Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

Karin Bojs: Kemister och ekonomer mäter koldioxid på olika sätt

För tredje året i rad ser det ut som om utsläppen av koldioxid har slutat öka. Om man ska tro ekonomerna. Kemisternas mätningar ser annorlunda ut.

Nyheten som kom i veckan från Internationella energirådet, IEA, är mycket glädjande. IEA har samlat statistik från hela världen, och enligt deras siffror går den ekonomiska tillväxten upp, medan människors utsläpp av koldioxid står stilla. Det är alltså möjligt att förbättra ekonomin utan att bränna av en massa kol och olja.

Världens två största energi­användare, USA och Kina, har båda minskat sina utsläpp. USA har minskat allra mest, med 3 procent, samtidigt som ekonomin har vuxit med 1,6 procent.

Orsaken, enligt IEA, är bland annat större andel förnybar elproduktion, såsom vindkraft och solceller, förskjutning från kol till gas och förbättrad effektivitet.

”Dessa tre år av platta utsläpp i en växande världsekonomi visar på en trend. Det är verkligen en anledning till optimism, även om det ännu är för tidigt att säga att världens utsläpp slutgiltigt har nått sin högsta nivå”, säger IEA:s chef Fatih Birol i ett pressmeddelande.

Ekonomer har sina sätt att räkna på utsläppen. Kemister använder helt andra metoder – de mäter halten av koldioxid i själva luften. Den längsta tidsserien kommer från observatoriet Mauna Loa på Hawaii och kallas för Keelingkurvan efter den legendariske kemisten Charles David Keeling som startade mätningarna i slutet av 1950-talet.

Då låg det uppmätta koldioxidvärdet på 315 miljondelar.

I veckan rapporterade Mauna Loa värden på över 408 miljon­delar koldioxid i luften.

Det var inte länge sedan jag skrev här på Dagens Nyheters vetenskapssida om när värdena hade klättrat över det symboliska tröskelvärdet 400 miljondelar. Först var det en nyhet att ett enstaka dygnsvärde låg över 400, sedan att ett månadsvärde låg så högt. När medelvärdet för ett helt år klättrade över 400 miljondelar betraktades det inte längre som någon nyhet.

Man kan fråga sig varför det blir så stor skillnad när ekonomer mäter trenden för mänskliga utsläpp av koldioxid, och när kemister mäter hur det faktiskt ser ut i luften.

Säkerligen finns felkällor i ekonomernas mätningar, såsom rent fusk och bristfällig statistik från krigszoner och andra ställen där rapporteringen inte är tillförlitlig.

Men framför allt handlar det om att mekanismerna är komplicerade. En stor del av den koldioxid som finns i atmosfären absorberas av hav och växtlighet. Och från vatten, jordar och skogar sker också utsläpp. Dessa utsläpp kan öka eller minska beroende på olika faktorer, till exempel temperatur, och på så sätt kan de förstärka eller försvaga vad mänskligheten håller på med.

För närvarande ökar alltså både halten av koldioxid och temperaturen kraftigt, även om mänskligheten till synes har hejdat sina utsläpp.

Exakt hur uppvärmningen drabbar natur och människor är också svårt att mäta exakt, eftersom sambanden är komplexa.

En av de mest sårbara naturtyperna är korallrev. De är inte bara fascinerande vackra att se på, utan har viktiga funktioner för ekosystemen i havet, inklusive för tillgången på fisk och många människors försörjning.

Förra året var det varmaste som någonsin har uppmätts. Det berodde dels på väderfenomenet El Niño, dels på den pågående uppvärmningen till följd av mänsklighetens utsläpp av växthusgaser.

Många korallrev drabbades hårt. Bland annat Stora barriärrevet utanför Australien. Över 60 procent av revet blektes, som det kallas när de organismer som står för färgsättningen dör.

I veckans nummer av Nature publiceras en studie där en grupp australiska forskare slår fast att blekningen helt och hållet hänger samman med uppvärmning av vattnet, inte med några andra typer av påfrestning.

För att komma åt korallblekningen krävs inget annat än ”omedelbara och snabba åtgärder för att minska den globala uppvärmningen”, som den australiska forskargruppen formulerar saken i sin Naturestudie.

Exakt hur uppvärmningen drabbar natur och människor är också svårt att mäta exakt.

Krönikan handlar om en rapport från Internationella energirådet IEA. Rapporten berör bara utsläpp av koldioxid från energisektorn. Även om utsläppen av växthusgaser ligger kvar på samma nivåer kommer mängden koldioxid i atmosfären att öka, eftersom koldioxid finns kvar mycket länge i atmosfären. För att nivåerna ska kunna gå ned måste vi minska våra utsläpp radikalt.