Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

”I slutet av 1990-talet brakade helvetet loss”

1990-talets ekonomiska kris, höga krav, större ensamhet och brist på tid för ­återhämtning är några anledningar till det ökade antalet sjukskrivningar, menar s­tressforskaren Aleksander Perski.

– Jag har hamnat i direkt chock. Jag kan inte sova. Jag har varit i Italien ganska länge, och kom hit i veckan för en massa föreläsningar och möten. Nu känner jag mig som en av våra patienter, nästan.

Aleksander Perski sitter i samtalsrummet Solen på Stressmottagningen på Sankt Göransgatan i Stockholm. På väggen hänger en klocka med gloria och änglavingar, och decembersolen lyser in genom fönstret.

Fotografen Anette Nantell plockar bort ett paket pappersnäsdukar från bordet när hon ska ta bilder.

– Det känns som att man ska kunna gråta ut här. Eller kanske skratta, så tårarna rinner, säger hon.

– Det gör man, till slut. Men det kan ta en stund. Folk är helt slut när de kommer hit, säger Aleksander Perski.

Han har forskat om stress och stressrelaterade sjukdomar i nästan hela sitt yrkesliv.

– Jag har alltid varit intresserad av kropp och själ, och hur de funkar ihop med varandra. Först arbetade jag med hjärtsjukdomar, där man också får ett väldigt tydligt utslag i kroppen när man lever fel. Men med stress blev det ännu tydligare. Så för mig var det en spännande veten-skaplig fråga, säger han.

Aleksander Perski samarbetade länge med stressforskaren Lennart Levi.

– Han är en karismatisk man som drev den här forskningstraditionen i Sverige. Vi hade ett institut, och gjorde våra experiment. Och så, i slutet av 1990-talet, brakade helvetet loss över oss. Plötsligt blev det här med stress intressant, säger Aleksander Perski.

Den psykiska ohälsan i Sverige, som hade legat på i stort sett samma nivåer i flera decennier, började öka.

– Allting förändrade sig snabbt. På fem år, mellan 1995 och 2000, blev det dubbelt så många som klagade på sömnstörningar. I samma veva fördubblades antal trötta, antal ledsna, och ängsliga. Det gick fort, säger Aleksander Perski.

Vid sekelskiftet var han med och startade Stressmottagningen, och han var också dess chef i många år.

– Då höll vi hus i en liten stuga på Karolinska institutet. Men plötsligt kom det så många, så mycket folk. Ungdomarna som tog över när jag skulle sluta driva mottagningen sa: ”vi ska inte ha en stuga, nu ska vi vara på riktigt”. Och då flyttade vi hit, säger han.

Aleksander Perski är alltså just hemkommen till Stockholm, och när han visar oss runt på mottagningen är alla glada att se honom, och hälsar och kramar om honom.

Här finns fler än Aleksander Perski som älskar Italien. I den ursprungliga delen av mottagningen heter rummen Venedig, Florens, Rom, Capri. Men behoven var större än vad som rymdes i lokalerna, och under 2015 kunde mottagningen ta över hela våningsplanet och bli dubbelt så stor.

Först fick rummen i den nya delen namn efter svenska städer.

– Men jättemånga av patienterna sa: ”hur kan ni ha det, när de andra rummen heter Capri och Siena?” Så på ett personalmöte fick vi alla skriva lappar med tre saker som ger oss positiv energi, säger Stressmottagningens vd Madeleine Arfelt.

Från personalens lappar plockade de nya namn, och nu heter rummen Vänligheten, Skrattet, Trädgården, Musiken, Fullmånen, Solen.

– Det är mer positivt än Västerås, Göteborg och Uppsala, säger Madeleine Arfelt.

Det kan vara lite svårt att hitta till den anonyma mottagningen på Kungsholmen. Det kan också vara ett problem för patienterna, menar Aleksander Perski.

– De som kommer hit fungerar inte. De har ingen energi för att leva. Och på något sätt är de utslagna i huvudet. De har stora problem med minne, koncentration och att fatta beslut. Det kan också vara mer extrema saker, som att glömma bort hur man öppnar dörren när man ska kliva ur bilen. Det är väldigt farligt i den kultur vi lever i, där vi är så beroende av att huvudet fungerar. Det kräver ju en viss kognitiv funktion bara för att komma till mottagningen, säger han.

Och så har patienterna svårt att sova.

– Sömnstörningar är symtom nummer ett, trötthet nummer två, kognitiva störningar nummer tre, och så har de problem med kroppen. Det kan vara allt möjligt. Muskelspänning, problem med nacken och tarmen, huden, hjärtat, håret och immunsystemet, säger han.

Patienterna blir ofta mycket sjuka när de smittas av virus och bakterier.

– De är oskyddade i kroppen, säger Aleksander Perski.

De kan också ha psykiska reaktioner, som ledsenhet och nedstämdhet.

