Klockan fem dundrade tidningen in i brevinkastet, och sedan var det lönlöst att försöka somna om igen. Men å andra sidan – jag har fått sju timmars skönhetssömn inför den stora dagen. Hur många blivande brudar kan skryta med det?

Tittade just ut bakom rullgardinen och det såg lovande ut, inte ett moln på himlen. Men vi ser ju bara åt ett väderstreck från vår lägenhet, så helt säker på vädret går det inte att vara ännu. Hoppet finns dock att det ska kunna bli en vacker dag!

Det känns verkligen i magen att det är något speciellt som ska ske i dag. Att det är en annorlunda, rolig och pirrig dag. Vår bröllopsdag. Äntligen. Spänningen stiger…

I morgon är det dags. Herregud. I morgon ska vi gifta oss. Det spelar nog ingen roll hur många gånger jag skriver det. Det verkar ändå rätt overkligt. Att det som vi planerat så länge ska ske i morgon! Pirret i magen tilltar för varje timme.

Drömde för övrigt en bröllopsdröm i natt. Jag sprang runt och letade våra ringar – men de fanns ingenstans (letade på jobbet, hemma hos släktingar). Däremot hittade jag massor av andra ringar, snarlika våra. Drömmen slutade dock lyckligt till slut, och jag hittade det jag letade efter. Kanske börjar nervositeten komma smygande ändå?

I dag är det lite småärenden på att göra- listan. Så ska vi väl försöka ta det lite lugnt…

”Är du nervös?” Ni kan inte ana hur många gånger jag fått den frågan de senaste dagarna. Och jag svarar nej. Varje gång.

För jag är inte nervös. Det är man inför en stor tenta eller en flygresa om man är flygrädd. Jag är fylld av så otroligt många andra känslor inför lördagen. Upprymd, förväntansfull, pirrig, glad, lycklig. Det enda jag möjligtvis kan känna en oro inför är om vi glömt något viktigt – men det tror jag faktiskt inte.

För det mesta är färdigt. Tänkte jag skulle ägna de två kommande dagarna (då jag är ledig från jobbet) åt att ta det lugnt – gå på stan, fixa fötterna, umgås med mamma som kommer ner. Och kurera förkylningen, som ska bort innan dagen med stort D. Nu är det bara uppladdning som gäller!

Jag har haft ont i ryggen några dagar, och i går gick jag till naprapaten och fick en behandling. Inte särskilt skönt, men välbehövligt. Några timmar senare kunde jag pusta ut: ryggkrisen var över. (Allt för att vara på topp till bröllopsdagen!)

Men. Klockan sex i morse vaknade jag. Och hade ont i bihålorna. Inte bra med tanke på att jättemånga på jobbet är/har varit förkylda och att syskonbarnen just börjat dagis igen. Måste medge att en lätt panikkänsla smög sig på – vem vill stå och snörvla i kyrkan när det är dags att säga ja? Eller känna sig lite lätt feberyr?

Inte jag! Som vi brukar säga: ”Skam den som ger sig”. Nu ska förkylningen besegras!

När klockan ringde rusade jag in i köket för att preparerar mig med Echinacea brustabletter (naturläkemedel). På vägen till jobbet pratade jag med syrran som rekommenderade en whisky (men hur jag skulle kunna överleva det vet jag inte, huvva).

Däremot siktar jag på ett långt besök i bastun efter jobbet. Och sedan får jag väl vara öppen för en och annan galen huskur…

Nu är det bara fem dagar kvar. Shit, det är bara F-E-M dagar kvar. Ju närmare vi kommer desto mer overkligt känns det på nåt sätt. Mycket märkligt.

Jag tror att vi har läget under kontroll. Klänning och kostym hänger därhemma. Vi har skor. Syskonbarnen har näbbkläder. Vi har träffat prästen och stämt av med festlokalen.

I dag ska jag till frissan för provuppsättning. (Och hoppas jag kan beskriva frisyren på ett bra sätt. Lockigt, men inte för lockigt. Slarvigt, men inte för slarvigt. Låter vettigt, va?) Festprogrammen ska vikas ikväll – och vigselprogrammen tryckas i morgon.

Det är bara fjärilarna i magen som inte riktigt är under kontroll. Men det är väl så det ska vara?