen. Men efter några timmar på Bällstabergsskolan i Vallentuna tänker jag att han med sitt arbete med utsatta nog har varit en viktig inspirationskälla för en blivande prins.

Det är närmare 22 mil mellan Stockholm och Ockelbo. Det är avståndet mellan en växande storstad och en krympande landsbygdskommun norr om Dalälven. Kanske fastnar vi i ämnet för att även jag kommer från landsbygden. Men prins Daniel återkommer flera gånger till hur han känner styrka och glädje över att ha vuxit upp i Ockelbo.

— Man bryr sig om varandra och har en gemenskap och samhörighet som är otroligt stark, säger han.

Det fanns också ett starkt ideellt engagemang. Ett exempel var skidbacken som drevs av Friluftsfrämjandet. Under vintrarna var den en självklar samlingsplats.

– Varje helg var det någon familj som körde den här anläggningen. Mina föräldrar var också med. Sedan var vi i andra mindre backar också. Då hade man hade miniskidor. Och så sprang man upp för backen och åkte ned, berättar prins Daniel.

Det är inte bara minnena från skidbacken och för den delen även basketplanen och hockeyrinken som får honom att hylla uppväxten. Det var och är något annat också. Att alla får vara med.

Han berättar om människor med funktionsnedsättningar som alltid haft en plats i samhället.

— Det är klart att jag som barn kanske inte noterade dem som hade det svårt. Det har ju alltid funnits de som levt i utmanande situationer. Men jag upplever att den här tilliten och det här sociala skyddsnätet var så väldigt starkt där jag växte upp. Alla känner alla i ett litet samhälle, man vet vem som är förälder till vilket barn, det är hans brorsa, det är hans syrra. Jag tror att den starka tilliten är en av framgångsfaktorerna som det svenska samhället bygger på. Självklart är det skillnad på tilliten om man bor i Ockelbo jämfört med om man bor i en stor stad med många som man har noll relation till.

En prins som är uppvuxen på landet – vilka 
perspektiv tillför det kungafamiljen?

— Det borde kanske kungen eller drottningen svara på. De är väl de stockholmare som har varit mest på landsbygden. De har rest runt. Jag tror att de förstår lika väl som jag hur det är på landsbygden.

— Samtidigt är det klart att jag är väldigt glad över att min hustru har sin bakgrund, och jag har min, och de är väldigt skilda. Jag tror att vi ger våra barn mycket bra genom det. Jag har jobbat med barn med särskilda behov, jag har jobbat med pensionärer, jag har drivit mitt eget företag och stött på alla möjliga människor. Det har berikat mig väldigt mycket. Och det är erfarenheter som jag har mycket glädje av i den roll som jag har nu.

Idrotten har ju en sammanhållande kraft.

— Jag tycker att vi kan bredda det till hela före­ningslivet. Jag tänker på scouterna, Friluftsfrämjandet, Friskis & svettis. Man hoppas på att vi ska kunna upprätthålla detta så att vi föräldrar i dag som tycker att vi är så otroligt viktiga och stressade, att vi tar oss tid att träna lag och engagera oss i scouterna. Så att det inte blir så att man själv inte har tid och att något proffs ska göra det. Det finns förstås en kvalitet i det, men jag tycker också att det finns en kvalitet i att man som förälder engagerar sig.

Går det att få till om man är en del av kungafamiljen?

— Jag pratar mindre om mig själv och mer generellt. Men det är inte omöjligt. Nu går Estelle på dans och jag är inte rätt person för att kliva in där. Även om jag gillar att dansa.

Men ni går på matcher ihop?

— Exakt. Att vara med sina barn är det bästa som finns. Jag tycker också att det är viktigt att låta barnen vara i alla miljöer. Man ska veta hur tunnelbanan funkar och hur det är att åka buss och hur det är att stå i kö och hur det är att känna den här passionen som finns inom idrottsrörelsen när det är match och Black Army sjunger för full hals. Det är något som jag inte vill att de ska gå miste om.

○ ○ ○

I lärarrummet väntar kakor och en vetekrans och jag undrar hur det är att vara hälsomedveten kunglighet och alltid mötas av dignande fat.

— Det är värre om man kommer till en hembygdsgård och där är några äldre kvinnor som ser till att verksamheten över huvud taget överlever. Så har de bakat sju sorters kakor. Då tar jag sju sorter och njuter av det, säger prins Daniel.

Han är van vid frågor om hur han klarar att leva sunt med alla fina middagar. Svaret är att det går bra, bara man håller koll på alkoholen.

— Man skulle kunna dricka sju glas vin. Men man behöver ju inte. Om man alls vill dricka kan man ta väldigt lite. Och sedan tycker jag att det är så bra mat. Även om det är tre, fyra rätter, säger han.

Prins Daniel klagar inte.

Tvärtom framhåller han gång på gång hur privilegierad han är.

Han skulle kanske låta i peppigaste laget, om han inte också hela tiden återkom till orättvisorna.

