Hejdå

Skrivet av Jenny Nordlander 11:00, 23 mars 2011 i kategori Fakta, Glädjande, Hemskt

Nu ska jag åka hem från Bangladesh. På flygplatsen finns tidningar på engelska. På bara tre sidor hittar jag fem notiser om hemmafruar som dött eller begått självmord.

60 procent av alla gifta kvinnor i Bangladesh blir regelbundet slagna av sina män eller av mannens familj. De som jobbar på textilfabrikerna får stryk när de kommer hem för att de inte har lagat mat och städat eftersom de varit på jobbet. Andra blir slagna för att de har fött en flicka eller blivit gravida ännu en gång.

Fram till för ett år sedan var misshandel i hemmet ett generellt brott i Bangladesh men sedan ”Domestic violence act” skrevs 2010 ser man mer allvarligt på det. Misshandel i hemmet kan ge både böter och långa fängelsestraff.

Och självmord, som är en vanlig utväg för många, kan resultera i livstids fängelse om man kan bevisa att situationen hemma ligger bakom – komplicerat men det finns redan fall där straffet har delats ut.

Det visar på en attitydförändring. Och enligt Steps, en SIDA-stödd organisation som jobbar för kvinnors självbestämmande i Bangladesh, skrevs det aldrig någonsin om de vanliga självmorden i tidningen innan. Nu går det att läsa om varje dag.

Kvinnors hälsa och förutsättningar i Bangladesh förbättras hela tiden. Läs mer i den helt färska forskningsrapporten Bangladesh, Maternal Mortality and Health Care Survey 2010.

Blodet blir till en bebis

Skrivet av Jenny Nordlander 10:30, 22 mars 2011 i kategori Dhaka, Fakta, Glädjande, Hemskt

”Vi vill inte men ibland fastnar mensen där inne ändå och blodet blir till en bebis”, säger en kvinna desperat.

Precis som de andra i Badda, en liten del av Dhaka, jobbar hon på en av textilfabrikerna i området. Utan undantag är de som jag pratar med rädda för att bli gravida.

Varje person står nära minst en kvinna som har dött i samband med sin förlossning. ”Vi räknar med att en av fem dör när de ska föda. Eller innan.” berättar de.

”Min syster”, säger någon. ”Min brors fru”, säger en annan. ”Min granne. ”Min mamma”. Genomsnittet i Bangladesh ligger på att en av 110 kvinnor dör vid förlossning men det ser såklart olika ut beroende på var man bor och vilken samhällsklass man tillhör. I Sverige är samma siffra en på 17.400.

Bakom rädslan att bli gravid ligger också risken att förlora jobbet och därmed sin inkomst.

De är på fabriken minst tio timmar om dagen. De får inte äta, bara dricka. Och absolut inte ta en paus för att man blir trött eller mår illa. Glöm att vara ”ledig” för att föda. Kommer de försent en enda minut dras en dags arbete från lönen, berättar de. Våldtäkter och chefer som tafsar är vanligt.

Vad händer om någon blir gravid på fabriken efter en våldtäkt?, frågar jag.

”Abort eller självmord” är svaret.

De som köper tjänster från fabrikerna ställer i vissa fall krav på saker som ska erbjudas till kvinnorna. RFSU:s samarbetsorganisation PSTC har fått tillåtelse att ge utbildning om hälsa. Man erbjuder också vård och preventivmedel.

Så nu behöver de i alla fall bara vara rädda om de själva tar beslutet att bli gravid.

Tolken gillar Khaddafi

Skrivet av Jenny Nordlander 12:23, 19 mars 2011 i kategori Dhaka, Galet

Min tolk i Bangladesh är inte en tolk. Hon fick jobbet för att hennes kompis blev sjuk. Först gillade jag henne. Orädd, visste sitt värde. Men så såg jag att hon är en av 41 personer i hela världen som gillar Khaddafis sida på Facebook.

