När George Osborne en onsdag i slutet av oktober 2010 presenterade sin första genomgång av Storbritanniens offentliga utgifter – en diger lunta som kapade kostnaderna med motsvarande 900 miljarder kronor – döptes dagen snabbt till ”Axe Wednesday”.

Hur gårdagen kommer omskrivas i historieböckerna är oklart – ”Tough Tuesday” kanske? Säkert är att det gått ett år, och finansministern har inte direkt bättre nyheter. Hösten 2011 påminner den brittiska ekonomin mest om ett kalhygge.

När George Osborne igår höll sin årliga höstpresentation var det dystra vykort från framtiden som visades upp. Tillväxtprognoserna skrevs ner, samtidigt som Storbritanniens skenande statsskuld fortfarande inte är under kontroll. Nedskärningarna av de offentliga utgifterna kommer inte bara fortsätta, utan måste öka – och det till och med 2017, meddelade finansministern.

2017 – det är detsamma som över nästa val. Ytterligare en brittisk valrörelse helt dominerad av ekonomin är därmed garanterad.

”Sex år till av smärta”, sammanfattade Daily Telegraph.

Samtidigt som förstasidorna skrek ut domedagsprofetior från tidningshyllorna gick närmare två miljoner offentliganställda britter i morse ut i strejk. Det är den största strejken i Storbritannien sedan 1979 – befarat flygkaos uteblev i och för sig, men över hälften av landets skolor har varit stängda idag.

Striden med staten har hittills gällt de drastiskt försämrade pensionvillkoren för den offentliga sektorn, och den 30 november har varit bokat sedan länge. Nu har britterna fått en hel del mer att strejka för. I den budgetprognos som George Osborne levererade igår fanns inga förbättringar av pensionerna – däremot en sänkning av reallönerna i den offentliga sektorn, samt chocknyheten att ytterligare 300 000 statliga tjänster kommer kapas.

Bob Crow, fackboss för järnvägs-, sjöfarts- och transportarbetarna, skrädde inte direkt orden:

”George Osborne har trappat upp klasskriget och visar tydligt med sin attack mot löner och anställningsrätt att det är arbetarna som fortsätter ta smällen medan de rikare blir rikare.”

Det sista är en sanning med modifikation. Enligt finansdepartementets beräkningar är det Storbritanniens rikaste femtedel, de som tjänar 40 000 pund eller mer om året, som kommer förlora mest de kommande åren – upp till fem procent av sin inkomst, när hänsyn tas till inflationen. Värt att notera är dessutom att de lokförare Bob Crow representerar i många fall redan tillhör landets rikaste femtedel.

Samtidigt var den enda samhällsgrupp som igår klarade sig utan försämrade villkor brittiska bidragstagare. Socialbidragen ska höjas kommande år, förklarade George Osborne.

Men det glädjer knappast den genomsnittlige medborgaren. Medan finansministern höll sitt deppiga hösttal presenterades en utredning som visar att britternas disponibla realinkomst under 2011 minskat med 2,3 procent. Det är de sämsta siffrorna sedan andra världskriget.

Ekonomin är, om man så vill, den uslaste sedan 40-talet. Storbritanniens ”finest hour” känns hyfsat avlägsen.