Samma gathörn 67 år senare

Konsums fiskaffär Kronlaxen slog igen 1964. Marianne Lindelöf (i basker till vänster på bilden) har vaga minnen från Kronlaxen. ”Men jag minns att det var en sur kärring som stod bakom disken.” Marianne minns bättre Oskar som stod i köttaffären i affärslokalen intill. ”Han var alltid uppe tidigt och hade ordning i affären. Det fanns en fyllkärring som bodde på Birkagatan 18. Hon försökte alltid tränga sig före i kön. Men se det gick inte. Oskar sa till henne: Nä, du. Du får allt vänta till din tid är vriden.” Marianne skrattar gott åt minnet som hon berättar för sin väninna Kerstin Palm som hon händelsevis råkar stöta på utanför den gamla fiskaffären, i dag förvandlad till exklusiv frisersalong.

 

Den gamla svartvita bilden togs av pressfotografen Karl Sandels den 6 mars 1942, ett år efter att Kronlaxen öppnade. Bilden återfinns i Kenneth Ahlborns och Håkan Arnells bok Vasastan (Höghus förlag) som jag tagit med mig på en promenad i Birkastan för att göra en historisk jämförelse mellan då och nu. Boken innehåller mängder med gamla bilder. Man slås av hur många gamla butikslokaler förvandlats till kontor, affärsskyltar tagits ned och hus förlorat delar av sin utsmyckning. Stadslandskapet har helt enkel blivit fattigare.

Kornhamnstorgs antikvariat läggs ned

Antikvariatsdöden slår till i Stockholm. Det är bara en tidsfråga innan Kornhamnstorgs antikvariat slår igen och förvandlas till affär för medeltidskläder. Det skulle egentligen redan vara stängt, berättar ”Skrållan” som sitter i kassan. Så länge det är öppet är ingen bok dyrare än 20 kronor. Det fordrar viss uthållighet att hitta i den småkaotiska miljön. Men visst går det att fynda så länge antikvariatet existerar. I dag och i helgen är det stängt, men om det inte är sålt än så är det öppet på måndag igen.

Antikvariatet Alfa i hörnet av Drottninggatan och Olof Palmes gata förvandlas till hotellvestibul den 1 april. Men det välsorterade antikvariatet läggs dock inte ner. Man flyttar ner verksamheten längre bort i samma kvarter på Olof Palmes gata där man i dag har sin tidskriftsavdelning.

Egentligen borde stan stötta antikvariaten ekonomiskt. De gör en kulturgärning i en tid när biblioteken knappt har råd att köpa in böcker och bokhandeln tycks sakna möjlighet att ha äldre titlar i lager. Något för kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt att fundera över.

Premiär för jättekrog i Gamla stan

Ingen saknar gamla trånga trista Tempobutiken (före detta Matnära, tidigare Favör) vid Gamla stans tunnelbaneuppgång. Lokalen blåstes ut tillsammans med den intilliggande konditorilokalen (Café T, före detta Rigi). De byggdes ihop till pasta- och pizzarestaurangen Vapiano som slår upp portarna i morgon, fredag, i en lokal som är jättelik tack vare en vanprydande tillbyggnad i koppar och glas på Mälartorget. (Man undrar hur ägarna kunnat få byggnadslov för detta arkitektoniska missfoster som kraftigt inkräktar på själva torget). I går såg det ut som en myrstack utanför och inuti restaurangen med folk som bar möbler, provade spisar, spikade och putsade in i det sista inför premiären.

Men hallå! Nu räcker det väl ändå med krogar i Gamla stan. För inte längesedan öppnade restaurangen Pan i hörnet Tyska brinken/Stora Nygatan och alldeles nyligen öppnades restaurang JT vid Järntorget i det som en gång var Gottfrid Johanssons musikhandel innan Duka flyttade in och ut. Ju fler krogar i Gamla stan ju fler ölstinna människor som står och urinerar i portarna i gränderna på kvällarna och ju skräpigare vid miljöstationen på Mälartorget där mindre nogräknade krogägare regelbundet dumpar sina sopor till glädje endast för hungriga råttor och duvor.

Bokrean är inte bara reaböckerna

Bokrean består inte bara böckerna i reakatalogerna. På Hedengrens lagergallring kan man hitta de mest oväntade fynd till kraftigt nedsatta priser. Själv köpte jag Tor Dals fotobok Spejare i 50-talet för 69 kronor, en pärla från Höjerings förlag. På Akademibokhandeln säljer de (som tidigare nämnts) ut många gamla fotoböcker till halva priset. Jag fyndade klassikern The street photographs of Roger Mayne från 1993, liksom Rosalind Solomons Chapalingas från 2003.

På Pocketshop lämnar de 25 procent på ”rubbet”, men på Söderbokhandeln är de ännu generösare. Där är det 40 procent rabatt på hela det ordinarie sortimentet. Jag inhandlade billigt böckerna Kungsholmen, Södermalm och Vasastan från Höghus förlag. De består av mängder med historiska bilder från stadsdelarna. Men nu tror jag det  får vara färdigköpt för i år.

Ingen riktig reahysteri vid midnatt

Kön, cirka femtio meter lång, var vänd åt andra hållet i år, uppåt, mot Malmskillnadsgatan, inte neråt mot Regeringsgatan. Annars var årets bokreapremiär ungefär som fjolårets. Ett drygt hundratal personer skyndade in i Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan när glasdörrarna öppnades fyra minuter i tolv förlidna natt. Det kändes dock inte som det var mer folk i affären än en vanlig lördag. Den riktiga reahysterin ville inte riktigt infinna sig. Men det gick att fynda. Själv köpte jag en fotobok av Harry Callahan från 1996 för halva priset.

