Hon sände prompt ett svar som tydde på att mitt svar på hennes fråga hade mottagits och godkänts av den personliga granskningsnämnden.

Under rubriken ”Tack för svar” meddelar hon:

Hej Jonas,

Som tur är har jag annat att göra än att tillbringa livet i digitala världar

.

Och inte har jag att tänkt mig att lära språket heller, svenska är ett mycket bra språk.

Vad jag absolut inte svarade på detta var följande:

Hej igen.

Jag hade faktiskt lite på känn att tant inte var genuint intresserad av att skapa en toon på ett mmorpg, även om exempelvis en Sith Inquisitor i Star Wars: The Old Republic av allt att döma hade suttit som en smäck.
Naturligtvis var det inte fråga om något annat än att göra livet lite surt för någon utifrån grumligt formulerade principer – because you can. Är det inte så, tant? Som när ni knäpper iväg er matanzas så den hamnar på trottoaren, just där gatsoparen precis har gått fram, för ni tycker verkligen inte att ni skall behöva gå till en askkopp. Det är kanske rentav så att ni inte röker, men tänder den där cigarren ändå, för principens skull.
Och jag är medveten om att jag har gjort er besviken genom att knyta näven i fickan och svara hövligt på ert mail, men jag har en viss vana vid sådana som tant, och vet att ett ärligt svar hade renderat en reprimand från tidningsledningen eftersom ni varit DN-prenumerant sedan åtminstone den tid då Tingsten och Lagercrantz fortfarande sprang omkring i kortbyxor på Karlaplan och tände eld på pigor, kammarjungfrur och droskförare. Because they could.

Ledsen att behöva ha gjort er besviken.

Hövliga hälsningar Jonas

Å andra sidan kan det vara någon som trollar här.
Det känns lite för bra.
Första meningens spydighet, språkfelet i andra meningen…
Hmmm…
I så fall gick jag på den.