Festen är på väg att klinga av, deklarationsfesten i sista minuten vid Skatteskrapan. Förr ägde den rum mitt i vintern.

På den gamla tiden lämnade nästan alla Stockholmare in sin i sista stund mödosamt ihopplitade självdeklaration den 15 februari någon timme före midnatt. Jag minns de evighetslånga framsniglande bilköerna på Götgatan. Jag minns hur jag i snöyran och trängseln halvspringande brukade försöka tränga mig igenom floden av människor på trottoaren för att hinna fram till Skatteskrapan i tid. Jag minns köerna till trälådorna i vilka deklarationsblanketterna skulle knölas ned. Jag minns mina stelfrusna fingrar, men också den uppsluppna stämningen som värmde. Orkestrar som spelade, trollkarlar som trollade, artister och korvgubbar i mängd. Jag vill minnas att det fanns alkoholfri glögg att köpa nåt år. Men det är länge sedan.

Sedan flyttades deklarationsinlämningens slutdatum fram till 3 maj. Sen kom de förtryckta blanketterna. Sen kom datorerna. För varje år har det blivit lättare att sitta hemma och deklarera. Skatteskrappan har flyttat in i Konsums gamla korvfabrik. Ingen trängsel längre på Götgatans trottoarer framåt midnatt sista deklarationsdagen. Inga bilköer på Götgatan. Ingen underhållning utanför nya Skattehuset. Bara två moderater som delar ut flygblad, en man från Humanisterna som uppmanar folk att gå ur kyrkan, en man som delar ut flygblad för en restaurang på Söder och en enda korvgubbe, några sysslolösa blankettmottagare från Skatteverket i sina brandgula västar och några enstaka Stockholmare som stoppar i sina blanketter i trälådorna. Deklarationsfesten på Söder är över.