Skrivet av
Lars Epstein 11:42, 30 juni 2009 i kategori Då&Nu, Kungsholmen
Kvartersbiografen Metropol (till höger i den övre bilden) på Sankt Eriksgatan 45 var biokungen Anders Sandrews första biograf. Den öppnade 1926. Jag tror de behöll samma bänkar i biografen till den stängde 1965. ”På Metropol får man träsmak i arslet”, som det vulgärt hette bland oss språkligt ovårdade ynglingar på 50-talet. Ändå såg vi en och annan film där. Jag bodde på den tiden bara ett stenkast från Metropol, på lärlingshemmet Fredrik Barcks minne, högst upp i hörnhuset ovanför Thelins konditori, mittemot dagens Västermalmsgalleria. På Metropol såg man oftast halvdåliga spänningsfilmer. Om jag inte minns fel såg jag där John Fords Örnarnas vingar (The Wings of the Eagles) eller som den egendomligt nog döptes till på svenska Hennes vilda man, en militärromantisk historia med John Wayne i huvudrollen som den djärve flygpiloten. Jag tror jag minns rätt.
I slutet av 60-talet revs hela kvarteret Trossen (där Metropol låg). Familjebostäders kontorshus (som ersatte de tio rivna husen) stod klart 1975 och för sju år sedan byggdes Västermalmsgallerian in i gatuplanet och en trappa ned, ett ganska glädjelöst köptempel som man hoppas slippa flera av i innerstan. Måtte det inte bli något liknande när Slussen så småningom omvandlas!
Runt hörnet på Fleminggatan i samma kvarter låg Tuppen (alldeles till vänster om Skandinaviska Banken på, men utanför, den gamla bilden). Tuppen var en enkel restaurang där unga okända trubadurer uppträdde på kvällarna. Min kompis Gunnar som själv spelade gitarr, t o m barréackord, lockade med mig dit en kväll med argumentet ”ikväll spelar en kille som är så jävla bra på Bellman och Taube”. Det var han verkligen, Fred Åkerström, vilket han ju så småningom också visade för en större publik när han blev känd och folkkär.
Ovanstående minnesfragment gjorde sig påminda när jag bläddrade i Mats Wickmans utmärkta bok Stockholm förr och nu (Lind & Co, 2007). Texterna är stringenta och sammanställningen av gamla och nya bilder synnerligen illustrativ. De nu uppdaterade texterna stod en gång att läsa i Metro. Den gamla bilden är tagen av Arne Wahlberg, den nya av Mats Wickman själv.
Skrivet av
Lars Epstein 09:20, 29 juni 2009 i kategori Gamla stan
Under kastanjen på Stockholms vackraste plats (det trekantiga torget Brända Tomten i Gamla stan) stod den för detta brandmannen Anders Sandkvist i går kväll och berättade om när hans farmor med en ”krakastör” (tyckte jag han sa) jagade bort en björn som tagit sig upp på ladugårdstaket i hans barndoms Ramsjö i Hälsingland.
Ett hundratal åhörare (och en liten flicka i ett grannfönster) lyssnade uppmärksamt på den fortsatta dramatiken när 20 kor räddades men hela ladugården brann ned när björnen lommat i väg..
Därefter lockade logopeden och berättaren Kerstin Thuresson publiken till skratt med sina välsvarvade skrönor.
Just nu pågår Berättarnas torg varje kväll kl. 19.30 fram t o m 5 juli. I kväll återkommer Anders Sandkvist med nya historier tillsammans med berättarkollegan Bosse Almén. Det är sjunde sommaren i rad som Berättarnätet Öst bjuder på gratisunderhållning under kastanjen. Den som är hågad tillåts dock lägga en slant som honorar till berättarna.
Skrivet av
Lars Epstein 12:28, 28 juni 2009 i kategori City, Gamla stan, Jippon
”Vad små de var båtarna. Jag trodde de skulle vara större”, sade en kvinna jag mötte som var uppe på Katarinavägen och tittade på tävlingsbåtarna i Volvo Ocean Race Stopover innan de åter begav sig till havs häromdagen.
.
Hon var inte den enda som var besviken på årets upplaga av ”Båtjippo vid Strömmen”.
