Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

”Seende skulle aldrig ha accepterat det här”

Hopskrivna ord, bokstäver och meningar som flyter ihop med varandra och å, ä, ö utan punkter. Många synskadade i Sverige har under de senaste åren fått stå ut med svårläst litteratur.

Tänk dig att du beställer en bok från biblioteket som är avgörande för dina studier, men när den kommer visar det sig att den är så pass full av korrekturfel att den är oläslig. Till råga på allt är boken den enda kopian på det enda biblioteket vars böcker du kan läsa. Om du har en synskada är dina valmöjligheter i dag extremt begränsade.

Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) har som särskilt uppdrag att ge studerande på högskola tillgång till anpassad studielitteratur. För någon med en synskada innebär detta tillexempel att det är MTM som förser dem med den kurslitteratur de behöver i punktskrift.

Tidigare skrevs böckerna in och översattes till punktskrift men sedan ett par år tillbaka har MTM gått över till att skanna in böckerna, som sedan skickas vidare till ett företag i Indien där de skrivs ut. Resultatet är att fler böcker på kortare tid kan göras tillgängliga. Men nu larmar synskadade om omfattande korrekturfel och svårlästa texter.

– Vi får in rapporter om det här väldigt ofta och jag har själv läst böcker där det är väldigt mycket fel, säger Henrik Götesson som jobbar med punktskriftsfrågor för Synskadades riksförbund (SRF).

Finn Hellman läser Handikappvetenskap på Högskolan i Halmstad och i sommar var han inställd på att tentaplugga. Men när han fick boken ”Villkorat vuxenskap” var boken så full av korrekturfel att den var oläslig.

– Det är så fruktansvärt nonchalant. MTM vet att det kan bli fel, men ändå har de ingen som korrektur­läser. I stället ska det ­lösas i efterhand. Det är alltså upp till oss studenter att korrekturläsa våra egna grejer, säger Finn Hellman.

Finn Hellman fick alltså ringa upp MTM, påpeka felen, skicka tillbaka boken och vänta i ytterligare två veckor innan han fick tillbaka en läsbar version av boken. Vilket för honom innebar att han hamnade två veckor efter med tentaplugget och nu är orolig att inte hinna få klart hemtentan i tid.

– Om det är som i det här fallet att en person riskerar att bli försenad i sina studier så är det ju verkligen inte bra, säger Henrik Götesson på SRF.

2013 bytte Talboks- och punktskriftsbiblioteket namn till Myndigheten för tillgängliga medier, MTM. En av anledningarna till namnbytet var att uppdraget hade breddats från att gälla bara talböcker och punktskriftsböcker till att även omfatta andra tillgängliga medier och enligt Finn Hellman kan det breddade uppdraget vara ännu en orsak till att kvalitén försämrats.

– Dyslektikerna är många fler och de har inget intresse av punktskrift. Detta tror jag gör att man i större utsträckning satsar på talböcker, säger Finn Hellman.

Men varför är det viktigt för personer med synnedsättning att få ut litteratur just som punktskrift?

– Vad är fördelen med att ha ett skriftspråk? Att lyssna på någonting är att lyssna, jag skulle inte kalla det att läsa. När du läser kan du själv bestämma takten och det går in på ett annat sätt i huvudet. Dessutom ser du hur saker stavas och använder ditt skriftspråk, säger Finn Hellman.

Synskadades riksförbund har med jämna mellanrum lyft frågan med MTM men enligt Henrik Götesson upplever man inte någon större skillnad.

– Det vore önskvärt att all litteratur skulle korrekturläsas, men då skulle det ju även ta längre tid innan man får litteraturen. Men det får inte vara så att det är oläsligt, vilket det ibland är, säger Henrik Götesson.

– Seende människor skulle aldrig acceptera något liknande. Vem skulle acceptera att man köper eller lånar en bok, korrekturläser den och inser att det är så många fel att man tvingas gå tillbaka med den till bibblan. Ingen skulle gå med på det och inget bibliotek fungerar så, säger Finn Hellman.

Enligt MTM:s generaldirektör Magnus Larsson vore det omöjligt att låta någon korrekturläsa alla de böcker de låter trycka upp.

– Det beror på att vi trycker upp till 3 750 bokblad per dag och sedan tillkommer tidskrifter och annat material. Så det är inte möjligt att göra det helt enkelt. Men vår leverantör gör stickkontroller på produktionen för att försöka upptäcka de fel som blivit, säger han.

Under de senaste åren har MTM utökat sin produktion och i dag sker all utlåning av böcker som envägslån. Det vill säga, läsaren får behålla böckerna.

– Vi har dubblerat antalet punktskriftsproduktioner under senare tid och det är klart att det blir en ökad kvantitet och då får man fundera på om kvalitén hänger med eller inte, säger Magnus Larsson.

Men även han menar att kvalitén självklart måste vara på en acceptabel nivå och att det som hänt Finn Hellman inte borde få hända.

En lösning skulle enligt honom kunna vara att man i större utsträckning får tillgång till böckernas tryckfiler i digitalt format.

– Det skulle spara mycket tid och kraft och säkra kvalitén, säger Magnus Larsson.

Punktskrift (även brailleskrift) finns i böcker, tidskrifter, på läkemedelsförpackningar, hissknappar, bankomater, skyltar och andra ställen i det offentliga rummet.

En bokstav formas som en eller flera upphöjda punkter inom ett begränsat utrymme, kallat en punktskriftscell. Den utgörs av en fyrkant med sex punkter, två i bredd och tre i höjd. Genom att kombinera dessa på alla möjliga sätt kan 63 olika tecken bildas.

Goda punktskriftsläsare läser ungefär lika snabbt som man pratar. De flesta punktskriftsläsare har lärt sig läsa som barn, men det är fullt möjligt att lära sig läsa rimligt bra som vuxen.

Källa: Synskadades riksförbund, Wikipedia