Slutsnackat i Davos

Davosmötet går mot sitt slut och man kan konstatera att det har varit mycket Kina och Indien samt litet Norden och Sverige. USA har hållit relativt låg profil, medan Europa har synts mer. Andra delar av världen var mer i skymundan, tills Egypten plötsligt blev en stor fråga.

Kina har, utan tvekan, spelat huvudrollen vid årets Davosmöte, vilket också syns i programmet. Men nästan oavsett vad som diskuterat så har den kinesiska utmaningen omnämnts med stor respekt. Själva är kineserna ganska återhållna, i varje fall när medier finns närvarande.’

Indierna har gått ut mer offensivt,  både i debatterna och med gästfria mottagningar. De har fortfarande mer att bevisa, även om alla vet att Indien blir världens mest folkrika land om några decennier. Indisk demokrati, i motsats till kinesisk diktatur, har gett dem en förmåga att ta striden verbalt.

Amerikanerna har i stor utsträckning stannat hemma. Ledande politiker vill inte synas i spektakulära  Davos när det råder hög arbetslöshet hemma. Bankcheferna vill inte heller utmana, med tanke på att skattebetalarna har fått gå in och betala notan efter krisen. Men det finns tillräckligt med undantag  som gör att USA:s röst inte har tystnat.

Europa har märkts mer genom politiska ledare som Angela Merkel, Nicolas Sarkozy och David Cameron, liksom ECB-chefen Jean-Claude Trichet. Men krisen i euroländerna och den svaga brittiska ekonomin har satt dem i försvarsställning. Ryske presidenten Dmitrij Medvedev gjorde störst intryck när han kom till Davos och talade, trots terrordådet i Moskva.

Norden och Sverige har uppmärksammats mer än vanligt, men från ett lågt utgångsläge. Men förutom det möte som var ägnat åt ”den nordiska erfarenheten”, så har det svenska exemplet omnämnts vid andra tillfällen när man pratat om behovet av ordning i de offentliga finanserna.

 Egypten har till sist ändå blivit det stora samtalsämnet, samtidigt som de ledande egyptierna har lämnat Davos i förtid. Oroligheterna väcker både hopp och fruktan, eftersom ingen vet vart situationen ska leda. Alla famlar, vilket är ovanligt vid Davosmötet där det annars alltid finns experter - verkliga eller påstådda – som uttalar sig om det mesta med tvärsäkerhet.

Halleluja i Davos

Davosmötet är inte komplett utan ett utspel om Doharundan. Dessa överläggningar om en friare världshandel har hållit i evigheter utan att nå ända fram. Nu föreslår en expertgrupp med auktoriter som Jagdish Bhagwati och Peter Sutherland att det ska sättas en deadline, så att förhandlingarna måste vara avslutade före detta års utgång.

En panel med tyska förbundskanslern Angela Merkel, brittiske premiärministern David Cameron, indonesiske presidenten Susilo Bambang Yudhoyono samt generalsekreteraren världshandelsorganisationen WTO Pascal Lamy instämde utan reservationer. Men problemet var att de som kunde tycka något annat saknades. Hur  USA, Kina, Indien och Brasilien, som är några av de främsta bromsklossarna, ser  på saken kom inte fram.

Ett möte om Ryssland tidigare under Davosmötet var på liknande sätt, Det sades en mängd bra saker, men alla talare höll med varandra om att det är bra att investera där. Det gjorde att spänsten saknades och att det kändes som om motargument och kanske också en del fakta inte kom fram.

Vid det på förhand mycket uppmärksammade mötet om ”den nordiska erfarenheten” förekom det nyansskillnader mellan de olika ländernas politiska ledare. Fredrik Reinfeldt och Finlands president Tarja Halonen har olika syn på exempelvis skatter. Men man saknade några kritiska röster utifrån, eftersom hela världen inte kramar välfärdsstaten och den offentliga sektorn.

Detta var inga dåliga möten, utan tvärtom på olika sätt intressanta. På kort tid fick åhörarna reda på mycket som de kanske inte visste  förut. Men det gavs inget motstånd, utan blev en hallelujastämning för något som alla väntas instämma i.

Retorik i Davos

Säga vad man vill om Frankrikes president Nicolas Sarkozy, men han talar en franska som är fullt begriplig för den som inte har övat på länge. Han talar tydligt, långsamt och med starkt eftertryck. Ordvalet är inte alltför komplicerat, men möjligheten finns ju också att lyssna på översättningen till engelska.

