Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Viktor Barth-Kron: Nehej, Förbifarten löste inte det problemet heller

Hört talas om begreppet ”greenwashing” (”gröntvättning” på svenska)? Det handlar i korthet om att genom symboliska åtgärder ge en i grunden miljö­ovänlig verksamhet bättre rykte. Tänk en brunkolsentreprenör som skryter om att morötterna i ­personalens lunchmatsal är närodlade.

Vilket leder oss in på dagens ämne. När motorvägsprojektet som i dag heter Förbifart Stockholm började planeras var miljöfrågan lägre på dagordningen än i dag. I takt med att den stigit har de som alltjämt hållit fast vid bygget något av en pedagogisk utmaning.

Ett återkommande argument har handlat om att det minsann är en viktig miljöåtgärd att leda trafiken runt staden i stället för igenom den. Mot detta kan två saker invändas. Det första är att nya vägar alltid skapar ny biltrafik, det andra är att det rent sakligt är tveksamt. Skärholmen och Hjulsta, där vägen och dess trafik går i dag, är stadsdelar i Stockholm precis som Kungsholmen och Södermalm. Med tanke på Stockholms tillväxt finns all anledning att tro att dessa stadsdelar dessutom kommer att vara mer tätbebyggda i framtiden.

Ett mer sentida argument har handlat om Förbifarten som kollektivtrafiklösning. Den skulle till och med bli en ”grön bussled för regionen”, fick vi veta i en artikel på DN Debatt (9/10 -14), undertecknad av lokalpolitiker från både S och M tillsammans med Tredje AP-fonden.

Det handlade om ”Stockholmsbågen”. Det är en idé från bland andra Scania och Skanska, om hur särskilt stora bussar i tät trafik skulle skapa vad som närmast kan liknas vid ett pendeltåg på väg, från Haninge i sydöst, i båge genom Förbifarten och upp mot Täby i nordöst. Stora vinster i pendlingstid utlovades.

För särskilt S kan man tänka sig att ”Stockholmsbågen” kom som en skänk från ovan. Partiet har länge dragits med en kritisk ­internopinion kring vägbygget, och man har haft svårt att förklara hur 30 miljarder till en motorväg kan vara en klok prioritering samtidigt som partiet i övrigt klagat på att spårsatsningarna varit för små och för sena.

Här kunde det bästa av två världar förenas. Det var bara ett problem: Idén höll inte. Som DN Stockholm kunde berätta i torsdags har landstingets experter synat ”Stockholmsbågen” inför de pågående Sverigeförhandlingarna, med ledsamt resultat. Ramper, hållplatser och bussar skulle kosta över 8 miljarder, utöver de omkring 30 som vägen i sig kostar. Den investeringen ger inte alls resenärsnytta nog för att betala sig. Ur artikeln:

”Grundproblemet med kollektivtrafik i Förbifarten är att trafikplatserna i regel ligger långt från centrala bostadsområden och centrum. /.../ Ett annat stort bekymmer med modellen Stockholmsbågen är att den i sig inte öppnar för något nämnvärt bostadsbyggande. Ingen föreslår tusentals bostäder på Lovön eller på Järvafältet vid Häggvik.”

Citatet är talande, eftersom invändningarna lika gärna kunnat gälla vägen som helhet.

Regionen behöver bygga hundra­tusentals bostäder det närmaste decenniet. Det kräver omfattande infrastruktur – i alla fall om tanken är att folk ska kunna röra sig, och allra särskilt om de ska kunna göra det utan bil.

För 30 miljarder kronor hade man helt enkelt kunnat hoppas på betydligt mer stad än vad Förbifarten åstadkommer. Om det nu behövdes fler argument.