Epsteins STHLM

Musikkonflikt om Vasaparkens isbana

Skrivet av Lars Epstein 18:42, 31 december 2009 i kategori Jippon, Vasastan

Vasaparkens isbana (där jag som liten pilt stapplade omkring på halvrören i början av 50-talet) är numera konstfrusen. Nuförtiden får man vissa tider åka omkring med klubba vilket var förbjudet på min tid. Fullt med barn och vuxna skrinnar runt i den snabbt tilltagande eftermiddagsskymningen på nyårsaftonen. De minsta som fått skridskor i julklapp premiäråker på vingliga ben och trattar på ändan och gråter, tröstas och blir åter glada. Småkillarna spelar hockey med innebandyklubbor och en tennisboll som de skjuter in i målet bestående av två utställda kängor. En liten flicka försöker göra piruetter, en annan står still och funderar. Det är ungefär som på min tid i den vintriga Vasaparken även om jag saknar korvgubben med den rykande korvlådan på cykelns pakethållare. Aldrig hade vi råd att köpa en varmkorv, bara bröd med senap på för fem öre styck.

Jag noterade att en invånare i Vasastan har lämnat in ett medborgarförslag till Norrmalms stadsdelsnämnd. Förslagsställaren vill att högtalare monteras upp vid Vasaparkens isbana så att skridskoåkarna kan åka omkring till tonerna av den utströmmande musiken på samma sätt som sker i Kungsträdgården. Ett kontroversiellt förslag eftersom närboende på Odengatan fruktar att få tillbringa tillvaron i en ”konsertlokal” då musiken (enligt dessa) studsar och förstärks mellan husväggarna. Kan man inte tänka sig en liten kompromiss: lagom volym på musiken och endast vissa tider. Frågan ska utredas. Det ska bli spännande att se utfallet.

Medborgarförslag till stadsdelsnämnderna är för övrigt en ganska sällsynt företeelse. Känner inte medborgarna till att de kan lämna in förslag till politikerna som utreds av tjänstemännen och kanske bli genomförda? Eller anser medborgarna det meningslöst att lämna in förslag eftersom de inte tror att de kan få igenom dem? Eller är kanske medborgarna så nöjda med sina politiker att de inte tycker det finns några förbättringar att föreslå? Eller är det kanske så att folk har fullt upp med sitt och därför inte orkar eller hinner engagera sig i de nära samhällsfrågorna? Inte vet jag. Gott nytt år!

Rådhuset inte fulast på Kungsholmen

Skrivet av Lars Epstein 21:38, 30 december 2009 i kategori Jippon, Kungsholmen

Rådhuset, en prydnad för Kungsholmen.

Det tycks mig snudd på oförskämt att utnämna arkitekten Carl Westmans (1866-1936) Rådhus (1915) (med sin kupade kopparhjälm på mittornet och alla sina utsmyckningar) vid Scheelegatan till ett av Kungsholmens tio fulaste hus vilket sker i det senaste numret av lokaltidningen Vårt Kungsholmen. Läsarna uppmanas att rösta fram Kungsholmens fulaste hus. Bland de tio förslagen redaktionen rekommenderar finns också Trygg-Hansas omdiskuterade (av Stadsmuseet k-märkta) hus på Fleminggatan, Stadsarkivet på Kungsklippan, Svenska Dagbladets 60-talshus hus i Marieberg och DN-skrapans tillbyggnader på Gjörwellsgatan.

Fult hus på Fleminggatan 3-9.

Fult hus på Drottningholmsvägen 14-26.

Ända kan inget av dessa hus på långa vägar i anskrämlighet mäta sig med det trista fängelseliknande 60-talsmonumentet på Fleminggatan 3-9 mittemot Tekniska nämndhuset eller 70-talsbunkern (med en fasad som ser badrumskaklad ut) vid Fridhemsplan (Drottningholmsvägen 14-26) av vilka inget finns upptaget bland de föreslagna tio fulaste husen i Vårt Kungsholmen.

Waterfront Building, växande koloss.

Carl Westmans rådhus (som har jämförts med en Vasaborg inspirerad av Vadstena slott) skulle från början egentligen ha placerats på den gamla Eldkvarnstomten där i stället Ragnar Östbergs (1866-1945) stadshus senare byggdes (1923). Och det kan man väl hålla med om var ett lyckat drag även om det senare nu tyvärr hamnar lite i skuggan av den framväxande kolossen Waterfront Building i närheten. Det vackra nyrenoverade Rådhuset (där det stått i snart hundra år) passar utsökt in i stadsbilden mellan Polishuset och Piperska muren. Så var det sagt.