Nu börjar ordningen sakta återställas vid Skeppsbron. Paviljonger och stängsel monteras ned. Söder om Gustav III:s staty är det nu i stort sett endast de väldiga betongpontonerna kvar vid kajen.
Själv är jag mest förundrad över hur dessa gigantiska skapelser kan flyta på vattnet. För de står väl inte uppställda på sjöbottnen?
Om det ska bli ett nytt båtjippo nästa sommar i Stockholm skulle jag personligen mer uppskatta en repris på Tall Ships Race för två år sedan när allmänheten fick komma ombord på de jättelika segelfartygen som kom från jordens alla hörn.
För att ta del av årets jippo på riktigt var man ju tvungen att ta sig ut till Kanholmsfjärden och hur många hade möjlighet att göra det. Ja båtägarna förstås, men inte vi andra.
Det jag mest kommer att minnas av årets största jippo är den plågsamt dånande musiken i hörselskadenivå som bullrade över innerstan på kvällarna. Knappast var detta värt den ofattbart stora summan 50 miljoner kronor som Stockholms stad sägs ha satsat på evenemanget.
Skrivet av
Lars Epstein 10:00, 27 juni 2009 i kategori Jippon, Naturen, Södermalm
I dag är det premiär för bangolfens superarena (motsvarigheten till Globen för ishockeyn eller den just påbörjade Nationalarenan för fotboll i Solna). Det är den nytillverkade minigolfbanan i Tantolunden (på samma plats som den gamla) som är klar (nästan) för VM (världsmästerskapen) om två år och SM (svenska mästerskapen) nästa år. Jack Nilsson målade (bilderna) några banor i sista minuten i förrgår kväll. Slutmålningen sker i höst.
Men redan i dag öppnar alltså den nya minigolfbanan för spelsugen allmänhet. Den gamle nordiske mästaren Janne Strandberg har haft fullt sjå som ansvarig med nybyggnaden och vet inte om han kommer att spela SM nästa år. Han är ordförande i Tantogården BGK som driver minigolfbanan och för övrigt ligger trea i elitserien.
De gamla banorna hade filt på träunderlag. De nya är tillverkade av betong (som de flesta internationella banor numera) vilket gör att bollen rullar betydligt snabbare än förut.
Själv minns jag min tid som assisterande banskötare på Jungfrudansens minigolfbanan i Solna på femtiotalet. Då bestod underlaget av röd kolstybb (eller var det kanske tegelmassa?). Hur som helst så fordrade de ett par timmars regelbundet vattnande och rakande inför öppnandet för dagen. Så fort någon ställde sig i banan var man tvungen att komma tillskyndandes och platta till underlaget. Om det regnade så förvandlades banorna till en obearbetbar lervälling. Men nu är det andra tider. Tantolundens minigolfbanan kommer att hålla yppersta internationella klass i alla väder, garanterar Janne Strandberg.
Skrivet av
Lars Epstein 05:21, 26 juni 2009 i kategori Då&Nu, Utanför innerstan
Ingemar Johansson, världsmästare i tungviktsboxning. Den historiska knocken med högern på Yankee Stadium i New träffade motståndaren Floyd Patterson, den 26 juni 1959, i dag på dagen för femtio år sedan. Mitt i den ljusa sommarnatten satt stora delar av svenska folket uppe och lyssnade på den historiska sändningen från Radio Luxemburg.
I dag öppnar också en jubileumsutställning på Riksidrottsmuseet med många intressanta tidsdokument. Det rådde Ingofeber vid den här tiden. Läskedrycken Ingo lanserades på marknaden inför returmatchen 1960, två år före Zingo (inte tvärtom som jag alltid trott). Ingo förekom som seriefigur i ett otal tidningar. Ingoleksaker och Ingospel av allehanda slag såldes i leksaksbutikerna.
Att det var en annan tid för femtio år sedan kan man se om man noga studerar pressbiljetten som också ställs ut i en liten monter. Biljetten gäller ”working press” med ett viktigt undantag ”ladies not admitted”. Några kvinnliga journalister ägde alltså inte tillträde till pressläktaren. Biljetten gäller till matchen den 25 juni. Men den dagen regnade det varför matchen blev uppskjuten en dag.
