Fest i Gamla stans gröna oas

Skrivet av Lars Epstein 10:32, 29 april 2009 i kategori Gamla stan

På tisdagskvällen var det fest i Gamla stans grönskande oas. Magnoliafest.  Grönskande oas? Finns det grönska i Gamla stan undrar någon. Javisst! Gården i kvarteret Cepheus inramad av Köpmangatan, Stortorget, Svartmangatan, Kindstugatan och Själagårdsgatan är den grönskande oasen. Träd, blommor, gräsmattor och fontäner brer ut sig mitt i stenöknen. Tyvärr var festen bara för inbjudna.

På 30-talet revs en mängd medeltida hus i det inre av kvarteret Cepheus. Det var Samfundet Sankt Erik (Stockholms egen hembygdsförening) som svarade för upprustningen av det då nedslitna omoderna kvarteret. Man (jag) kan i dag tycka att man rev för mycket. Flera av stadens förmodligen äldsta hus jämnades med marken, hus med anor från 1200-talet och 1300-talet. Men det är för sent att gråta över sedan länge begångna misstag. De dåtida rivningarna sörjs dock föga av dagens boende i kvarteret Cepheus. Tvärtom. De njuter av sin lilla privata park.

I många år var det fritt fram för den intresserade allmänheten att gå in på Cepheus gård och njuta av den grönskande prakten. Men på senare år är det stängt för den som inte känner till portkoden. Synd. Men den som vill njuta av den just nu prunkande magnolian och det blå huset och utsikten över Cepheus gård är det bara att köpa en fika på Grillskas servering på Stortorget och gå upp och sätta sig på uteserveringen en trappa upp och blicka ut över prakten.

I går kväll blommade magnoliaträdet på Cepheus gård. De inbjudna bjöds  på våfflor och sylt, vin till självkostnadspris, allsång  och umgänge med gamla bekanta. En härlig gårdsfest  i sann 60-talsanda. Synd bara att inte fler fick vara med.

Ett bittert minne från Slasparken

Skrivet av Lars Epstein 11:01, 28 april 2009 i kategori Södermalm

Slasparken heter egentligen nåt annat, nämligen Stig Claessons park, men jag tycker det låter lite för formellt. Slas, som han allmänt kallades (utom av dem som kände honom) skrev böcker och målade och bodde (bara ett kvarter från parken) på Klippgatan 20. Den folkkkäre författaren dog i början av förra året.

När jag själv bodde vid Slasparken för trettio år sedan saknade den namn. Den lilla u-formade gatan som på tre sidor upp mot Åsögatan inramar parken heter Beckbrännarbacken. Jag bodde högst upp i 4:an, ett litet grönt fyravåningshus, lägre än sina båda närmaste grannar. På somrarna sov jag med öppet fönster. Varje morgon väckte mig fåglarna i parken med sitt kärlekskvitter som i sin intensitet överröstade bilarnas brus nere  på Folkungagatan.

Men så träffade jag en flicka och vi flyttade ihop och jag lånade ut lägenheten till en annan flicka som bodde där mot att hon rakt av betalade hyran och elräkningarna. Åren gick. Efter tre år blev jag uppringd av en man som sade sig vara den nye värden på Beckbrännarbacken 4. Han frågade om jag ville fortsätta låta flickan bo kvar eller om jag skulle flytta tillbaka själv. Låt henne bo kvar sade jag. Men då får du skriva av dej kontraktet så skriver jag över det på henne, sa han. Sagt och gjort. När jag avskrivit mig kontraktet och per brev skickat in det till honom kastade han ut flickan och tog lägenheten själv. Så gjorde han fast han lät så trevlig i telefon. Jag kände mej som en skit som låtit mig luras. Bittert. Lita inte på någon okänd person som låter trevlig. Särskilt inte på bostadsmarknaden, den ruttnaste av marknader.

När jag besökte idyllen Slasparken i går frodades mina älsklingsblommor maskrosorna (uppvuxna direkt ur trottoarstenen) längs husväggarna vid Beckbrännarbacken.  Och i den närliggande Vitabergsparken blommade magnolian. I kväll kl 19 äger förresten den årliga magnoliafesten rum intill Elsa Borg-statyn. Det är nåt visst med trakterna kring Sofia kyrka. Här växte pappa upp på Klippgatan 19 i det så kallade Judehuset i början av förra seklet. Då var det fattigt, nästan som i Per Anders Fogelströms romaner. Det är nästan så att jag längtar tillbaks till östra Söder, men inget slår förstås Gamla stan.