Varma kramar i kylan på Sergels torg

Skrivet av Lars Epstein 21:00, 29 december 2009 i kategori Jippon, City

En gratis kram på plattan vid Sergels torg värmer i den tilltagande kylan. ”Free Hugs” ”Gratis kramar” står det på skyltarna som vänligt sinnade personer av båda könen håller upp. Många förbipasserande ser lite avvaktande ut och undrar vad som är i görningen. Andra tar emot och ger gärna en kram till en okänd medmänniska. En kram värmer även om man inte tidigare känner den man kramar. Det kan jag garantera efter att ha provat.

Det började för drygt fem år sedan när en australier som kallar sig Juan Mann återvände hem efter en längre vistelse i London. Han stod ensam på flygplatsen i Sidney och hade ingen som mötte honom och ingenstans att ta vägen. Han kände sig helt ensam och övergiven. Hans ensamhetskänsla förstärktes när han såg andra ankommande passagerare mötas och omfamnas av väntande släktingar och vänner. Då fick han idén att skriva ”Free hugs” på en skylt och erbjöd sig att krama vem som var intresserad och snart fick också han sin välkomstkram. Inte bara en. Därefter spred sig idén klotet runt.

Talludden då och nu

Skrivet av Lars Epstein 22:59, 28 december 2009 i kategori Då&Nu, Södermalm, Utanför innerstan

Talludden 1952. Foto: John Kjellström

Talludden, själva platsen, finns naturligtvis kvar än i dag, men var exakt låg serveringen och golfbanan? Där på en provisorisk scen uppträdde bandyspelaren och smörsångaren Gösta Snoddas Nordgren en sommardag 1952 för en inspelning till en Åsa-Nissefilm. Det visar ett fotografi på en högst sevärd utställning med Svenska Dagbladets fotografier 1914-1959 på Stadsmuseet som pågår januari månad ut.

Talludden (?) idag, med...

Jag var elva år 1952, bodde vid Sankt Eriksbron och rörde mig ofta i skogarna runt Karlbergs slott. Ibland närmade jag mig Talludden utan att våga mig riktigt ända fram till de tuffa skinnklädda knuttarna och spättorna på sina brummande motorcyklar som hade Talludden som hemvist. I dag är knuttarna och spättorna, serveringen, golfbanan och den provisoriska scenen bara ett minne, återuppståndet tack vare ett fotografi.

...utsikten mot Ulvsundasjön.

Någonstans i närheten av Pampas Marina och AIK:s fotbollshus på Ekelundsvägen under det som idag är Essingeleden låg gamla Talludden. Men ingenting finns kvar som ger en antydan exakt var. Jag får nöja mig med en ungefärlig gissning.

Svenska Dagbladet, till skillnad från Dagens Nyheter, hade vett att lämna sina gamla negativ till Stadsmuseet (1971) när de inte ansåg sig ha behov av dem längre. Nu är de katalogiserade och utgör en oskattbar dokumentation av livet i det Stockholm som gått. Vad gjorde ansvariga chefer på Dagens Nyheter när redaktionen flyttade från Klara till Marieberg 1963? Jo, de kastade alla negativ som var äldre än tio år (alltså de mest värdefulla) i stället för att behålla dem eller skänka samlingen till Stadsmuseet. En oförlåtlig kulturmassaker!

Sven Jerring i studion. Fotografen okänd.

På Svenska Dagbladets utställning ses också Sven Jerring i studion på Radiotjänst på Kungsgatan 8 där han sitter och pratar i telefon med sin oformliga mikrofon framför sig på bordet i studion. Farbror Sven kallades han i min ungdom och ledde programmet Barnens brevlåda varje torsdag (ett ganska långtråkigt program som jag minns det) där barnen sjöng och hälsade till vänner och släktingar.

Inflyttning i Farsta 1955. Foto: Herman Ronninger.

Bussolycka på Hägerstensåsen 1955. Foto: Jan Ehnemark.

Ett flyttlass, på ett lastbilsflak, är på väg till Filipstadsbacken i Farsta 1955 där ett par ska flytta in. Samma år kör en buss in i en kiosk i korsningen Sparbanksvägen/Mellanbergsvägen på Hägerstensåsen. Tack Svenskan för att ni bevarade alla dessa små obetydliga händelser för framtiden genom att inte (som DN) slänga alla era gamla fotonegativ på soptippen!