I torsdags (5 november) togs beslutet om rivningslov av Aspuddsbadet i stadsbyggnadsnämnden. Men Aspuddsbadets vänner ger inte upp. Bassängen är visserligen tömd (tillfälligt?) men Aspuddsbadet har utvecklats till ett levande kulturhus med filmvisningar och konserter. I lördags uppträdde musikern Johan Johansson. På söndagseftermiddagen ”barrikaderades” badet med konst. Iva Troj, Marie Glad och Cecilia Cia Olsson hängde upp sina konstverk längs den tömda bassängkantens väggar. Samtidigt ställer de några direkta frågor till kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (fp):

”Madeleine Sjöstedt, du som är ansvarig för rivningsbeslutet: Är inte kulturvärdet av Aspuddsbadet värt en ynka investering? Badet är ett kulturarv som vi vill bevara, fortsätta använda och föra vidare till kommande generationer. Det är inte mycket pengar det handlar om jämfört med de gigantiska arenor som planeras byggas i staden. Ska ni verkligen köra grävskoporna rakt in i människors hjärtan och lämna ett blödande sår som inte går att läka? Madeleine, du som är kultur- och idrottsborgarråd, vågar du vara upphovskvinnan bakom detta kulturmord? Vågar du stå som ansvarig för att våra konstverk på badhusets väggar begravs i rivningsmassorna?
Hittills har du inte satt din fot på badet trots oändliga uppmaningar…

Är det demokrati att förbigå 4000 namnunderskrifter? Du tror att ni politiker och tjänstemän kan ignorera oss. Aspuddsbadet är ovärderligt för vårt lokalsamhälle. Som ytterst ansvarig förtroendevald politiker kräver vi din fysiska närvaro på badet Madeleine Sjöstedt. Vi kastar in konstens handske i ringen med en förhoppning om att du inte ska fortsätta ignorera vår starka uppmaning att bevara vårt älskade badhus.”

Själv tycker jag kampen om Aspuddsbadets framtid mer och mer liknar almstriden i Kungsträdgården 1971. Den politiska prestigen är viktigare än folkviljan. Den gången segrade den senare. Må så ske även denna gång.