Vrålande vattenskotrar på Strömmen

Skrivet av Lars Epstein 08:34, 27 april 2009 i kategori City, Gamla stan

Fyra vattenskotrar kommer dånande i minst 50 kilometers hastighet (runt 30 knop) över Strömmen in under Strömbron upp mot Norrbro. Änderna på fågelmatningsbordet nedanför Operan flaxar skrämda i väg och fiskarna med sina kastspön som deltar i Vattenfalls fisketävling kastar ilskna blickar på de vrålande farkosterna.


Jag undrar om det verkligen är tillåtet att busköra med dessa fordon så nära stadens kajer. Jag tror det. Den svenska vattenskoterförordningen från 2004 som endast tillåter framfart av fordonen i farleder är nämligen satt ur spel i avvaktan på en dom från EG-domstolen som ska avgöra om den svenska lagstiftningen är förenlig med EG:s så kallade fritidsbåtsdirektiv. I väntan på domen har miljödepartementet beslutat att den svenska vattenskoterförordningens regler inte ska tillämpas. Detta framgår av ett utskick från Sveriges riksdags EU-upplysning så sent som för sex dagar sedan.

Men kan man ändå inte begära lite trafikvett hos vattenskoterfolket. Jag tycker det. Far inte fram som dårar, please!

Nej till kärnkraft på Sergels torg

Skrivet av Lars Epstein 07:23, 26 april 2009 i kategori City, Stockholmare

Nästa år, 2010, skulle all kärnkraft i Sverige vara avvecklad. Det bestämde riksdagen 1980 efter folkomröstningen samma år. Det var året efter härdsmältan i Harrisburg i USA. I dag är det på dagen 23 år sedan kärnkraftshaveriet i Tjernobyl den 26 april 1986 i Ukraina (dåvarande Sovjetunionen) som spred radioaktivt avfall över stora delar av Europa och förvandlade Tjernobyl till en spökstad.

Gårdagens demonstration i Stockholm påminde om kampen mot kärnkraft för trettio år sedan. Maria Wetterstrand från miljöpartiet stod i talartribunen på Sergels torg och fördömde regeringen nya linje att ompröva den gamla politiken och tillåta nybyggnad av kärnkraftverk. Hon fick välförtjänta applåder av gamla grånade kärnkraftsmotsåndare som bar de välbekanta gula ”ATOMKRAFT? NEJ TACK”-knapparna och skyltarna på olika språk. Maria Wetterstrand manade till större satsning på de förnybara energikällorna och lovade att kärnkraften kommer att bli en av de stora valfrågorna nästa år.

Jag minns hur jag för trettio år sedan (hjälp vad tiden går!) var engagerad i frågan och deltog i folkkampanjen och stod utanför en valstuga på Stortorget och argumenterade för Linje 3, avvecklingsalternativet, dock utan att vara särskilt påläst. Per Kågesson var den store ideologen. Jag är inte särskilt påläst i dag heller. Men jag skräms fortfarande av kärnkraftens potentiellt förödande verkningar. Det kan ju gå så fruktansvärt snett. Tänk på de ovan nämnda kärnkraftshaverierna och USA:s bomber över  Hiroshima och Nagasaki 6 och 9 augusti 1945 och kärnkraftsteknologins nuvarande spridning till olika diktaturer i världen (Iran och Nordkorea till exempel). Därför är jag nog fortfarande för en avveckling av all både civil och militär användning av kärnkraften. Hur den nu ska gå till.

Medeltida servicenivå på Systembolaget

Skrivet av Lars Epstein 07:18, 26 april 2009 i kategori Gamla stan

Systembolaget har råd att skita i sina kunder. Och gör det också. Systembolaget har ju monopol på försäljningen av alkohol och behöver inte bry sig om någon konkurrens som alla andra handlare. Servicenivån är medeltida, åtminstone i Gamla stan (bild1)

Vill folk köpa en flaska vin eller ett flak öl en lördagsförmiddag på Systemet på Lilla Nygatan  får de köa i minst en halvtimme fast det bara är tio kunder i butiken. Det är nämligen bara en enda kassa som är bemannad. Det är likadant vecka efter vecka. Varför finns det inte ner personal bakom disken?, frågar kunden.  ” De andra är på lunch” eller ”De andra börjar senare” blir svaret. Men går det inte att anställa mer personal så att man kan ha åtminstone två kassor öppna. ”Det är ju nerdragningar på personalen så det går nog inte.” Med det svaret får man låta sig nöja.

Det måste vara frustrerande för den ende expediten i tjänst att diskutera och rekommendera vilket vin kunden ska köpa till fisken eller köttet när hon samtidigt ser hur folk står och trampar irriterat för att expedieringen drar ut på tiden.

