I P1 häromdagen diskuterade man kommentarerna.
Nätläsares kommentarer alltså, och närmare bestämt de kommentarer som postas efter artiklar och opinionstexter på etablerade mediers webbsidor.

De är ju en tillgång och ett problem, kommentarerna, vilket nästan alla som har följt till exempel den här bloggen har kunnat erfara.

Tillgången består i att världen är full av experter som förhoppningsvis kan lite mer än den ytbredare bildade artikelförfattaren, och kan tillfoga ytterligare värdefull information och perspektiv.

Problemet består i att världen är lika full av arslen.

Nå.
Radiodiskussionen handlade om hur man som hallstämplat medium – med Ansvarig Utgivare och allt – hanterar alla dessa arslen för vilka nätet har inneburit en ny vår och ibland rentav berömmelse.

Lösningen för nästan alla dagstidningar finns i Varberg, i form av ett företag som säljer censur.
Det låter bryskt, men vad detta företag sysslar med är att läsa igenom uppdragsgivarnas kommentarsfält och ta bort så många arslekommentarer de hittar.
Ni vet, det vanliga: personangrepp, namns nämnande, extremare avvikelser från ämnet i syfte att peka ut enskilda befolkningsgrupper och annat sådant.

Två skilda röster från tidningen Expressen uttalade sig om detta. En var reporter, en var chefredaktör och bägge var oense.

Reportern tyckte att tidningen själv skulle sanera bland kommentarerna. Om man ens skulle göra det. Så vitt jag begrep hade han helst velat låta alla kommentarer stå kvar, eftersom han ”ville veta vad läsarna tyckte”.

Chefredaktören tyckte det var bra med någon utomstående som gjorde jobbet.

Jag måste nog hålla med chefredaktören i det här fallet. Öppna ett forum för arslena och de tar över fullständigt, eftersom de i allmänhet avtjänar straff för något hat- eller kvinnofridsbrott och sitter med fotboja framför datorn och har all tid i världen att kommentera whatever.

Askmoln? Ja, där ser man fanimig hur det går när man släpper massinvandringen fri.

Jag säger bara Newsmill, som har utvecklats till just en sexårsverksamhet för arslen.

Och dessutom: vad är det för jävla reporter som som ser ”vad läsarna tycker” som ett rättesnöre?
Är det sånt man lär sig på journalisthögskolorna? Lyssna noga på vad arslena har att säga och sträck ut tungan så långt du kan?

Groteskt.

Men så har jag bittra personliga erfarenheter av den där varbergska censurbyrån.
Jag vet ju inte vad de tar bort, bara vad de lämnar kvar – och redan där har jag allvarliga betänkligheter mot processen.

Jag har nämligen vid flera tillfällen upptäckt att man i Varberg har suddat ut mina egna kommentarer till andras kommentarer i min egen blogg.

!!!

Uppenbarligen måste jag inleda förhandlingar och kanske komma överens om någon dold tag som visar att det faktiskt är jag själv som har kommenterat.
Och inte något arsle vem som helst.