Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Thentes bokblogg

Bevara poplitteraturen från kultursidornas raseri!

I förra veckan lyssnade jag på P1 en aning och hörde att någon för ungefär tiotusende gången det senaste decenniet ställde frågan om varför ”kultursidorna har en sån beröringsskräck inför populärlitteraturen”.

Med populärlitteratur tror jag de menade sämre deckare, synd-om-pornografi, Manhattandeckare och chicklit.

Jag var dessvärre tvungen att stänga av radion, så jag kunde inte lyssna på inslaget (tidigare inslag var nämligen en ung man som läst in sig på Pierre Bourdieu på svenska Wikipedia och tvärsäkert missuppfattade honom innan han gick in på en analys om elitistisk vs folklig kultur som hade kasserats som en alltför dåligt påläst gymnasieuppsats redan 1992; samt en paneldiskussion kring Mats Jonssons senaste bok – Mats kamp – som började med att man utan vidare klumpade ihop amerikanska 80-talsföregångare inom den självbiografiska seriegenren med svenska efterföljare från 2000-talet, som om det inte alls funnes någon historia och som om man hade sagt att ”ja, Ulf Lundells Jack kom ju i beatvågen med Ginsberg och Kerouac”. Jag vill att P1 skall fortsätta vara den vuxna etermediebastionen i en värld av småglin, så jag blev hemskt kränkt av det här och stängde raskt av)

men i alla fall så

har jag funderat på detta med handhavandet av kass litteratur på kultursidorna.

Problemet är ju att de som uppskattar kassa böcker sällan har läst så särskilt mycket litteratur överhuvudtaget.
Det brukar ju i andra fall vara ett krav – att en yrkesman skall vara kunnig inom sitt område.

Så man måste hitta skribenter som är okunniga och inkompetenta inom sitt område, att recensera till exempel Camilla Läckberg, Björn Hellberg, Marita Montezori och alla de där snabböversatta CIA- och Beverly Hills-romanerna med vapen eller klackskor på omslaget.

Tillstöter ett problem:
så småningom blir ju de okunniga skribenterna kunniga, rutinerade och kompetenta, eftersom de – likt ett barn som med tiden tröttnar på pekböcker och Alfons Åberg – känner att de kan det här nu och vill gå vidare.

Och då kommer skribenterna att bli griniga och skriva att det här har man ju läst tusen gånger förut.

För det har man ju. Det är liksom poängen med den sortens litteratur.
Den skall vara lätt att läsa och man skall veta vad man får.

Då får tidningen sparka dessa plötsligt kunniga skribenter och hitta nya, okunniga och inkompetenta.

För att inte tala om de vilt protesterande kultursidesläsarna. Processen att byta ut dem en gång i månaden mot icke-kultursidesläsare känns alltför tung.

Hellre då låta ovan nämnda böcker få hänga ifred på bästsäljarlistorna. Jag tror att alla parter är väldigt nöjda med den ordningen.

Randy Newman – Let’s Burn Down The Cornfield