 

Jag undrar varför inte Systemet ser till att anställa personal så att väntetiderna inte blir orimligt långa eller bygger om alla sina försäljningsställen till självbetjäningsbutiker. Det är väl det minsta man kan begära av ett så extremt lönsamt företag. Visserligen travar folk i väg nöjda med sina inköp när dessa väl kommit till stånd (bild2). Men det är inget bra argument mot en förbättrad kundservice. Det bästa vore om monopolet slopades helt och hållet. Men det går väl inte i Sverige fast det går i alla andra länder.

Lugnet före Hammarby sjöstad

Skrivet av Lars Epstein 06:27, 25 april 2009 i kategori Då&Nu, Naturen, Södermalm

Hammarby sjöstad är inte färdigbyggd än. Men Lugnets industriområde som fanns på platsen innan (bild1) är definitivt helt utplånad. Man behöver inte sakna allt i den gamla kåkstan. Men man kan sakna en del. Småkriminaliteten, mc-klubben Choppers South side i sitt fort och den olagliga spritfabriken är det nog inte många som saknar. Inte jag i alla fall.

Men jag saknar den fina smedjan, unik i sitt slag, där Leif Eriksson, den f d piloten, stod vid sitt städ och sin hundraåriga ässja med sin tång och sitt förkläde (bild2). Jag saknar också de hederliga skrothandlarna som till exempel Bertil Bergin som stod och värmde loss en koppardel från en panna med sin svetslåga när en man med amerikansk brytning och cowboyhatt frågade vad en koppardörr kostar (bild3).

Jag gick omkring i Lugnet för snart femton år sedan, i november 1994, med min kamera och dokumenterade en utkantsmiljö dömd till en undergång med många korrugerade plåttak och rostiga bilvrak som inte saknade en viss poetisk charm trots att deras dagar sedan länge var räknade (bild4).

Den här bloggen tillägnar jag (den för mig personligen okände) läsaren Magnus Orest som engagerat brukar kommentera mina inlägg om Slussen och som i en av kommentarerna (till mitt blogginlägg Nya tider på Fisksjöäng den 27 mars) efterlyste bilder från just gamla Lugnet. Hoppas bilderna faller dig i smaken Magnus!

Akademisk felstavning korrekt

Skrivet av Lars Epstein 07:25, 24 april 2009 i kategori Gamla stan

Jag brukar inte göra mig lustig över felstavade skyltar. Det finns det så många andra som gör. Ändå var min avsikt att omedelbart ironisera över SACO:s som jag först trodde felstavade skylt när jag uppmärksammade den på en port i Gamla stan. Akademiker ska väl kunna stava rätt kan man ju tycka. Vilka annars?  

Hur kan det då komma sig att akademikernas egen organisation på sin egen dörrskylt stavar fel till ”Schönfeldts gränd” som ju gränden heter och stavar den ”Schönfelts gränd” utan ”d”. Vid närmare eftertanke tänkte jag att det kanske ändå inte är mycket att orda om. Men så kom jag på att gränden kanske ändå borde heta just Schönfelts gränd (utan ”d”). Så stavade nämligen Greger Schönfelt själv sitt namn. Han dog runt 1675 och har gett upphov till grändens namn.

Är det en historiskt insiktsfull stavning som SACO begagnar eller är det en oavsiktlig felskrivning som uppenbarligen borde vara den korrekta? Det kan man grubbla över.  


Utförligare uppgifter om Schönfeldts gränd och alla andra gator i stan finns i den kulturhistoriskt innehållsdigra boken ”Stockholms gatunamn” författad av den spränglärda kvartetten Nils-Gustaf Stahre, Per Anders Fogelström, Jonas Ferenius och Gunnar Lundqvist. 

Gratis konstupplevelser

Skrivet av Lars Epstein 09:33, 23 april 2009 i kategori Jippon

Jag känner mig som en katt bland hermelinerna när jag beskådar de dyrbara tavlorna som ska auktioneras ut om några dagar. Tycker jag får diskreta bevakande blickar från de elegant klädda värdinnorna när jag beskådar konstverken på Bukowskis och Auktionsverkets visningar. Men det är nog bara inbillning. Varför skulle de bry sig om mig, värdinnorna?

Många av besökarna på visningarna är extremt välklädda och uppträder med en världsvana som tyder på att de är förmögna och på allvar funderar på att lägga ner några hundra tusen på att köpa en tavla. I den här miljön känns min klädsel sjaskig, skjortan skrynklig, skorna oborstade och svetten fuktig i armhålorna. Det måste ju vara solklart för omgivningen att jag inte tänker bjuda på ens det billigaste konstverket.