Retoriken, som  man i så fall missar, är vad som gör president Sarkozy värd att höra på. Hans meningar är som suffléer, vilka sjunker ihop vid närmare beröring. Orden flödar och det låter bra, men vad har han egentligen sagt? Anteckningarna ger inte mycket svar, utom att euron till varje pris ska försvaras eftersom den är liktydig med Europa.

En annan vältalare är ryske presidenten Dimitrij Medvedev, fastän jag där var tvungen att följa översättningen. Men inte nog att han höll ett kraftfullt och engagerat anförande, i en stund då Ryssland är skakat av bombattentatet i Moskva. Dessutom svarade han mycket ledigt på frågor ställda av Världsekonomiskt Forums ordförande Klaus Schwab, även relativt provokativa såsom vad som skulle  kunna läcka ut från Kreml genom Wikileaks.

Företagsledare når inte upp till politikernas retoriska nivå, utan talar mer entonigt och formulerar sig ofta styltigt.  De har fått sina jobb på andra meriter, även om det ibland märks att talekonst brukar finnas´med  i  anglosaxisk utbildning. I bästa fall blir deras inlägg i paneldebatter och liknande mer substansiella, i sämsta fall enbart platta.

Men många gillar att göra sin röst hörd. Davosmötet brukar beskrivas som en ”talkshop”, där det talade ordet fortfarande väger tungt – mitt bland alla moderna medier.

Passion i Davos

Operasångaren José Carreras belönades för sina insatser i kampen mot mot leukemi när Världsekonomiskt Forums möte öppnades officiellt på onsdagskvällen. Han tackade genom att sjunga en napoletanskt stycke där temat är passion.  Det kunde behövas i en annars ganska kylig miljö, både utomhus och i debatterna.

Dag ett vid Davosmötet blev ( i de delar som är tillgängliga för medierapportering) en uppvisning av asiatiskt självförtroende och amerikansk osäkerhet, medan europeerna spelade en mer undanskymd roll – utöver ryske presidenten Dimitrij Medvedevs öppningstal. Andra kontinenter som Afrika eller Sydamerika fanns över huvudtaget inte med.

Detta anger tonläget, även om programmet blir mer sammansatt framöver. Relationen mellan USA och de asiatiska giganterna Kina och Indien framstår hittills som ganska svala, även om man är väl medveten om sitt ömsesidiga beroende.  Andra får nog hojta till för att märkas, vilket man räkna med att Frankrikes president Nicolas Sarkozy gör i sitt kommande tal.

Nordens stund har ännu inte kommit, men intresset är så stort att mötet med Fredrik Reinfeldt och de andra ländernas politiska ledare är fulltecknat. Det borde betyda att man byter till en större lokal, men något svar finns ännu inte att få.  Att berätta om Sveriges framgångar utan att medierna ges plats att rapportera var nog inte vad statsministern hade tänkt sig med sin resa till Davos.

Tjuvstart för Davosmötet

Davosmötet börjar på onsdag morgon, men tjuvstartar redan på tisdagskvällen.

Revisionsjätten PWC, Pricewaterhousecoopers, presenterade en undersökning som visade att vd-ar i storföretag i olika delar av världen är lika optimistiska nu som före krisen. Strax dessförinnan lade det tyska undersökningsföretaget Reputation Lab fram en annan mätning där allmänhetens förtroende för banker är ännu lägre än för tobaksföretag.

Det ena behöver väl inte utesluta det andra. Företagsledare är snabba att fånga upp nya stämningar, medan andra hänger sig kvar vid som faktiskt har hänt. Stämningen vid Davosmötet kommer nog ändå att präglas mer av optimism, fastän med åtskilliga förbehåll särskilt när det gäller Europa.

Indien satsar på stort, vilket märks redan ute på stan med stora affischer. Konkurrensen med Kina är stenhård, men indierna vet hur de ska sälja sig – inte minst genom att bjuda generöst. I kväll var jag på en presentation där de verkligen lyckades charma sin publik.

Redan är stämningen en annan än förra året, då krisen fortfarande levde kvar. Nu kommer tillväxtländerna, tillsammans med Norden, att visa vägen. Davosmötet kan  bli en startpunkt, snarare än en återblick på vad som har varit.

Nyckeln till framgång i Davos

Årets Davosmöte, det 40:e i ordningen, är slut. På fyra dagar hinner det hända åtskilligt, vilket väl har framgått av rapporteringen i DN. En avslutande analys kommer i måndagstidningen.