Annars är kanske inte Akademibokhandeln billigast i stan på det ordinarie reasortimentet. Så kan man till exempel på Bok och Bild på Drottninggatan köpa många reaböcker flera tior billigare än på Akademibokhandeln. Det var förresten Bok och Bild som på 90-talet började med midnattsöppet om jag inte minns fel. Något som man nu slutat med. Då köade folk i många timmar i vinterkylan innan butiken öppnade. Vid midnatt var kön ett par hundra meter lång och slutade först nere vid Tegelbacken. Den tidens uppskruvade reastämning är försvunnen. Men visst behåller bokrean sin oemotståndliga dragningskraft. Åtminstone på mig.

Brandlukten känns fortfarande

Brandlukten, om än svag, känns fortfarande, efter nästan tre månader. Det snöpudrade kulturhuset Cyklopen på Högdalstoppens gamla parkeringsplats brändes ned 29 november 2008. På några timmar förstördes i den anlagda branden flera års frivilligt arbete för det alternativa kulturhuset som bara fick vara igång i drygt ett år.

Men det ska byggas upp igen, fast oklart var. Det lovade Victor Marx när han berättade om Cyklopen på Stadskampsdagarna (ordnade av aktivistgrupperna Alarm Stockholm och Öppna Stockholm) på biografen Tellus i Midsommarkransen i helgen. Där visades också fängslande dokumentärfilmer från forna tiders husockupationer av bland annat Mullvaden 1977-78, Skaraborgsgatan 1985 och Klevgränd 1990.

Victor Marx drog hela Cyklopens förhistoria. Det började 2003 när Victor och hans kompisar i föreningen Kulturkampanjen fann att SVT (nära Stadions tunnelbanestation) hade en lokal stor som en fotbollsplan som stått tom i tio år. De flyttade in men blev utslängda efter tre veckor och fick böta 600 kronor var. Sen hade de kontakt med borgarrådet Margareta Olofsson (v) som lovade dem en lokal. Efter mycket om och men skulle de få flytta in i Hammarbyhöjdens gamla övergivna t-banevänthall. De började restaurera men plötsligt en dag var grävskoporna där och rev hela vänthallen. Efter ytterligare mycket om och men fick de tillfälligt bygglov i Högdalen. Efter nästan tre års jobb stod kulturhuset Cyklopen klart i september 2007. Drygt ett år senare brändes det alltså ned.

Den 14 mars blir det stor stödgala för Kulturkampanjen och Cyklopen i Kulturhuset vid Sergels torg.

Professorer spårlöst försvunna

Professorerna Salomon Eberhard Henschen och Hans Christian Iacobaeus är spårlöst försvunna sedan många år. Jag minns vagt att jag sett dem båda utanför Serafimerlasarettet. Men det måste varit länge sedan. Annelie Eriksson som varit Locums förvaltare i många år har inte sett någon av de två. Det har inte heller hennes företrädare Ingvar Andersson som började som förvaltare 1996. Nu står bara de tomma stenpelarna (övre bilden) med inskriptioner kvar utanför Serafens ingång. De båda professorernas skulpterade huvuden saknas.

Chefen för landstingets konstenhet Göran Rosander känner till att de båda skulpturerna är borta. ”Nu är det längesedan jag fick en påringning om saken. Men det är många år sedan de försvann.”

Jag kollar gamla bilder i DN:s arkiv. Det ger ett visst resultat. På en bild från Pressfoto Arvidson från 1947 ses Hans Christian Iacobaeus skulpterade huvud (nedre bilden). På en bild från 1979 syns båda huvudena på sina pelare. På en annan bild från 1984 är båda borta. De stals eller försvann således i början av 1980-talet. Är det någon som känner till något mer om försvinnandet eller om andra försvunna skulpturer i Stockholm?

Sista granarna i flistuggen

Julgranarna är ena sega rackare. Men igår förvandlades de sista till flis på Rålambsvägen. Kungsholmens julgranskommando med Alf Jenssen (bilden) i spetsen matade in de sista julträden i flistuggen för vidare transport till värmeverket. Snart är det vår och granarna får nya kottar. Det ljusnar!

Operaariorna ekar på Drottninggatan

Operaariorna ekar mellan Drottninggatans husväggar. Charlotta Huldt-Rambergs sång får fotgängarna att stanna till och förundrat lyssna till Rossini och Verdi. Efter ariorna vidtar de uppskattande applåderna och Charlotta Huldt-Ramberg försvinner in i Operahuset Reginas räjonger: ”Jag måste försöka sjunga in lite folk i lokalerna.”

Operahuset Regina är både restaurang och operahus. På dagarna serveras luncher och på kvällarna spelas kritikerrosad operacirkus inför den bordsplacerade publiken. Operahuset Regina har funnits i tolv år år. Från början (1912) var Regina premärbiograf. Många av Victor Sjöströms och Mauritz Stillers filmer hade premiär här. Biografen lades ned 1960. Då kom ABC-teatern in i lokalerna, sedan var det katolsk gudstjänstlokal, återigen teater innan Kulturama tog över och gick i konkurs 1996 då Charlotta Huldt-Ramberg förvandlade Regina till Operahus.

Nysnaggade träd i Gamla stan

Som två snaggade kollokillar från 50-talet står de nyhamlade (kraftigt beskurna) lindarna (för det är väl lindar och inte popplar?) och gestikulerar i Tyska kyrkans trädgård i Gamla stan. Så ser det ut varje senvinter. Ska grenarna verkligen växa ut igen, undrar man varje år. Så kommer våren, sommaren, hösten och vintern. Sen är det dags att börja hamla igen och forsla bort de väldiga rishögarna.