– Det är inte nödvändigtvis orsak till det hela, utan snarare en effekt. Man orkar inte, man mäktar inte med, säger Aleksander Perski.

En patient som får diagnosen utmattningssyndrom har de flesta av symtomen, som följd av yttre påfrestningar, på arbetet eller i privatlivet.

– Slutligen så finns också något vi kan kalla emotionell trötthet. Man mäktar inte med andra människor. Man orkar inte interagera med andra, ta ansvar, och så vidare, säger Aleksander Perski.

Behandlingen på Stressmottagningen pågår i sex månader, men de flesta kan komma tillbaka till livet och arbetet redan långt tidigare.

– Det går bra. Folk blir friska. Nu för tiden går det väldigt bra. När vi främst hade 40-talister som patienter tog det längre tid, runt två år. Men nu har vi att göra med unga människor, 35–45 åringar, och för dem går det väldigt bra att komma tillbaka. Om de får hjälp, säger Aleksander Perski.

Efter att ha behandlat fler än 2 000 patienter med utmattningssyndrom har personalen på Stressmottagningen kunskaper och erfarenheter om vad som fungerar.

Först får patienterna gå i gruppterapi.

– Man kan säga att vi börjar med sömnen. De flesta av våra patienter har sömnstörningar. Då hjälper både tabletter och gruppterapi. Och så arbetar vi med stresshantering i gruppen, säger Aleksander Perski.

Mot mitten av behandlingen börjar patienterna med sjukgymnastik. Fysioterapeuten Heli Ristiniemi visar oss salen där hon lär patienterna avslappning, aktivitet och andning.

– Heli lär folk att andas. Det är framför allt andningen som de har blockerat när de är spända och trötta och inte sover. Hon jobbar väldigt mycket med att få i gång den, och lära dem att andas djupt ner i magen, säger Aleksander Perski.

– Vi har skrivit en forsknings-artikel om det. Ju mer spänd man är, desto mer hyperventilerar man, och flyttar andningen uppåt. Man kan inte andas med diafragman, säger han.

Patienterna får också individuella samtal med samma psykolog som leder gruppen och träffa arbetsterapeuter. Behandlingens fokus är att de ska kunna gå tillbaka till arbetet.

– Vi arbetar med coachning tillbaka till ett bättre liv. Det innebär också någon form av förhandling, både med familjen och med arbetsgivaren, för att det ska fungera bättre, säger Aleksander Perski.

Men vad var det då som hände på 1990-talet?

– De tyngre psykiatriska sjukdomarna förändrades inte alls. Det är hela tiden samma andel av befolkningen. Men det som kallas för lätt psykiatri ökade väldigt mycket, säger Aleksander Perski.

Flera olika faktorer spelade in, men Aleksander Perski menar att den ekonomiska krisen i början av 1990-talet var avgörande.

– Jag är ingen samhällsforskare, jag kan inte göra vetenskaplig analys om vad som hände på den tiden. Men statens finanser kom i jätte-obalans, och det påstods att det spenderades för mycket i offentlig sektor, säger han.

Den borgerliga regeringen och den socialdemokratiska som tillträdde 1994 hanterade krisen på sätt som också påverkade folkhälsan, menar Aleksander Perski.

– Man gjorde ett antal saker som blev väldigt betydelsefulla för vårt liv just nu. Offentlig sektor reducerades kraftigt. Ungefär 410 000 arbeten försvann. Alla undersköterskor och massvis av sjukhusplatser försvann. Vi har faktiskt nästan det lägsta antalet sjukhusplatser per capita i Europa i dag, trots att vi lever i en så fantastisk välfärdsstat, säger Aleksander Perski.

Samtidigt som stödsystemet i offentlig sektor togs bort försvann också 150 000 jobb i industrin.

– De återanställdes aldrig. Sedan dess har vi det som kallas utanförskap. Vi har mellan 15 och 20 procent vuxna i Sverige som inte är med. Och den gruppen genererar också mycket ohälsa och stress, säger Aleksander Perski.

Andra reformer som skedde samtidigt förvärrade situationen, menar han.

– För att sanera statens finanser så döljer man underskottet genom att flytta ansvar för sjukvård, omsorg och skola till kommuner och landsting.

Det drabbade framför allt kvinnors hälsa, menar Aleksander Perski.

– Staten hade en professionell styrning av de här organisationerna. Men i kommuner och landsting är det valda politiker som leder verksamheten. Det blev ett fruktansvärt oprofessionellt sätt att hantera sjukvård, omsorg och skola. Sedan dess har vi för få människor i offentliga delen av vården och omsorgen, och samtidigt en oerhört oprofessionell och politikerstyrd organisation, som förändras hela tiden, för att vi har nya politiker och nya idéer. Det lugnar sig aldrig.

