Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

Alzheimerforskarna tvingas tänka om

Alzheimer är en av de vanligaste demenssjukdomarna och behovet av en effektiv behandling är stort. Men efter många misslyckade läkemedelsprövningar börjar forskare ifrågasätta den ledande teorin om hur sjukdomen utvecklas.

Varje år får fler än 15 000 svenskar en alzheimerdiagnos. Att få diagnosen i dag innebär mycket lite hopp. Patienten blir gradvis sämre, förlorar minnet och sin personlighet. Men alzheimer leder inte bara till personligt lidande, utan även stora samhällskostnader i form av bland annat omvårdnad.

– Varje år kostar demenssjukdomar samhället 63 miljarder kronor. Det är mer än de flesta kroniska sjukdomar, säger Miia Kivipelto, professor i klinisk geriatrik vid Karolinska institutet och chef för tema åldrande vid Karolinska universitetssjukhuset.

Behovet av effektiva behandlingar är stort. Det finns läkemedel vid alzheimer, men de kan bara bromsa symtomen under en period. Inget läkemedel kan ännu påverka sjukdomsförloppet. Det beror inte på brist på intresse från akademin och läkemedelsföretagen, det har funnits gott om lovande läkemedelskandidater. Men alzheimerforskningen är kantad av misslyckanden. Enligt en analys var bara 0,4 procent av de kliniska läkemedelsförsöken mellan 2002 och 2012 framgångsrika.

Och trenden verkar fortsätta. Under de senaste månaderna har två stora forskningsprojekt med möjliga alzheimerläkemedel lagts ned, då inget av dem var bättre än placebo. Bengt Winblad, professor i geriatrik vid Karolinska institutet, blev både besviken och förvånad över det senaste bakslaget eftersom det funnits en del positiva signaler.

– Men studien gjordes på patienter som hade mild alzheimer, då har man redan en ganska avancerad form av sjukdomen och hjärnan har redan skadats ganska mycket. Vi kanske måste behandla ännu tidigare och nu riktar studierna in sig på patienter som bara har minnesstörningar och hoppas att det har effekt, säger han.

Samtidigt har de senaste årens misslyckanden fått somliga att ifrågasätta den ledande hypotesen till varför sjukdomen utvecklas. Vid alzheimer klumpas proteinet beta-amyloid ihop i hjärnan till plack. Teorin är att placken skadar nervcellerna som till slut förstörs. Därför har den största delen av läke­medelsutvecklingen fokuserat på beta-amyloid, antingen genom att försöka minska produktionen, få bort placken eller hindra att proteinet klumpar ihop.

Om några år får vi förhoppningsvis svar på om läkemedelsföretagen varit inne på rätt spår. I höstas visade en studie att substansen aducanumab kunde minska placken i hjärnan. Patienterna blev också något bättre, men effekten var liten. Nu testas det möjliga läkemedlet på 3 000 patienter.

– Det är den mest lovande läkemedelskandidaten, men tyvärr kommer resultaten från studien inte att vara klara förrän om kanske tre år. Vi vet redan att aducanumab minskar placken i hjärnan, men frågan är om patienterna blir hjälpta av det. Det svaret får vi den dagen studien är klar. Om hypotesen stämmer kommer läkemedlen att hjälpa, säger Kaj Blennow, professor klinisk neurokemi vid Göteborgs universitet.

Vid alzheimer syns också mer neurofibriller, ett slags trassel av sammanklumpat tauprotein inne i nervcellerna i hjärnan. Forskare har på senare tid även börjat intressera sig för tau och det finns redan flera läkemedelsförsök på gång. Men inte heller där har det varit enkelt. I somras misslyckades den första stora studien med en läkemedelskandidat som riktade in sig på den mekanismen.

– Tau är inte lika utbrett som placken, utan det ansamlas i vissa delar av hjärnan. Men samtidigt är tau väldigt komplext eftersom det inte är specifikt för alzheimer utan finns även vid andra sjukdomar, säger Agneta Nordberg, professor i klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet.

Bengt Winblad är involverad i en studie där ett tau-vaccin testats. Patienterna fick antikroppar, men det kommer att dröja flera år innan man vet om det också har effekt. Men han är inte redo att avskriva behandlingar som påverkar beta-amyloid.

– Jag tror att vi kommer att röra oss mer mot kombinationsbehandlingar, så som vi gör inom många andra sjukdomar. Jag tror att angripa beta-amyloid kommer att vara kvar, men sedan behöver vi kanske lägga till något mer. Något som till exempel påverkar tau, säger han.