Innan dess finns det anledning att reflektera något över varför dessa möten som Världsekonomiskt Forum årligen arrangerar i Davos har blivit en sådan institution. Förklaringen ligger i hög grad hos en person, Klaus Schwab.

Som ung professor i företagsekonomi insåg han för 40 år sedan att det fanns ett behov av att föra samman ledande personer från olika samhällsområden. Företagens intressenter är inte enbart aktieägarna, utan också deras långivare, anställda, kunder osv. Dessutom finns en politisk omgivning och kunskapskällor som forskare och samhällsdebattörer.

Dialogen mellan dessa grupper har blivit Davosmötens kännetecken. Formatet har vuxit enormt till en verksamhet som pågår året runt, med möten på många platser i världen. Världsekonomiskt Forum är numera en stor organisation, men fortfarande med Klaus Schwab i ledningen.

Ett skäl till hans framgång har varit trendkänsligheten. Det gäller att varje år hitta ett tema som känns angeläget och väcker intresse. Samtidigt får det inte vara så kontroversiellt att Davosmötet slits sönder av konflikter.

En annan anledning är förmågan att dra till sig toppnamn: många ledande personer kommer årligen till Davos, dessutom gäller det att varje år skapa intresse genom något extra. I år fick det bli inledningstalet av Frankrikes president Nicolas Sarkozy, vilket inte riktigt nådde upp till tidigare höjder.

Men främsta orsaken är ändå den informella miljön, där eliten på olika områden kan samlas till egna möten. Många av de företagsledare som finns på deltagarlistan syns knappt alls i kongresscentret där debatterna äger rum. De är fullt upptagna med sammankomster som inte syns i det officiella programmet – och anser att tiden på så sätt används oerhört effektivt.

Politikerna gör likadant, även om de också är intresserade av att uppmärksammas. Nätverkandet är bland det viktigaste vid Davosmötet och gör det intressant för många att komma hit, trots den höga avgiften. Medierna slipper betala, men får finna sig i att endast kunna delta i delar av programmet.

I år har färre svenskar än tidigare deltagit, såväl företagsledare som journalister. Regeringen har dock varit företrädd av tre ministrar. Men Sveriges vikt blir mindre när det ska finnas mer plats för tillväxtländer som Kina, Indien och andra. Davosmötet återspeglar på så sätt hur världen håller på att förändras.

Själv har jag följt Davosmötena sedan 2000, vilket är ganska länge men ändå inte mer än en fjärdedel av deras historia. Men nu är det slut för i år och därmed också för Davosbloggen.

Från bluesparty till Iran

Davosmötet är fyllt av kontraster och oväntade sammanträffanden. Allt är inte glamour, även det kan bli intrycket på hotellet Belvedere där högdjuren håller till och många av festerna och mottagningarna äger rum.

Jag har slunkit in på några stycken dit medierna egentligen inte har tillträde, i släptåg på DI-kollegan Sophie Nachemson-Ekwall som har vit deltagarbricka och därför rör sig i en högre division. Själv har jag – liksom de flesta journalister – orange bricka, vilket ger begränsat tillträde vid Davosmötet.

Roligast var McKinseys fest där det, såsom tidigare år, spelade ett fantastiskt medryckande bluesband från New York – särskilt influget för detta evenemang. Trycket i lokalen var enormt och där fanns alla man skulle vilja prata med, men ljudnivån hindrade annat än korta samtal.

Därifrån är det långt till den enkla övernattning som jag har hittat i grannstaden Klosters, eftersom nästan allt var upptaget i Davos. Det är inget fel alls på stället och värdfamiljen är mycket vänlig, men döm om min förvåning när jag upptäckte att halva huset är en ladugård med ett tiotal kor!

På morgonen tar jag tåget från Klosters till Davos, en resa på 20 minuter. Men på kvällen är det bättre att åka med Davosmötets minibuss som ger skjuts ända fram till porten. I denna buss uppstår ibland intressanta möten.

Mest fascinerande var kvinnan från Iran, förkämpe för mänskliga rättigheter och tidigare parlamentsledamot. Hon berättade om alla hemskheter som möter oppositionella mot regimen, men betonade ändå sin optimism. Riktigt varför var svårt att förstå, men man kunde inte annat än imponeras.

Att sådant ryms vid Davosmötet är viktigt. Där finns mycket mer än toppolitikernas och finansmännens värld. Men det kan behövas en bussresa för att upptäcka det. 

