Den 3 maj väljer London borgmästare. Sedan ämbetet infördes år 2000 har exakt två personer suttit på Londons borgmästarpost: Ken Livingstone från Labour fram till 2008 samt, sedan dess, konservative Boris Johnson.

Det är också mellan dem båda striden står i år – i senaste opinionsmätningen leder Livingstone med två procentenheter, 46% mot Johnsons 44%.

Kampanjandet har inletts på allvar den senaste veckan, och från svensk horisont är det värt att följa lite närmare av flera anledningar. Dels för att Londons borgmästarpost är ett av de mest inflytelserika politiska ämbetena i Storbritannien, och ett av de områden som kommer dominera debatten – kollektivtrafiken – är en framtidsfråga även i vår egen huvudstad. Dels för att de svenskar som bor i London faktiskt får vara med och rösta i borgmästarvalet – registrering görs här.

Men framför allt, kanske, för att ”Red” Ken Livingstone och Boris Johnson båda hör till Storbritanniens mest frispråkiga, färgstarka och underhållande politiker.

På många sätt är de varandras motsatser: Ken är en lokal arbetargrabb utan akademisk utbildning, Boris en privatskoleutbildad överklasson med examen från Oxford och medlemskap i den ökända Bullingdonklubben tillsammans med David Cameron och George Osborne.

Men de liknar också varandra. Både Ken och Boris har kosmopolitiska drag – den förre formades politiskt när han backpackade i Västafrika i slutet av 60-talet, den senare föddes i New York och växte upp i Bryssel. Och både Ken Livingstone och Boris Johnson är alltså kända för att säga vad de tycker, i vilket sammanghang som helst och utan särskilt mycket hänsyn till officiell partilinje.

Ett par exempel på sådant återfinns i veckans nummer av New Statesman. Redaktören Jemima Khan har käkat frukost med Ken och lunchat med Boris på en och samma dag. Enligt Khan var Boris Johnson försiktigare än vanligt när hon intervjuade honom – Ken Livingstone pladdrade däremot på som väntat.

Några godbitar följer nedan – hela intervjuerna finns i New Statesmans papperstidning.

Boris om sin största rädsla: ”Att hamna ensam på en strand med Ken Livingstone.”

Ken om Boris: ”Jag tror inte att han har en solitt ideologisk hjärna, som George Osborne eller William Hague. Det är väldigt svårt att hitta någonting i Boris karriär som han verkligen tagit på allvar. Han älskar livet för mycket för att verkligen lyckas som politiker.”

Boris om alkoholbrott: ”Alltså, alkholrelaterat våld är ett stort problem i London, särskilt i hemmen. (…) Vi har ett generellt problem i samhället med alkohol och… jämfört med mitt förbannade, jävla privatliv är det mycket viktigare!”

Ken om bonusar i finanssektorn: ”Världen styrs av monster och du måste hantera dem. En del av dem styr länder, en del av dem styr banker, en del av dem styr medieföretag.”

Boris om vad han skulle vilja förändra hos sig själv: ”Jag har ett projekt – jag lär mig Iliaden utantill, just nu är jag bara på versrad hundra och det är så slitsamt. Jag önskar att jag hade ett riktigt, eidetiskt minne.”

Ken om Margaret Thatcher: ”Kliniskt galen. Jag tänker inte se The Iron Lady. Jag vill inte känna sympati för henne. Jag känner sympati för de människor vars liv hon har förstört.”