Hon addade mig efter att vi hade jobbat ihop i en vecka. Irritationen fanns redan där. Hon är en liten diva. Alltid minst en timme sen på grund av ”traffic jam” fast alla andra var i tid. Och hon tolkade inte utan freestylade och ställde egna frågor. Jag sa till henne på skarpen, men det hjälpte inte.

Samtidigt var hon en stor tillgång. Hon pratade fritt om sex, att hon rakar bort allt könshår och att hennes man ger henne orgasm. Mycket ovanligt i Bangladesh och passande för vad jag är här för.

Så kom Facebookadden. Status: ”It’s complicated”. Jag frågade. Hon hade ju berättat så mycket om sin älskade man som visserligen ”kom från en lite sämre familj”.

Hon sa att hon haft en flirt med en annan ett tag men slutat.

Jaha. Men vem var flirten då?

”Bara en gammal kompis till pappa. Han blev avrättad för ett och ett halvt år sedan.”

VA?! Kompisen?

”Nej, pappa.”

Varför?!

”För mordet på dåvarande premiärministern”.

Det visar sig alltså att min tolk är dotter till en av de fem som har avrättats för mordet på Mujibur Rahman – Bangladeshs helgonförklarade ”nationalfader”. Pappan var militär och jobbade i Libyen. Därav liken på Facebook?

Knulltecknet

Skrivet av Jenny Nordlander 11:00, 18 mars 2011 i kategori Bogra, Glädjande

I dag såg jag hur mina händer plötsligt utformade det gamla knulltecknet. Det måste ha varit 15 år sedan sist, mellanstadiet. Men det bara kom. Ni vet – ett finger in i två som formar en cirkel.

Jag blev så frustrerad.

Vi var på livskunskapsundervisning i Bogra, norra Bangladesh. Det var fantastiskt. Man pratade om onani, om huruvida storleken spelar roll, i fall killen bara njuter med penis (nej, det handlar om det mentala också), p-piller, kondomer och HIV. Väldigt avancerade saker i Bangladesh, sånt man verkligen inte pratar om.

Här har RFSU:s samarbetsorganisation FPAB blivit ett regelbundet inslag i skolor, både statliga och religiösa (madrasha-skolor). En gång i månaden får eleverna undervisning. Det måste göra en sådan skillnad. Jag har mött så många ungdomar i Bangladesh som inte har en aning när det gäller de här frågorna. Inte en aning. Här får de veta vad sex är, att allt är okej. Det gamla vanliga ”ALLT är normalt” (i och för sig inte homosexualitet).

Men man nämnde aldrig själva penetrationen när man pratade om hur ett barn blir till. Jag frågade flickorna som vi träffade om de visste. Hela klassen satt tysta och såg ut som att de skulle dö av pinsamhet. Jag frågade igen och igen och igen utan att få svar.

Till slut gjorde jag tecknet. Ett enormt fnitter utbröt. De visste.

Fixa mensen

Skrivet av Jenny Nordlander 13:00, 17 mars 2011 i kategori Allmänt, Fakta, Glädjande

MR betyder inte bara mänskliga rättigheter. Det betyder också menstrual regulation, reglering av mensen.

I Bangladesh har den sistnämnda formen av MR inneburit en revolution och är högst troligen den största faktorn bakom att mödradödligheten har minskat så mycket i landet. De senaste nio åren har andelen kvinnor som dör i samband med graviditet minskat med 40 procent.

MR är ett slags kompromiss. Abort är olagligt och extremt tabubelagt. Samtidigt har staten velat minska antalet kvinnor som dör av osäkra aborter och minska antalet barn per kvinna eftersom landet är så extremt överbefolkat.

Genom att inte göra ett graviditetstest på en kvinna som söker för att göra MR konstaterar man aldrig att hon är gravid. Därför ses det som att man bara fixar till så att mensen fungerar igen, inte som att man gör en regelrätt abort.