Inför utställningen gästade Ingos son Thomas Johansson Riksidrottmuseet. Han passade på att till museichefen Karl Örsan överlämna Ingemar Johanssons första prisbuckla som denne vann vid juniormästerskapen 1948, endast 15 år gammal.
Skrivet av
Lars Epstein 07:56, 25 juni 2009 i kategori City
Gamla Riksarkivet på Riddarholmen har stått i stort sett tomt i över fyrtio år (nya Riksarkivet i Marieberg invigdes 1968). Nu har det börjat hända saker med den gamla tegelborgen från det slutande 1800-talet. En byggnadsställning är under uppförande. Fasaden ska renoveras. Uppröjningen inomhus har tagit fart. Om två år ska hela anläggningen vara förvandlad till ett nationellt barnkulturcentrum (kallat Palatset) för barn. Initiativet kommer från Moni Nilsson Brännström, Lotta Nilsson och Anders Bergh på Zingofilm. En icke vinstgivande stiftelse ska svara för verksamheten när det rullar igång våren 2011. Vilket lyft för barnkulturen i Stockholm!
I en container på Tryckerigatan utanför gamla Riksarkivet hittar jag (bland den slängda bråten) en gammal trälåda som innehållit förpackningar med Ergo Cacao (kakaopulver som Marabou en gång i tiden tillverkade). Var det den gamle riksarkivarien som älskade denna ädla dryck, eller hur letade sig denna trälåda på sin tid in bland alla de gamla handlingarna i Riksarkivet?
När jag får syn på denna spruckna trälåda från anno dazumal påminns jag om högtidsstunderna på kollo (Vretarna, Barnens Ö) i början på femtiotalet när veckans höjdpunkt för oss kollobarn bestod av söndagsfrukostens kopp med choklad (om Ergo eller inte har jag ingen aning om) och två mjuka limpsmörgåsar med ost och leverpastej. Vilken ofattbar njutning! Veckans övriga dagar utspisades vi med knäckebrödsmackor och olika sorters gröt gjord på havregryn, mannagryn eller risgryn alternativt något som kallades vattgröt som jag inte vet vad den var gjord av. Dessa söndagsmorgnar i min barndom glömmer jag aldrig.
Skrivet av
Lars Epstein 09:00, 24 juni 2009 i kategori City, Kungsholmen, Naturen, Stockholmare, Södermalm, Vasastan, Östermalm
Vitabergsparken
Tantolunden
Rålambshovsparken
Vasaparken
Humlegården
Stockholmarna älskar sina parker. Det kunde jag konstatera när jag var runt och kollade läget i går i följande parker i tur och ordning: 1. Vitabergsparken, 2. Tantolunden, 3. Rålambshovsparken, 4. Vasaparken och 5. Humlegården. Överallt låg solnjutande människor på gräsmattorna obekymrade om de senaste dagarnas varningar för den snabbt stigande frekvensen av hudcancer till följd av för intensivt solande.
Apropå gårdagens blogg om protesterna mot den planerade bebyggelsen på gräsmattan i Lilla Blecktornsparkens övre del läser jag i bröderna Nils och Edvard Selanders (mycket faktarika) ”Två gamla stockholmares anteckningar” (P. A. Norstedt & Söners Förlag, 1920, sidan 150) om ett en lyckad protest mot den planerade ödeläggelsen i Humlegården i början på 1870-talet.
”En kväll på Operakällaren var jag (Edvard, då drygt 25 år gammal) tillsammans med arkitekten Isaeus. Han omtalade för mig, att man, för att få den rätta stilen på parken i Humlegården, i dagarna skulle hugga ned samtliga de gamla lindarna. Jag fördömde detta attentat, som borde förhindras, gick hem till Sturegatan och bad min mor skriva till kung Oskar och böna för att de ståtliga träden skulle få stå kvar. Hon gjorde det. Dagen därpå promenerade kungen i Humlegården och tog reda på de pågående anläggningarna. Isaeus uppkallades till slottet, och majestätet förbjöd honom att låta fälla de åldriga lindarna. Ännu i dag ser jag med belåtenhet på detta lilla lyckade inlägg att stävja det då för tiden rådande, fåniga begäret att förstöra allt gammalt vackert, som växer inom Stockholms tullar.”
