Reductio ad Hitlerum

Skrivet av Jonas Thente 21:47, 3 oktober 2011 i kategori Skönlitteratur, Språkligt

En märklig synergistisism har en aning repat upp den varp jag kallar trovärdighet. Jag har ju berättat om den sure på Bokmässan. Han som säljer amerikanska seriealbum
.
Han blev riktigt välvillig, på ett det var som tusan-sätt, när jag frågade efter album fyra av Ex Machina och han inte hört talas om det. Fast han kontrade med att rekommendera Gotham Central, som jag i och för sig hört talas om men inte intresserat mig för eftersom jag i allmänhet har lite svårt för Marvel- och DC-superhjälte-spinoffs.

En helt normal svensk mening…

Köpte i alla fall, och satan vad bra den var.
I centrum: de snutar i Gotham som upprätthåller vardaglig lag och ordning i skuggan av Batman. Dedär man brukar se i några rutor i Batmanserierna, när de blir förlöjligade i sin inkompetens och i somliga bigotta fall vill arrestera mörkrets riddare.

Ed Brubaker och Greg Rucka har lyckats löda samman The Wire med Batman och tecknaren Michael Lark är min nya idol eftersom hans grafiska förebilder tycks kunna spåras i femtiotalets hårdkokta agentserier snarare än i Frank Frazetta.

I alla fall…

Två snutar upptagna med kaffe och doughnuts-paus och etiktjäbbel på stationen. Det handlar om huruvida vidriga brottslingar är metafysiskt sett onda eller om de är … ja det där. Hitler kommer in i diskussionen och motrepliken blir:

- That’s it … end of discussion.
- WHAT?
- You know the rule … all debate ends when it gets to Hitler …
- Oh, yeah, I forgot …

Det där hade jag aldrig hört förr, men visst är det en modern livsvisdom att vårda och ära? När det väl kommer till Hitler så blir det bara kaos av diskussionen, som det alltid blir när någon inte tvekar att slänga upp trumfkort som är så flottiga att de kan glida över i vem som helsts hand. 

Och detta faktiskt inte apropå Per Ahlmarks i dag utkomna självbiografi (Lena Andersson recenserade den lyhört här)

Utan apropå Peter Olaussons Tredje rikets myter, som jag precis börjat läsa. Den bådar gott.
Och tror fan om han inte redan i förordet skriver såhär:

Det är när Hitler och nazismen ständigt dyker upp i diskussioner om helt andra ting: Reductio ad Hitlerum som greppet kallas, när debattörer tröttnar på argumentet och varandra, och helt enkelt konstaterar att den andre ju faktiskt är som Hitler, eftersom … Det finns även en lag formulerad av en viss Mike Godwin om att sannolikheten för att detta ska inträffa ökar med en diskussions längd; den är särskilt tillämpbar på det internet där vi, av någon anledning, är mindre hämmade och snarare att spela ut Hitlerkortet.

Ser man alltså på. Det finns ett retoriskt begrepp – på latin dessutom – som kan ersätta det mer otympliga amerikanska uttryck som man just därför tvekar att använda, men som så ofta känns aktuellt i svensk debatt.
Playing the gender card.
Playing the race card.
Playing the creed card.
Playing the freedom card.
Playing the class card.

Jag använder hellre retoriska begrepp än bridge-metaforer.

Beth Orton – Galaxy Of Emptiness

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Bra försök där, Thente ;) Men de flesta läsare lär vara tillräckligt intelligenta för att begripa vad som är retorik och icke-retorik.

Det var då satan vad ni var flitiga att uttolka (Hå), minnas (Fdf), haverera (Boel) och ikonifiera (OA, Em). Min agent hävdar att jag inte gör press just nu, så för tillfället behåller jag alla sanningar för mig själv.

R, Em och övriga kommentatorer: Jonas Thente kände naturligtvis till Godwins lag, men det finns en baktanke med att han låtsas inte känna till den. Då kunde han här sätta ljuset på en inkompetent och offentligt kritiserad fnoskelpelle som VoF-styrelseledamoten Peter Olausson. Avsikten är att locka fram reaktioner hos vissa av bloggläsarna — läsare som han vet att han har, och som han faktiskt mailväxlade med just när han skrev detta.

Men detta stämmer väl inte aaalls, Thente, eller hur? ;) Den förnekelsen är ju alltid bekväm att ta till, när man försökt manipulera och blir avslöjad.

Har för mig att herr Thente nyttjade just detta debattgrepp gällande en viss psykdoktors syn på konsten.

”Käbbel”, tack – jag fortsätter gnälla och tycka att en litteraturskribent bör ha koll på svenskan!

Uttrycket Reductio ad Hitlerum (som jag aldrig hört) är roligare än ”spela ut Hitler-kortet”, det håller jag med om.
Men för övrigt ställer jag mig lika frågande som de övriga – det kan omöjligt, omöjligt ha undgått Thente att Hitler är ett vanligt skällsord som tas till då en motdebattör av en eller annan anledning, med rätta eller ej, uppfattas som auktoritär.

Har också svårt att tro att Thente inte kände till det här..? Fast han kanske har ett liv, till skillnad från oss som fastnat i youtube kommentarer och trollar hela dagarna på diverse obskyra fora på internet. :) För övrigt refererar jag till xkcd, som (som alltid) säger det bäst!

http://xkcd.com/261/

Hitler? Det är väl Goebbels som är det vanligaste skället på nätet.

Inte ska väl Jonas Thente, denna internetbevandrade dataspelande litteraturkritiker inbilla oss att han inte tidigare känt till den sk ”Godwins law”?

Senare inlägg Tidigare inlägg