Det läkaren i praktiken gör är att genom undersökning försäkra sig om att kvinnan är havande för att sedan suga ut fostret med en vakumpump. Det är ett enkelt och säkert ingrepp som ska finnas tillgängligt på alla sjukhus.

Många kliniker, vars verksamhet bygger på bistånd, erbjuder MR gratis. Sida har stått bakom MR i Bangladesh sedan mitten av 80-talet. Ingen ställde sig i vägen. Ingreppet var en välkommen del i planen för att utveckla landet.

I lagen står att MR ska finnas som alternativ för alla gifta kvinnor som inte har kommit längre än 10 veckor i sin graviditet men man lyckas ofta gå runt reglerna.

Exempelvis stödjer Sida de kliniker som varken frågar kvinnorna om religion och eller om makens namn eller tillåtelse. Eftersom inget graviditetstest tas finns heller ingen dokumentation över hur långt gången graviditeten är.

På en klinik driven av FPAB (Family planning association of Bangladesh), en av RFSU:s samarbetsorganisatoner i Bogra, norra Bangladesh, utför man MR. På tavlan listas antalet per månad.

Man uppskattar att mellan 500.000 och 800.000 MR-ingrepp utförs varje år i Bangladesh.

Förtydligande

Skrivet av Jenny Nordlander 06:11, 17 mars 2011 i kategori Allmänt, Fakta

Hej!

Det uppstod lite oklarheter efter mitt förra inlägg. Jag vill förtydliga att ja, detta var sexualundervisning – eller det de kallar livskunskap i Bangladesh. Jag var på en flickskola i Gajipur, en by utanför Dhaka, där RFSU:s samarbetspartner Bapsa håller kurser en gång om året.

Här fokuserar man på att få flickorna att vilja gå färdigt sin utbildning, att gifta sig först efter att de fyllt 18 och att också vänta med barnafödande. Det verkar ha lyckats bra, alla jag pratade med sa att de ville vänta med att gifta sig.

Som det ser ut nu i Bangladesh föder majoriteten av kvinnorna sitt första barn innan de fyller 19 år. Mödradödligheten bland de som föder barn mellan 15-19 är 30-50 procent högre än genomsnittet så det här är en stor framgång. Den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i åldern 16-19 år är mödradödlighet. I världen. Deras kroppar är svaga och inte riktigt färdigutvecklade och redo att klara en graviditet.

Ni som vill läsa mer om det jag gör i Bangladesh för RFSU kan göra det här.

Solsidan i Bangladesh

Skrivet av Jenny Nordlander 11:00, 15 mars 2011 i kategori Dhaka, Glädjande, Hemskt

AKT 1, PÅ GATAN. En flicka i sari är på väg hem ensam. In kommer en het kille med moderna jeans och snabba solbrillor. Drar ett bloss på cigaretten.

Het kille: Tjena baby.

Flickan svarar inte utan försöker gå sin väg. Killen grabbar tag i henne, hon ger honom en örfil och springer i väg.

AKT 2, HEMMA HOS FLICKAN. Pappan öppnar dörren. Heta killen i jeans står utanför.

Het kille: Hej, jag är intresserad av din dotter. Men jag vill ha 20.000 taka för att gifta mig med henne.

Pappan: Ah, kom in kom in.

AKT 3, BRÖLLOPSCEREMONI. Flickan gråter och klänger sig fast vid sin mamma som också gråter. Heta killen ser nöjd ut.

AKT 4, HEMMA HOS KILLEN. Flickan har flyttat in.

Svärmodern: Städa! Städa!

Flickan: Men jag vet inte hur man gör.

Svärmodern: Du är värdelös! Sopa golvet och laga ris. NU!

Sonen kommer in.

Svärmodern: Vi har fortfarande bara fått 7.000 av de 20.000 takas vi skulle ha i hemgift.

Sonen: Var är pengarna?

Flickan: Ni får dem snart. Pappa hade inte så mycket på en gång.

Mamman och heta killen börjar så flickan. De slår och slår till hon ligger livlös på golvet.