Folkbildning om finanskrisen

Davosmötet uppfattas med rätta som en samlingspunkt för människor med makt. Men det finns också ett annat möte som kallas Open Forum och håller till i en skola. Där hölls på torsdagskvällen ett mycket välbesökt möte om vad det finns att lära av finanskrisen.
När jag kom dit, något sent, så fick jag biljett nummer 419. Lokalen, som är skolans aula, var helt enkelt fullsmockad med intresserade personer – många från allmänheten som inte har tillträde till Davosmötet.
Men när kunde alla lyssna på och ställa frågor till Frankrikes finansminister Christine Lagarde, ekonomipristagaren Joseph Stiglitz,  den schweiziska bankföreningens ordförande Patrick Odier, den turkiske bankchefen Zija Akkurt och flera andra. Mötet var lättsamt och samtidigt seriöst, publiken lät alla komma till tals utan styras av egna sympatier.
Det var folkbildning av bästa slag, där man uttrycker sig enkelt men inte ryggar för svåra frågor. Mötet höll på nästan en halvtimme längre än planerat, eftersom det fanns så mycket att säga och fråga om.

 

Fotboll i Davos

Davos är en ort för vintersport, men första dagen på Davosmötet har gått fotbollens tecken. Sydafrika som VM-arrangör i sommar har tagit över, under ledning av president Jacob Zuma.

De journalister som finns här kallades till en lunch där presidenten vältaligt berättade om fotbolls-VM:s betydelse för Sydafrika och hur väl man kommer att lyckas organisera arrangemangen.

Entusiasmen var stor tills någon frågade om säkerheten för spelarna, med tanke på vad som nyligen hände i Angola där flera fick sätta livet till.

Jacob Zuma förklarade då att Angola ligger långt från Sydafrika, fyra timmars flygresa. Dessutom har man en annan historia bakom sig. Avstånden i olika avseenden gör att det inte finns minsta anledning att dra oroande paralleller.

Sedan kunde presidenten övergå till nästa fråga om Sydafrikas egna chanser i VM-spelet, som han givetvis ansåg som goda – oavsett att det tidigare inte har gått särskilt bra.

Ekonomin ska dessutom få extra skjuts genom alla investeringar i infrastruktur ‘och tillresande besökare. Några problem finns inte – och så är det inte tid för fler frågor.

Sydafrika gör en skicklig marknadsföring och Jacob Zuma är onekligen en person med utstrålning och charm. Men hur notan för fotbolls-VM ser ut blir man inte klok på. En viktig post ligger helt vid sidan om de ekonomiska och handlar om självkänsla - att Afrika, med presidentens ord, inte längre ska vara den mörka kontinenten. 

 

 

På väg mot Davos

Nu är det inte långt kvar till Davos. I morgon bitti börjar Världsekonomiskt Forums årliga möte i den schweiziska alpstaden. Just nu sitter på tåget och betraktar ett snöigt landskap, samtidigt som jag studerar mötesprogrammet.

Det blir välfyllda dagar från onsdag till söndag, med en blandning av ekonomi och politik. Företagsledare och politiker ska träffas och byta synpunkter samt lära av vad forskare på olika områden har att säga. Sedan blir det mängder av korridorsamtal, cocktailpartyn och diskreta möten som mediernas representanter inte kommer i närheten av.

Temat för årets möte är: tänk om, gör om, bygg om! Det handlar om vad som ska hända efter krisen, men utan att tala om hur. Dessa frågor ska de cirka 2 500 mötesdeltagarna själva ge svaren på – eller ta med sig hem.

På förhand verkar dock som om bankfrågorna kommer att spela en huvudroll. President Barack Obama har med sina utspel mot Wall Street satt dagordningen även i Davos. Han kommer inte hit, men hans ekonomiske chefsrådgivare Lawrence Summers kommer att få ta emot åtskilligt med kritik.

Det kan bli livligt om alla inte håller sina starka temperament i styr. Vid tidigare Davosmöten har det förekommit urladdningar, men då främst mellan politiker. Förra året gällde detta Turkiets premiärminister Recep Tayyib Erdogan och Israels president Shimon Peres.

Hur det blir i år går ännu inte att förutse: Davosmötena, där jag hittills har bevakat ett tiotal, har en tendens att gå sina egna vägar. Något oväntat ska hända, annars skulle årets möte bli förutsebart och tråkigt.