Skrivet av
Helena Lindblad 11:47, 23 maj 2009 i kategori Skådespelare
KERSTIN GEZELIUS SKRIVER:
Här står man klockan halv åtta på morgonen på Slussen, har druckit sitt morgonkaffe och undrar varför det inte finns en biograf i närheten där man kan se det senaste verket av någon egensinnig filmregissör tillsammans med ettusenåttahundra andra. Det är ett väldigt bra sätt att börja dagen. Och på natten jagar alla onämnda filmer förbi som som osaliga andar, filmer som jag sett, inspirerats av dom och sen bara tiger ihjäl. Som till exempel ”Mother” av Joon bong ho om en mamma som utreder mordet på en dödad skolflicka för att hennes utvecklingsstörda son har blivit dömd för mordet. Absolut fantasifullhet kombinerat med extrem människokännedom. Det är bara den bondkomiska spelstilen som håller regissören en bit ifrån de verkligt stora.. Eller Johnnie Tos ”Vengeance”, där kultstjärnan Johny Halliday med växlande framgång spelar hämnare med minnesförlust i ett magiskt skildrat Hong-Kong. Ojämförligt hårdkokta situationer och punchlines. Det är bara bondkomiken som hindrar filmen från att bli ett mästerverk. Bönderna i Hanekes film ”Das Weisse Band” är inte komiska. Ju mer jag minns av filmen desto bättre blir den. Fruktansvärt exakt. Det skrämmande är subtilt som det bästa hos Hitchock. Något med hur någon står. Hur man möter personer på fel platser och inte läser tecknen förrän det är för sent. Hanekes filmer lämnar alltid efter sig ett slags vitt, frätande ljus i stället för nedtoningen i svart som man kan gömma sig i. Med tiden kommer den att bli en klassiker.
Sällskapet med engelska filmkritiker på hemresan besvarade i alla fall en gammal fråga. Varför händer det så pass lite i engelsk film, trots världens skickligaste skådespelare, en enorm publik och studios som används av hela världen? Om det här är männen som förmedlar kontakten mellan kreatörer och publik så är det inte konstigt. Snabba, pålästa, hysteriskt roliga och ängsliga som skrämda fiskmåsar inför varje stark känsla eller provokation. Om det inte är kostymfilm. Det är kreatörernas sätt att komma förbi den oskrivna censuren.
Skrivet av
Helena Lindblad 21:56, 20 maj 2009 i kategori Skådespelare
KERSTIN GEZELIUS SKRIVER:
Blir det svårt kan jag alltid tänka på hur Penelope Cruz, mitt under dagens intervju sträckte sig ut sin hand och tog en chokladbit. Hon hade deMi munnen medan hon pratade och slickade sig till och med om fingrarna utan att förlora sitt blyga, koncentrerade allvar en sekund. True beauty.
Skrivet av
Helena Lindblad 21:54, 20 maj 2009 i kategori Allmänt
KERSTIN GEZELIUS SKRIVER:
Det tog mig tio år att våga komma i närheten av en Hanekefilm. Sen jobbade jag mig igenom alla hans filmer på två nätter. Hatade alltihop och har inte kunnat sluta prata om dem sen dess. Nu handlar det om mystiska, pennalistiska riter i en nordtysk by i slutet av första världskriget. Jag börjar redan få lite svårt att andas.
Skrivet av
Helena Lindblad 21:51, 20 maj 2009 i kategori Skådespelare
KERSTIN GEZELIUS SKRIVER:
En timme kvar till pressvisningen av Michael Hanekes ”Das Weisse Band”.
Jag hoppas att det är något. Lars von Trier bombade hela festivalen och nu verkar alla filmer lite slappa, konventionella och harmlösa.
Till och med när Brad Pitt (behållningen av Tarantinos ”Inglourious Basterds” som visades i morse) stoppar ett finger rakt in i benet på Diane Kruger så rycker vi på axlarna. Charlotte Gainsborough har ju redan gjort samma sak på Willem Dafoe (konstigt sammanträffande) och det gjorde fan så mycket ondare, på alla sätt.