Vid det här laget skrattar publiken, bestående av lärare och 400 flickor i åldern 10-14 så att de kiknar. De applåderar och tjuter, ställer sig upp, viker sig dubbla.

I nästa akt får de veta att flickan dött och att hon varit gravid. Återigen utbryter enorma skrattsalvor.

Sexualundervisningen i Bangladesh är som Solsidan i Sverige. Folk skrattar fast det inte ens är kul för att de känner igen sig så mycket.

Papperstidningen lever i Bangladesh

Skrivet av Jenny Nordlander 12:00, 14 mars 2011 i kategori Dhaka, Glädjande, Hemskt

I går var jag på ”Nordic Club”. Här blir man bara insläppt om man kommer från ett nordiskt land eller blir officiellt inbjuden av någon som kommer från ett sådant. Helt sjukt. Danskarna spelade tennis, någon simmade lite slappt i poolen för att sedan ta sig en öl.

I Bangladesh får man nämligen inte dricka alkohol, men det får ju vi från norden så här serveras detta.

Jag var självklart inte där för att dricka alkohol utan för att läsa Dagens Nyheter som de kopierar upp i kopiatorn varje morgon. A3, alla bilagor i en. Mycket praktiskt.

Att göra ett barn

Skrivet av Jenny Nordlander 13:00, 13 mars 2011 i kategori Dhaka, Hemskt

Mostern har berättat att man blir gravid om man går nära en pojke så Sathi aktar sig. En gång när hon var på väg hem från jobbet tryckte en kille in henne i en gränd och tog henne på brösten. Hon lyckades fly och sprang hem, men oroade sig efteråt. Hon har aldrig berättat det för någon.

Antingen ska Sathi gifta sig eller så ska hon stanna hemma för att ta hand om föräldrarna, hon väntar på att de ska bestämma sig för vilket det blir. Hon hoppas på det sista och kan mycket väl få som hon vill eftersom hon är yngst i familjen. Hon har fem bröder och en syster som redan är gift.

Enligt lagen är äktenskap innan 18 år förbjudet i Bangladesh men det brukar gå att ordna ändå. Många saknar födelsebevis och då finns ingen officiell ålder. Sathi vet inte hur gammal hon är. För mig ser hon ut att vara runt 9 år men enligt tolken ser hon ut att vara runt 13.

För ett år sedan fick hon sin mens. ”Säg det inte till någon” sa mamman och gav Sathi en trasa att stoppa mellan benen.

Last and least

Skrivet av Jenny Nordlander 14:31, 12 mars 2011 i kategori Dhaka, Fakta, Hemskt

Fem män går framför oss med bestämda steg. Det är chefen för kliniken, vår guide och några med oklar roll. De föser undan tygskynken och klampar in i undersökningsrummen. Här sitter kvinnor som precis genomgått en förlossning. Eller så ligger de ner och sover. I bylten ligger små, små, PYTTESMÅ bebisar.

Jag klarar nästan inte av att tänka på någonting annat för de är så fruktansvärt söta. Och helt tysta. De måste vara mindre än svenska bebisar. Eller är man bara ovan att se dem så alldeles nyfödda? Nej. De är undernärda får jag veta. 50 procent av alla bebisar som föds i Bangladesh är undernärda. Samma siffra gäller mammorna.

Kvinnorna är de som äter ”last and least” för de är värda minst.

Vi är på en klinik i Azimpur, det gamla Dhaka. Gamla stan. Här är vägarna smala, här har vattnet försvunnit från floden och här dumpar man soporna. Här bor också 400.000 tusen människor. Här föder 70 procent av kvinnorna sina barn i hemmet.

Kliniken har byggts för att hjälpa de som bor i slummen, för att kvinnorna ska ha någonstans att ta sina nyfödda bebisar. Men man ger sig också ut för att informera. Till exempel om att det är bra om kvinnorna äter, för alla.

Jag frågar om det hjälper. ”Inte direkt” är svaret.

10 tidigare inlägg