Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

På Stan

Formosa Oolong på allas läppar

Oolong Formosa – smaka på det!Jag njöt av att kliva in i tebutiken och beställa teet som en kompis tipsat mig om. Kände mig nästan som en exotisk blomma när jag formulerade de vackra orden. Formosa Oolong.

Dubbelt o blir så runt och snyggt. Får den styva påpälsade vintertillvaron att jazza en smula. Ooyeah, vi borde ha fler ord som börjar med dubbelt o.

Formosa Oolong, tack. Som att köpa ett glas champagne. Flickan i tebutiken plockar ned den stora burken och öser med en skopa i en liten påse. Liten och liten förresten, två hekto blir en ganska stor påse med detta halvgröna te. Kände mig lite mallig att jag tagit ett rejält kliv från Earl Grey. Jag är en vaneråtta som i stunder när jag släpper loss och blir vildsint slår till med Lady Grey.

I tidningen står det att tesalonger är populära och utmanar latte-ställena. Nördar skaffar till och med termometrar, för olika sorter kräver olika vattentemperaturer. Nyfiken gick jag nyligen till en mysig teservering i Gamla stan, synade den ovanliga telistan länge och bestämde mig för vitt te. Drack det för första gången. Kannan gick på 90 kronor – ungefär som om jag beställt ett bättre glas vin – och jag drack med andakt. Det smakade utspätt jasminte, som te smakar när bladen återanvänds i ransoneringstid, gissar jag. Nej, så speciellt skulle inte mitt tedrickande bli.

Formosa Oolong, däremot, är mer traditionellt i aromen, milt och smakrikt. Jag föreställer mig att flickan i tebutiken tyckte det var roligt att få sälja det här teet som brukar nämnas av tekännare. Kanske blev hennes arbetsdag lite extra spännande. Ungefär som när den kunniga personalen på Systembolaget får sälja en exklusiv flaska vin bland alla bag in box. Eller när bartendern på puben får bryta stor stark-monotonin och blanda en solig San Francisco.

Flickan i vinbutiken sätter en namnetikett på påsen. Så säger hon:

– Visst är det märkligt. Den här burken brukar stå så gott som orörd. Men just i dag har varje kund före dig beställt det här teet, Formosa Oolong.

Glansen försvann och jag sjönk ihop till den fåne jag egentligen är. Tillbaka till verkligheten där Jante flinar upp sig bakom min rygg. Du din medelklassbracka, tro för faen inte att du är någon särskild!

Ute i friska luften krökte jag rygg och började nynna på en gammal Wille Crafoord-låt: Alla vill ha samma typ av annorlunda saker.

Formosa Oolong är svennigare än en tepåse smulbladig Ceylon. Nej, inte tror jag att jag gör något eget. Jag har ingen beige poplinkappa, men jag är beige poplin i huvudet. Jag tänker ställa mig på Medborgarplatsen och skrika ut i vanmakt: Beige poplin, beige poplin!

Inte ens det har jag kommit på själv. Snott av den mogna rapparen Britt Edwall.

Jag är en del av ett kollektiv och jag tycker att det är alldeles uthärdligt. Tror ständigt att jag kläckt något piggt, men gör exakt samma handlingar och inköp som de övriga i stadens medelklasskotteri.

Vi går alla man ur huse och med självgod min bräker vi i kör: Formosa Oolong.