Skrivet av
Helena Lindblad 09:20, 20 maj 2009 i kategori Skådespelare
KERSTIN GEZELIUS SKRIVER:
Pedro Almodovar och hans team gjorde däremot ett deprimerat intryck på presskonferensen. Almodovar pratade mycket om hur demokratin har vuxit upp i Spanien, om hur han själv har vuxit upp sen hans mamma dog. Och noirdramat ”Abrazos Rotos” med Penelope Cruz kanske är vuxet, men vad är Almodovar utan sin omogna galenskap? Då blir det ju bara hans fyrkantiga bilder och stela koreografi kvar. Kom tillbaka, mamma Almodovar.
Skrivet av
Helena Lindblad 09:18, 20 maj 2009 i kategori Allmänt
KERSTIN GEZELIUS SKRIVER:
Vad två smarta regissörer från USA inte riktigt rodde hem fixade 87-årige legenden Alain Resnais. Ingen hade nog väntat sig att hans film ”Les herbes folles” skulle dra så mycket skratt. Det var också en tragikomisk kärlekshistoria och ljussättning, scenografi och kostym är hopplösa, men dialogen, och framför allt skådespelarregin, är outstanding. Jag har inte blivit så förvånad sen Hal Hartleys ”Trust”.
Skrivet av
Helena Lindblad 09:16, 20 maj 2009 i kategori Skådespelare
KERSTIN GEZELIUS SKRIVER:
Stor stjärna. Litet rum. Eller litet, men jämfört med festivalpalatsets jättesalar är Quinzaine-biografen en myshörna. Gångarna är inte så vida som stjärnan går igenom, mot scenen. Man skulle lätt kunna, typ, lägga krokben eller kasta sig om halsen eller något värre. Stämningen blir elektrisk, spänd. Som tur är är det Jim Carrey. Surprise visit! Han behöver bara göra en av sina berömda miner så brister salongen ut i ett lättande gapskratt. Till allas häpnad och lycka gjorde han en smärre ståuppshow inför presentationen av den omtalade komedin ”I love you Philip Morris”. Salongen låg dubbelvikt.
Tills filmen om en galen bedragare och passionerat förälskad man började. Den är snygg, välgjord och borde vara extremt rolig, men det var ganska tyst i salongen, så nåt fel var det . Någonting med timingen. Och att hamna på fel sida humor/cynism-gränsen. Nä…fin titel och allt, men nej.
Skrivet av
Helena Lindblad 09:13, 20 maj 2009 i kategori Vimmel
Cannesfestivalen är över för min del. Åkte hem igår kväll via lyxreservatet på Cap d’Antibes för att intervjua Charlotte Gainsbourg (läs i pappret och på nätet på fredag). Svor lite över LvT som inte kan hänga på Carlton som andra stars. Eller ens låta sina skådisar göra det. Borde skicka taxiräkningen till Zentropa. Men för en hotellfetischist som jag är Hotel du Cap och utsikten över havet är lika imponerande varje gång. Très Scott Fitzgerald.
Följ bloggen några dagar till eftersom Kerstin Gezelius fortsätter patrullera Croisetten.
Skrivet av
Helena Lindblad 13:50, 19 maj 2009 i kategori Skådespelare
Alla i Cannes älskar den lille försynte fotbollsälskaren Ken Loach. Skruffige Steve Evets, som spelar huvudrollen i ”Looking for Eric”, är inget undantag. I förmiddagens intervjuer på en taksvit på hotell Martinez bar han stolt en svart T-shirt med texten: I HAVE BEEN LOACHED.
Skrivet av
Helena Lindblad 10:10, 19 maj 2009 i kategori Vimmel
Peter Magnusson (som nyss skrivit manus och spelar i kommande komedin ”Sommaren med Göran”) kan inte bara göra fina imitationer av kronprinsessan Victoria (”Hey Baberiba”). Han har magic hands också, vilket han visade med ett häpnadsväckande mynttrick på en restaurang i hamnen igår kväll. Snart börjar han kanske skriva skräckromaner också, som den före detta trollkarlen John Ajvide Lindqvist.
.jpg)
Mest kommenterade