Förändringarna slog hårdast mot lågutbildade kvinnor som arbetar i den offentliga sektorn.

– De är ganska dåligt betalda, och har dessutom oftast huvudansvar för hemmet. På det kan vi lägga höga ambitioner, och kraven som finns på hur vi ska se ut, hur vi ska fungera, vad barnen ska få och så vidare. Kvinnor betalar ett väldigt högt pris för alltihop, säger Aleksander Perski.

Men samhället har förändrats på fler sätt.

– Vi blev uppkopplade, på fem år, i princip. Det är ganska häftigt, men det betyder också att vi mycket snabbare får kontakt med vad som gäller, mode, hur man ska se ut, och vem man ska jämföra sig med, säger Aleksander Perski.

– Och så har vi bytt sysselsättning, från ett industriinriktat samhälle till ett tjänste- och informationssamhälle. Ryggar, nackar och smärta var industrisamhällets främsta skador, och huvudanledningen till sjukskrivning på 70- och 80-talet. Men någon gång i början av 2000-talet blev psykiska diagnoser dominerande.

Den samhällsförändring som fascinerar Aleksander Perski mest syns i studien World Value Survey, som undersöker värderingar i samhället systematiskt i över 60 länder. Ett diagram visar graden av sekularisering, alltså om människor tror på en högre makt eller inte, längs ena axeln. Den andra axeln visar var huvudfokus i människors liv ligger: i gruppen eller hos individen.

– Sverige ligger på totaltopp, på båda axlarna. Förändringen till ett sekulärt samhälle har skett under 100 år. Men förändringen till ett individualistiskt samhälle har skett på en generation. Vi har väldigt snabbt anammat den individualistiska kulturen, och dessutom överdrivit den, och det i ett land där det finns traditioner och 70 år av social-demokrati, säger han.

Därför har vi också blivit mycket ensamma, menar Aleksander Perski.

– Det finns ingen där uppe som tröstar oss, och vi har inte lika stora och starka familjer som i Sydeuropa. Då blir man ganska ensam i den här kampen, säger han.

Alla dessa förändringar har lett till ett samhälle där många upplever att de inte klarar av alla nya krav.

– Jag tror att förändringen är lika stor som när Östeuropa gick från kommunism till kapitalism. Majoriteten klarar av det, men en del mäktar inte med och drabbas av trötthet, sömnstörningar, ångest, depression, och också väldigt mycket stress. I den vevan startade vi vår mottagning, 2001, och sedan dess kör vi på, säger Aleksander Perski.

Men inte alltid problemfritt. Efter en serie artiklar på DN:s ledarsida sommaren 2006, där Stresskliniken och Aleksander Perski personligen kritiserades, både för att tjäna pengar på verksamheten och för att inte låta patienterna ta ett eget ansvar för sin hälsa, hotades kliniken av nedläggning. Men landstinget räddade den, och verksamheten kunde fortsätta.

Aleksander Perski är inte så orolig över sina egna sömnproblem.

Men att sova dåligt under längre perioder är farligt.

– Våra patienter är unga, men när de kommer till oss ser de slitna ut. Håret och huden, allt åldras fortare. Du kan jämföra hur Barack Obama såg ut när han tillträdde och hur han ser ut nu. Nästan alla presidenter genomgår det. De åldras otroligt fort. Jag såg en intervju med Michelle Obama inför förra presidentvalet. Hon sa att om hon skulle ge ett råd till någon som tänker kampanja i två år så är det att behålla sin sömn, säger Aleksander Perski.

Hans teori är att kroppen inte får tid att återhämta sig och ersätta gamla celler med nya om vi inte får tillräckligt med sömn och annan vila.

– Jag var på Kungliga biblioteket och kollade hur mycket hälsoböcker det finns. Det fanns 17 000, och majoriteten handlar om tre teman: att äta vettigt och lite mindre, att röra på sig, och att inte missbruka för mycket, framför allt inte tobak. Men vad som saknas är det fjärde elementet, att vi inte ska störa vår återhämtning och regeneration. Alltså att vi måste måna om egentid, vila och sömn, säger han.

Aleksander Perski tror inte att vi kommer att komma tillbaka till hur samhället såg ut före 1990-talet.

– Det är inte ett systemfel. Det är nya tider. Men jag tror att vi kanske kan sansa oss lite i vårt levnadssätt och i alla dessa överdrifter.

Stressmottagningens startade i januari 2000.

Från början var det en forskningsmottagning, där patienter behandlades i olika forsknings­projekt med inriktning på diagnostik, sjukdomsmekanismer och metoder för rehabilitering.

Nu är Stressmottagningen inte längre enbart är en forsknings­mottagning utan också en klinik för rehabilitering, där personer med utmattningssyndrom får professionell hjälp tillbaka i arbete.

Stressmottagningen har hittills behandlat cirka 2 000 patienter.

Källa: Stressmottagningen