Ibland lönar det sig att protestera. Minns almstriden!
Skrivet av
Lars Epstein 07:55, 23 juni 2009 i kategori Södermalm
Lilla Blecktornsparkens övre platå på Södermalm ska bebyggas med ett fyravåningshus innehållande 16 bostadsrätter och en förskola. Många protesterar mot de långt framskridna planerna, inte minst de närboende. Själv bor jag långt därifrån men är ändå tveksam till att nya hus byggs i en gammal park. Visserligen fanns det till för sjuttio år sedan ett hus på platsen och det finns mycket grönt i närheten, men den aktuella gräsmattan intill huset på Metargatan 13 är en grön lunga för den som vill njuta naturen lite avskilt. Och en park är en park. Parkernas grönska behövs (utsläppen av koldioxid förvandlas till andningsbart syre genom växternas sinnrika fotosyntes). Börjar man nagga den ena parken i kanten står snart nästa på tur. Vilket byggbolag skulle inte vilja uppföra hus i centrala parker som Humlegården eller Vasaparken om stadens politiker gav klartecken?
Samma uppfattning har jag om stadens skolgårdar. Hur bedrövad blev jag inte när jag för många år sedan såg hur den ena byggnaden fulare än den andra byggdes på mitt gamla plugg Vasa reals skolgård mot Dalagatan. Spiken i kistan blev ett stort hus mitt på skolgården som skar av den gamla 60-metersbanen och förvandlade hela platsen till en före detta skolgård (bilden längst ned).
Skrivet av
Lars Epstein 08:04, 22 juni 2009 i kategori Jippon
Ångbåten Blidösund är deporterad en månad från Skeppsbron till Nybrokajen. I stället har en megascen byggts upp på en jättelik ponton vid Blidösunds kajplats nedanför slottet. Här bjuds på gratiskonserter på kvällarna i samband med segeljippot . Inget fel i det. Jo, ett! Som jag påpekade i gårdagsbloggen är högtalaranläggningen monstruöst överdimensionerad (skulle passa bättre i Central park med 100 000 åhörare). När Uno Svenningsson spelade i går kväll inför en oväntat gles publik nere på Skeppsbron så skrällde det öronbedövande ända uppe vid Storkyrkan. Skruva gärna ned volymen! Tänk på barnen!
Förvisade Blidösund bjuder också på musik (dock inte gratis) på kvällsturer i sommar. I salongen är volymen lagom. Åtminstone när Chesty Morgan underhöll häromkvällen. Barnen kunde sitta bara några meter från högtalarna utan hörselskydd. Efterföljansvärt.
Ikväll spelar Marmeladorkestern (coverband) på Skeppsbroscenen medan Magnus Lindberg (Grymlings) underhåller på Blidösund
Skrivet av
Lars Epstein 08:29, 21 juni 2009 i kategori Gamla stan, Jippon
Trafikkaos i innerstan i över månad och diskodunk för full volym så att hela Slottsbacken vibrerar av bastoner som överskrider alla tillåtna decibelgränser. Inte underligt att jag närmar mig det inhägnade reklamspektaklet på Skeppsbron med negativ förväntan. Där möter människor i mängd som beundrar nya bilmodeller i en jättelik provisorisk paviljong och som ihärdigt fotograferar förvuxna farkoster som deltar i en företagssponsrad segeltävling jorden runt på tillfälligt besök i Stockholm under den gåtfulla beteckningen ”stopover”.
Men hallå, är det inte bra att stockholmarna och turisterna bjuds på gratisunderhållning om dessa nu är roade av att begapa stora segelbåtar och nya bilar och dessutom får lyssna gratis på olika artister (i kväll Uno Svenningsson, på tisdag Alcazar och på onsdag Eric Gadd)? Är det inte bra att barnen (ibland tillsammans med roade föräldrar) får leka med radiostyrda segelbåtar i en pool på kajen? Är det inte bra att turister lockas till stan? Är det inte bra att hela reklamjippot kanske leder till att Volvo får sälja fler bilar och Ericsson fler telefoner, om det nu är så? Jo, kanske är det så.
. 
.jpg)
Mest kommenterade