Innan Kerstin Nilsson går vidare till sin lektion – där hon ska bli en del av crazy hair day med en stor banan i plast som huvudbonad – berättar hon att det var läroplanen 1994 som fick henne att börja tänka annorlunda om hur hon skulle få eleverna i rörelse.

— Då drog man ned på idrotten från tre tillfällen i veckan, till två eller ett tillfälle på vissa skolor. Det var i den svängen som jag började fundera. Kan vi få in rörelse under skoldagen, vid lektionerna i till exempel i svenska och matte? Vi kände ju att vi alla måste hjälpas åt. Sedan har det varit en katastrofal nedgång i elevernas kondition, uthållighet och allsidiga rörelseförmåga under de senaste tio åren, berättar hon.

Prins Daniel påpekar att det finns skolor som inte ens har en gympasal.

— Vad jag förstår kör de en eller två veckors intensivläger någonstans. Några dagar från morgon till kväll för att pricka av ämnet, säger han.

Generation Pep har ägnat mycket tid åt att förstå hur svenska elever har det, och organisationen har planer på att göra mer i skolmiljön.

Medlemmarna i kungafamiljen förväntas undvika att ta ställning i samhällsfrågor med partipolitisk laddning. Det gör det svårt att till exempel diskutera ekonomisk fördelning.

När jag ber prins Daniel att ändå försöka ge sin syn på hur hälsoklyftorna i samhället uppstått, så pekar han just på skolans roll.

— Vi måste ha en skola där lärarna får möjlighet att göra sitt jobb. Yrkeskåren lärare är så otroligt viktig. Att de ska ges möjlighet att ge bra utbildning och att eleverna ska ha möjlighet att ta emot den här utbildningen, det känns ju som en väldigt viktig grund. Sedan är det klart att det kommer människor till Sverige med olika saker i bagaget, och de behöver kanske mer stöd än vad vi som växte upp i små kommuner på 70–80-talet behövde. Men det handlar om att det finns resurser och att den som inte riktigt har förutsättningar får stöd och hjälp.

Prinsen återvänder till exemplet med den ensamstående trebarnsmamman.

— Man kan inte förvänta sig att den personen ska ha energi efter jobbet att vara världens bästa på att stödja sina barn i fysiska aktiviteter. Skolan har en otroligt viktig roll. Det är grunden. Alla barn är i skolan. Det är så viktigt för vår jämlikhet.

Är det i skolan som det har brustit?

— Det är ju väldigt olika hur det ser ut i skolorna. Både kunskapsmässigt och hälsomässigt. Att man får en bra utbildning och att man får hälsan, det känns som två extremt viktiga och basala saker att bygga vår framtid på.

○ ○ ○

I december släppte kronprinsessparet en film där makarna önskade god jul tillsammans med barnen från en uppsluppen korvgrillning i Tyresta nationalpark.

— Vi vill gärna inspirera. Vi har otroliga miljöer nära oss, även vi som bor i storstan. Vi gillar att vara ute i naturen och vill att våra barn ska få samma möjligheter som vi har haft att känna sig trygga i den miljön, säger prinsen.

Kronprinsessparet bor på Haga slott med Haga-
parken runt knuten.

– Nu är Estelle i åldern när hon håller på att lära sig att cykla och det är otroligt kul.

Vad kan vi tänka på för att få barn i rörelse på sommaren?

— Generellt, våra barn hakar på oss. De gör vad vi gör. Vi kan intressera dem för olika saker. Jag har en hustru som är otroligt duktig och kunnig inom allt som har med naturen att göra. Estelle kan ju redan säkert – jag vet inte hur många gånger fler sorters blommor och fågelsorter och växter än jag. Barn gör vad vi gör, inte vad vi säger. Testa vad som får i gång barnen och vad de tycker är kul.

Håll ihop i stort och smått – är det så vi ska summera budskapet från Haga slott?

Där republikanen ser monarki som ett hinder för jämlikhet väljer rojalisten att beskriva kungahuset som en symbol för en nationell gemenskap.

— Vi kommer ju från en tid där alla såg på ”Barnjournalen” till att det i dag är så individualistiskt. Vi kan vara en enande kraft. Ta bara vårt bröllop. Det var en halv miljon människor på Stockholms gator och torg. Det var den här glädjen, säger prins Daniel.

Kronprinsessparet besökte Drottninggatan dagen efter terrordådet den 7 april i år. Kronprinsessan Victoria fick frågan om hur Sverige skulle gå vidare och svarade, märkbart rörd, med ett enda ord: ”Tillsammans”.

— Hon har en förmåga att sätta ord på saker, säger han.

Vad har prinsen lärt av det?

— Det går inte ens att jämföra oss. Hon är så himla duktig och stark och har en förmåga att känna och se var det behövs ett uppmuntrande ord och en klapp på axeln. Men vi båda är ju genuint intresserade av människor och har ett starkt samhällsengagemang. Det är väldigt stimulerande att ha en hustru som har varit med om så mycket spännande saker.