Genom att studera hjärnan på patienter med en ovanlig, men ärftlig typ av alzheimer, har forskare kunnat se hur de amyloida placken uppstår långt före minnesproblemen.

– Vi har kunnat se en ökad inflammation i hjärnan i form av en ökad mängd astrocyter runt 20 år innan patienterna får symtom. När inflammationen avtar ökar de amyloida placken. Det här signalerar att sjukdomsprocesserna för åtminstone den ärftliga formen pågår under lång tid, säger Agneta Nordberg.

Forskarna har antagit att samma sak händer hos patienter med den vanliga åldersrelaterade formen av alzheimer. Men Kaj Blennow anser att det inte finns lika mycket dataunderlag för den hypotesen.

– Mycket talar för det, men det kan vara så att nervcellsskadorna leder till mer beta-amyloid och tau i hjärnan. Men den vanliga formen kan ju också vara en helt annan sjukdom än den ärftliga även om de ser lika ut. Och då kanske de inte kan behandlas på samma sätt.

När läkemedelsförsöken har misslyckats görs försök med prevention. Förutom hög ålder och riskgenen ApoE4 ökar vissa blodkärls- och livsstilsrelaterade faktorer som högt blodtryck troligtvis risken för demens och alzheimer. Då borde risken också gå att påverka genom olika typer av interventioner. Men i nästan alla försök har effekterna uteblivit.

– Men vi lyckades för första gången visa att livsstilsintervention där man åtgärdar flera riskfaktorer samtidigt för personer med ökad risk för demens kunde ha effekt. Vi vet ännu inte om det går att förebygga, men vi såg att det går att försena minnesproblem och kognitiv svikt hos äldre med fysisk träning, minnesträning, rätt kost och hantering av vaskulära riskfaktorer, säger Miia Kivipelto.

Det är fortfarande oklart om den här typen av livsstilsintervention också minskar risken för alzheimer eller hjälper patienter som redan har sjukdomen. Därför startar Miia Kivipelto snart en studie med patienter i Stockholmsområdet som redan har minnesproblem.

– Vi vill ta reda på vad vi kan göra när minnet redan har börjat svikta. Vi vet inte hur mycket patienter med lindrig alzheimer ska röra sig eller vad de ska äta. Men vi vill också se om förändringarna gör att de klarar sig bättre i vardagen. Jag tror att en framtida behandlingsstrategi måste inkludera både kombinationer av olika läkemedel och livsstilsförändringar som är anpassade efter personens riskprofil.

Mycket är alltså fortfarande okänt om alzheimer, men forskarna är hoppfulla.

– Det är ändå mycket lovande på gång. Forskning och bättre diagnostik ger oss mer kunskap om vad som är fel i hjärnan vid alzheimer och hjälper oss att välja ut rätt patienter. Det är sådan kunskap vi behöver innan vi skräddarsyr molekyler för nya läkemedel, säger Bengt Winblad.

Varje år kostar demens­sjukdomar samhället 63 miljarder kronor.

Sjukdomen alzheimer upptäcktes av den tyska psykiatern Alois Alzheimer 1906. Han arbetade på ett mentalsjukhus och märkte att en patient skilde sig från de andra. Efter patientens död obducerade han hennes hjärna och såg döda nervceller, amyloida plack och tau-trassel.

Det finns flera typer av demenssjukdomar, men den vanligaste är alzheimer. Vid alzheimer får personen bland annat problem med minnet och tidsuppfattningen. Ju mer sjukdomen utvecklas desto svårare blir det att hantera vardagen och sköta sig själv.

Runt 100 000 människor i Sverige har alzheimer. De flesta som drabbas är äldre. Få under 50 år får sjukdomen.

Det finns två typer av alzheimer, ärftlig och åldersrelaterad. Den ärftliga är ovanlig.

Vid alzheimer förtvinar nerv­cellerna och till slut dör de. Det är oklart varför det sker, men vid alzheimer kan man se att proteinet beta-amyloid klumpas ihop till plack. Dessutom kan man se mer neurofibriller inne i nervcellerna. Det är ett slags trassel av tauprotein.

Det finns läkemedel som lindrar symtomen, men inget som påverkar sjukdomen.

En riskgen som kallas ApoE4 ökar risken för alzheimer, det gör även hög ålder och högt blodtryck.

Källa: 1177.se