Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

Experter vill göra uthyrningar mer lönsamma

Låt privatpersoner få bidrag för att bygga om sina bostäder så att de kan hyra ut en del. Och låt staten ta ett större ansvar för att billiga bostäder byggs. Det föreslår två av Sveriges ledande experter på bostadsekonomi i en ännu inte publicerad rapport som DN har tagit del av.

För att klara bostadskrisen behövs en rad åtgärder och inte enbart byggande. Det är de flesta experter eniga om. De förslag som hittills framförts handlar om alltifrån ändrade skatteregler till ett av­skaffande av hyresregleringen.

Regeringen och den borgerliga oppositionen misslyckades dock i somras med att komma överens om åtgärder för att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Socialdemokraterna vill inte avskaffa hyresregleringen och moderaterna ville inte begränsa ränteavdragen.

DN har läst ett utkast till en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (Eso) – en inflytelserik och självständig kommitté under finansdepartementet. Rapporten – som ännu inte är godkänd för publicering eftersom den granskas av en referensgrupp – väntas bli publicerad i mars.

Författarna, professorerna Hans Lind och Thomas Kalbro, kommer med en rad förslag – vissa av dem liknar vad regeringen har föreslagit, andra inte. Fokus ligger dock på byggande, för även om rörlig­heten på bostadsmarknaden behöver öka, anser de också att det finns ett behov av att bygga fler bostäder.

Men en bärande idé är att det inte går att hitta en lösning, eller ens en typ av lösningar, som passar hela landet. Bostadsmarknaden ser olika ut. Därför har de delat in kommunerna i fyra grundtyper och förslagen ändras därefter.

Fyra kommuntyper – fyra lösningar

1 Välmående kommuner nära storstäderna med tillgång till obebyggd mark som inte är högt värderad, till exempel gammal industrimark. Ändå byggs det för lite, den politiska viljan är svag för att bygga billiga bostäder.

Här, menar författarna, bör staten använda maktspråk. Det kan göras genom att staten kräver att kommunen har ett bostadsförsörjningsprogram där en viss mängd bostäder viks för låg­inkomsttagare. Staten kan hota med minskade bidrag till kommunen, nedprioritering av statliga satsningar där och i sista hand att ”planläggningen av marken i kommunen tas över av staten”.

2 Kommuner som visserligen har en stark bostadsmarknad, men där det ändå byggs för lite. En orsak kan vara att det krävs stora infrastrukturinvesteringar för att byggandet ska bli intressant.

Här tycker författarna att statliga insatser kan behövas, till exempel genom att Trafikverket får direktiv som gör att dessa satsningar blir mer prioriterade.

3 Kommuner som har en hygglig bostadsmarknad men där det behövs fler bostäder i utkanterna. Sådana kommuner kan till exempel vara universitetsorter utanför de större städerna.

Här föreslår författarna att kommunerna tar fram kompletta detaljplaner för bostadsbyggandet och dessutom ser till att det finns en infrastruktur i området. Sådant är mycket dyrt och om kommunen tar på sig den utgiften kan även mindre byggbolag ha råd att ta risken att bygga billigt.

4 Glesbygdskommuner som har haft minskande befolkning. De har tidigare inte haft bostadsbrist, men på senare år har det kommit många nyanlända och nu behövs fler bostäder. Byggherrarna vågar dock inte ta risken att bygga hus som kanske inte behövs inom några få år.

I dessa kommuner kan det behövas statliga subventioner. En tanke är att staten blockhyr – hyr ett stort antal lägenheter – med ett långt kontrakt.

Men författarna har också ett annat förslag. Det är att ge ekonomiskt bidrag till ägarna att bygga om sina egnahem så att det finns en uthyrningsdel med egen ingång. Dessutom bör taket för skattefria inkomster av privat uthyrning höjas.

Dessutom tycker de att kommunen, med statligt stöd, ska kunna fungera som mellanhand. Därmed behöver inte husägaren ta hela risken med att bedöma framtida hyresgäster, eller om det skulle uppstå problem – som att hyresgästen inte klarar av att betala hyra.

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, Eso, lyder under finansdepartementet, men är politiskt oberoende. Eso ska ge politikerna ett sakligt underlag för politiska beslut.

De studier Eso väljer att publicera har granskats av en utom­stående referensgrupp av forskare.