Jag har alltid haft roligt åt uttrycket ”att tro sina öron” eftersom det antyder att våra anatomiska delar är helt fristående från hjärnan och medvetet kan ljuga och hånflina. Så vitt jag vet är det bara penis som besitter de egenskaperna.

Men jag medger att jag var tvungen att nypa mig själv i öronen sedan jag hört att Stina Wirséns film Liten Skär och alla små brokiga attackerats för att vara rasistisk.

Japp, som vanligt är det en ung humanoriand som tillsammans med ett antal bloggare och twittrare har gått i taket efter att ha konstaterat att en av figurerna i barnfilmen tycks dem ha ett ”alltför rasistiskt stereotypt utseende”.

Självklart.

Personligen har jag – alltifrån Pippi Långstrump – varit övertygad om att samtliga akademiutbildade kärringar med varmt hjärta utanpå och kallt inuti, delar gener med Prusseluskan.

Jag är väl medveten om kampen om stipendier och fonder på de svenska universiteten. Man måste göra rubriker för att få in stålar till att göra fler rubriker som kan ge mer stålar osv.

Jag är också väl medveten om att det för humanioraforskare tar en massa tid att sätta sig in jättesvår forskning, och att man inte har tid att göra det, eftersom man måste kämpa om stipendier och fonder för att få in stålar, men att det alltid finns genvägar genom kvällstidningsrubriker, bloggar, twitter och amerikansk inrikespolitik.

Men jag tänker att: liiiiite mer uppfinningsrik måste man väl allt vara än att skälla Stina Wirsén för rasist. I mina ögon är det lika rimligt som att kalla Raoul Wallenberg och Folke Bernadotte för miljösvin för att de bussade judar till Sverige med icke-miljösnåla fordon.

Jag kommer att tänka på en tidig episod av [den tecknade tv-serien] South Park, där Chef rasar över att stadens flagga avbildar en lynchning och kräver att den byts ut. Striden står mellan gruppen som tycker att flaggan är rasistisk och gruppen som anser att man inte bör förtiga eller förändra historien.

Ja, och så Ku Klux Klan, som har en tredje ståndpunkt.

Mest upprörd är Chef [för er fåkunniga: den vise, svarta kocken på South Parks grundskola vars röst gjordes av soulsångaren Isaac Hayes fram till 2006] för att några av hans elever röstar mot att ändra flaggan.

I debatten före den slutliga folkomröstningen om flaggan, når Chef plötsligt en insikt. Kidsen har överhuvudtaget inte ens noterat att den lynchade streckgubben på flaggan är svart. De har växt upp i en värld där det ju inte spelar någon som helst roll vad man har för hudfärg.

Eftersom det är South Park så slutar allt lyckligt, med att flaggans lynchscen nu innehåller alla möjliga etniska grupper.

För att återgå till det svenska problemet, så kan jag se två lösningar: antingen dränker man de här kvoterade kvasiforskarna i pengar så att de inte behöver ödsla allas energi på trams, eller också drar man in tjänsterna helt och hållet till dess att de läst in grundkursen.

.

.

.

Dälek – Blessed Are They Who Bash Your Children’s Heads Against A Rock