Den ofta ganska uddlöse men stundtals fjärrskådande Oscar Wilde påpekade ju för mer än hundra år sedan att det enda som är värre än att bli omskvallrad är att inte bli omskvallrad.
Idag hade vi sagt att dålig PR är bättre än ingen PR, och menat samma sak.

Så jag föredrar att tolka spam-spam-spam-eländet den här bloggen utsätts för som ett bevis på dess publicistiska styrka och publika dragningskraft. Och jag får be er hålla eventuella invändningar för er själva.

I alla fall så har jag svämmats över av så kallade pingbacks. De är på engelska och försäkrar att den här bloggen är den bästa i tre universa och redan där springer jag iväg till närmsta bankomat och ändrar minpersonligakod, varpå jag sätter eld på bankomaten med hjälp av mina kontoutdrag och sväljer mitt pass och alla andra personuppgifter.

Jag är medveten om att jag utan tvekan framstår som reaktionär när jag hävdar att internet borde ha stängts för nya användare vid pass 1995.

Ni förstår, fram till dess var internet en liten, elitistisk ö som var fri från eran kapitalistvärlds förbannade kommersialism, skitkultur och kriminalitet. Klart att det fanns hackare, men konsensus stipulerade att de var okej för att de pekade på krackeleringar i koden och de anställdes omgående av de intresselösa universitet, ideella aktörer och altruistiska innovatörer som utgjorde nätets huvudaktörer på den tiden.

Ja, och så kom ni in i bilden, kära läsare. Som en kombination av efterfestiga mc-gäng, dansbandsfans och särskoleelever. Och så förvandlades alltihop till ett Klondyke för klent begåvade entreprenörer som till sin egen oförställda häpnad lyckades locka miljarder än klenare begåvade kunder.

Förmodligen kan man citera Oscar Wilde igen: ”each man kills the things he loves ”, ur The Ballad of Reading Gaol och jag tänker att det finns något väldigt bibliskt i hela den här näthistorien.

Jag menar: i begynnelsen hette ju Internet Arpanet och var en militär installation. Och så fick vi chansen att smida om svärden till plogbillar.

Och vad hände?

Vad valde vi att göra?

Twitter, typ, och falska pingbacks.

När evolutionen har fått nog av oss och äcklad vänder oss ryggen, kommer den utan tvekan att ta en tupplur under de  hundratusen år det tar för planeten att utplåna varje radioaktivitet, centralstation, colaburk och Twilight-affisch som påminner om att vi någonsin varit här, och därefter rikta intresset mot en art som klarar sig utmärkt utan spam och hatmail.
Personligen får jag nu ägna en del av denna mänsklighetens spurt mot förgängelsen åt att skrapa bort skit från bloggväggarna.
Det är sånt vi tycker är viktigt, vi människor. 

Och det här förresten: som Interpol när de var bra, fast på skottska och bättre:    The Twilight Sad – I Became A Prostitute

Vänliga hälsningar.

J.