Varför går jag då hit när jag känner mig så obekväm? Jo för att gratis få se högklassig konst av många kända konstnärer. Dessa tavlor är offentliga endast under dessa visningsdagar. På auktionen köps de in och hamnar i privata hem och blir till skillnad från museernas samlingar otillgängliga för allmänheten. Det är nu eller aldrig jag kan titta på till exempel just den här versionen av konstnären Lena Cronqvists badande lilla flicka på Auktionsverkets visning.

Majblommorna slog ut på Riksbron

Skrivet av Lars Epstein 09:53, 22 april 2009 i kategori Jippon

Årets majblomma slog ut igår. Vårystra skuttade några unga försäljare omkring på Riksbron och sålde de små pappersblommorna som i år är rödrosa med en liten ljusgrön plupp i mitten. Kommersen gick bra trots priset: 10 kronor per blomma. När jag själv var 10 år och sålde majblommor 1951 kostade de bara 10 öre styck (samma pris som premiäråret 1907). Ändå var det svårt att få folk att köpa. Kanske berodde det på att jag var för blyg och inte vågade gå fram och ställa frågan ”vill tant (alternativt farbror) köpa en majblomma”.

Jag stod tyst och väntade på trottoaren och det var inte många som kom fram spontant och köpte. När försäljningen gått dåligt alltför länge gick jag som tröst upp till skrädderiet på Bergmans herrekipering på Odengatan 92 (systembolag i dag) där pappa jobbade som skräddare och sålde majblommor till de snälla sömmerskorna som var hans arbetskamrater.

De unga försäljarna jag mötte i går på premiärdagen var lite frejdigare än jag själv i min barndom. Men så hade de förstånd att gå i par och stötta varandra. Varför ska man köpa en majblomma? ”Därför att pengarna går till barn som är fattiga och inte har råd att köpa en cykel eller få ordentlig mat”, svarade en av försäljarna. Jag: ”Okej, då köper jag en.”

Majblomman omsätter mycket pengar. Förra året såldes för nästan 50 miljoner kronor. Det mesta går till barnfamiljer som lever i små omständigheter. Det kan vara bidrag till glasögon, kläder, kollovistelse och liknande. Mycket pengar delas också ut till olika medicinska och samhällsvetenskapliga forskningsprojekt som är inriktade på barns hälsa och utveckling. Det finns således starka skäl att köpa en majblomma.

Vasaparken förr och nu

Skrivet av Lars Epstein 11:33, 21 april 2009 i kategori Jippon, Vasastan

Vasaparken, min kära gamla barndomspark, ändrar karaktär. Inget fel i det. Rivna är de gamla grönmålade träbarackerna där man skruvade på sig halvrören på vintrarna för att sedan vingla runt ute på den knottriga isen alltmedan antingen vänster eller höger skena lossnade från pjäxan. Borta är korvgubben med den ångande lådan på cykelns pakethållare där fram. Han som sålde korvbröd med senap för fem (eller var det tio?) öre styck. Borta är plaskdammen där vi sommartid hade vattenkrig och stänkte vatten på varandra och ibland på irriterade soldyrkare på gräsmattan. Det var på 50-talet.

Plaskdammen är nu förvandlad till gräsmatta med fyra små träd som ska växa upp och bli stora. Borta är skyltarna med texten ”Gräsmattan må ej beträdas”. Det betydde att den pojkspoling som vågade sig ut på gräset kunde vara säker på en ordentlig utskällning från någon rättrådig vuxen som behövde avreagera sig. Numera får barnen (och de vuxna) vistats på gräset (både konstgräset och det riktiga) och spela både brännboll och fotboll.

I Vasaparken är det liv och rörelse. Men vad är det som händer vid det stora vita partytältet där bakom fotbollsmålet. (bild 1) Där står ju kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth och pratar. Nu är det en äldre herre som tar mikrofonen. Han heter Sven Harry Karlsson. Han är byggmästare. Han ska bygga ett fint hus i parken. (bild 2). Där ska hans mycket exklusiva konstsamling visas. Det blir som ett museum. ”Många säger att jag är ute efter ett minnesmärke över mej själv. De som tror det har – helt rätt. En god yrkesman med kulturintresse har alltid som mål att bli odödlig”. När han sagt detta tar byggmästaren och kulturministern tag i en egendomligt utformad spade med två skaft och försöker gräva lite i marken (bild 3). Det ska föreställa det första spadtaget till huset med museet, konstgallerierna och de arton lägenheterna. Det ska stå klart den 8 december 2011. Det blir nog fint (för en mer utförlig text i frågan se här).

10 tidigare inlägg