När prins Daniel beskriver sitt uppdrag, låter det som om kungligheternas egen skola aldrig tar slut.

— Man kan förstås säga och tänka: ”vad vet dom om hur vanligt folk har det?” Ja, kanske mer än de flesta.

— Vi träffar alla, från de som har de absolut svåraste liven, till de som bestämmer, och alla däremellan. Företagarna. Den ensamma mamman. Det är en förmån att få den insikten och förhoppningsvis djupare kunskap och förståelse för den värld som vi lever i. Jag känner mig så otroligt privilegierad över att jag har de här möjligheterna. Jag känner tacksamhet.

En icke vinstdrivande organisation som arbetar för att sprida kunskap och skapa engagemang kring barns och ungdomars hälsa.

Instiftades förra sommaren av kronprinsessparet.

Bakom initiativet står ledande svenska företag, stiftelser och organisationer.

Har instiftat priset ”Årets peppare” i samarbete med Svenska Idrottsgalan. I år gick priset till Futebol dá Força (”öppen fotboll”), en organisation som ser till att tjejer i socioekonomiskt utsatta områden får spela fotboll på öppna träningstider.

Lanserade tidigare i år en sportkollektion för barn ihop med H&M.

Har i vår gett ut ”Sagasagor: Fiffiga kroppen och finurliga knoppen” i samarbete med Bonnier Carlsen. I boken får Saga gå ut och leka för att bättre lösa en skoluppgift. Boken innehåller också en faktadel med information om hur kroppen och hjärnan fungerar.

Socioekonomiskt utsatta har sämre hälsa och löper ökad risk att dö i förtid.

Ohälsan är nästan genomgående större bland personer med förgymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå.

Klyftan mellan välmående och utsatta grupper har ökat under de senaste tio åren. Det visar Folkhälsomyndighetens senaste årsrapport.

Forskarna konstaterar att social klass, kulturell bakgrund, geografisk ort, ålder och delvis kön starkt påverkar tillgången och deltagandet i idrott och fysiska aktiviteter.

För att få positiva hälsoeffekter bör unga ägna minst 60 minuter per dag åt pulshöjande motion och träning, enligt en rekommendation antagen av Svenska läkaresällskapet. I det ingår allt ifrån att cykla till skolan, lek på raster till tävlingsidrott på fritiden.

Centrum för idrottsforskning har undersökt hur stor andel unga i Sverige som uppnår rekommendationen för fysisk aktivitet.

Kerstin Nilsson är idrottslärare på Bällstabergsskolan och har för närvarande ett lektorsuppdrag från Vallentuna kommun.

Målsättningen med det tre år långa projektet är att alla elever i Vallentuna ska ha en daglig fysisk aktivitet.

Uppdraget utgår bland annat från forskning om hur rörelse och träning leder till ett mer effektivt lärande.

Torekovskompromissen som slöts i augusti 1971 mellan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna gick ut på att Sverige förblev en monarki, men att monarken fråntogs allt politiskt inflytande. Sedan dess har Sveriges regent endast representativa och ceremoniella uppgifter. Det finns inget förbud i grundlagen mot att han eller hon uttalar sig i samhällsfrågor. Men grundprinciperna är att statschefen ska undvika att uttala sig i frågor där svenska folket kan tycka olika eller där han eller hon kan hamna i konflikt med regeringen.

15 september 1973. Kung Gustaf VI Adolf avlider och den nuvarande kungen Carl XVI Gustaf bestiger tronen. Samma dag får makarna Olle och Ewa Westling sitt andra barn, en pojke som döps till Olof Daniel. Familjen är först bosatt i Örebro, och därefter Falun, och sedan Ockelbo.

2001. Daniel Westling får kronprinsessan Victoria som kund på Master Training i centrala Stockholm.

24 februari 2009. Förlovningen mellan Daniel Westling och kronprinsessan Victoria tillkännages. ”Det blev ett ja, ja ja, ja, jaaa”, avslöjade hon om frieriet.

27 maj 2009. Daniel Westling genomgår en njurtransplantation.

19 juni 2010. Vigsel i Storkyrkan i Stockholm, prins Daniel inträder i kungahuset med titeln ”Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland”.

19 maj 2011.

Prins Daniel och kronprinsessan Victoria kommer till Ockelbo på officiellt besök.

23 februari 2012. Prinsessan Estelle föds. En rörd nybliven pappa kommer med beskedet på en presskonferens på Karolinska. ”Mina känslor är lite all over the place”, konstaterar han.

2 mars 2016. Prins Oscar föds. ”Ni vet ju var mina känslor är någonstans”, konstaterar prins Daniel leende på pressträffen.

8 april 2017. Dagen efter terrordådet på Drottninggatan kommer kronprinsessparet till attentatsplatsen. Kronprinsessan får frågan om hur vi ska gå vidare och svarar med ett enda ord: ”Tillsammans”.