Årets rookie ställer ut på Kontrast

Skrivet av Lars Epstein 23:07, 30 januari 2010 i kategori Då&Nu, Södermalm, Utanför innerstan

Elevutställningar är angelägna endast för de närmast berörda. Så tänkte jag slentrianmässigt men besökte ändå pliktskyldigast vernissagen på Galleri Kontrast (Hornsgatan 8) på lördagen. Väl där tvingades jag totalrevidera mina fördomar. Nordens fotoskolas elevutställning med fotoreportage på temat ”Gränsliv” är en angelägenhet för alla fotointresserade, ja för alla som betraktar sig som medmänniskor. Arton bildsviter av arton unga fotografer har alla något viktigt att berätta.

Robin Aron Olsson (i svart toppluva) i bakgrunden.

I Bosnien-Hercegovina har Robin Aron Olsson fotograferat återuppbyggda bostadshus som mer eller mindre totalförstördes under Bosnienkriget i början av 1990-talet. Robin Aron Olsson kontrasterar sina nytagna bilder mot Arne Bergs 10-15 år gamla bilder av samma hus, då i ruiner.

Förstora gärna bilden (genom att klicka på den) för att bättre se Robin Aron Olssons fotografier.

Ingenjör Arne Berg (Robin Aron Olssons flickväns pappa) fotograferade de förstörda husen när han för Räddningsverkets och FN:s räkning jobbade med återuppbyggnaden efter kriget i mitten av 1990-talet. I höstas åkte Robin Aron Olsson ned till byarna i regionen Brcko (nära gränsen till Kroatien och Serbien) och letade med hjälp av Arne Bergs gamla fotografier upp och fotograferade samma hus, nu återuppbyggda.




”Reportagen i de vanliga medierna från de här områdena ger mest en mörk bild. Min ambition har varit att skildra också en annan sida av verkligheten”, säger Robin Aron Olsson. Jag tycker att han lyckats. Det tycker PFK (Pressfotografernas klubb) också. De utsåg Robin Aron Olsson till årets Rookie.

Ung engagerad svensk fotografi lever. Gå till Galleri Kontrast och konstatera det med egna ögon!

Stockholms dystraste plats görs om till nattstängd galleria

Skrivet av Lars Epstein 04:02, 30 januari 2010 i kategori City

En dystrare plats än Tysta Marigången (mellan Vattugatan och Tegelbacken) existerar knappast i hela Stockholm. Visserligen finns här en tapper frisör, en liten resebyrå, något slags lager och en outletaffär. Men de flesta lokalerna står sedan länge tomma och övergivna.



Många människor är rädda att överhuvudtaget gå in i Tysta Marigången. Onekligen övermannas man av obehagskänslor när man vistats på denna aparta plats mitt i stan. Personal vid företag i området som Sheraton, KPMG och till och med regeringskansliet har ibland enligt uppgift känt sig tvingade att begära väktareskort på kvällarna. Vilket kanske kan tyckas lite överdrivet.



I flera år (sedan 2004) har stadens styrande planerat för att läka detta sår efter skövlingen av gamla Klara under decennierna efter kriget. Nu är det i stort sett klart att det ska det bli en inomhusgalleria med rätt för stockholmarna att passera på dagtid. På kvällarna däremot blir det stängt med låsta portar mot såväl Vattugatan som Tegelbacken.



Tomträttsinnehavaren Diligentia ska bygga om och in den trista passagen och stå för driften. Här är en av få platser i innerstan som jag håller med om att det passar att inhysa en galleria. Men det finns ett ”men” som också noterats av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det offentliga rummet i staden minskar succcessivt över tiden, vilket är oroande. För tio år sedan stängdes de underjordiska passagerna under Tegelbacken ut mot Mälarstranden. Jag minns ännu de sprakande muralmålningarna i dessa märkliga gångar som plötsligt en dag utan förvarning bommades igen.



Tysta Marigången är fortsättningen på Klara Västra Kyrkogata söderut. Och vid Klara Västra Kyrkogata som en gång mynnade ut i Tegelbacken låg i hörnan vid just Tegelbacken fram till 1963 Dagens Nyheters redaktion. Men det var före min anställning på tidningen som inte startade förrän den 1 februari 1973. Då var DN-huset redan sedan tio år etablerat i Marieberg.

Längst bort till vänter i Tysta Marigången (dåvarande Klara Västra Kyrkogata/Tegelbacken) låg DN fram till 1963.

PS. Tysta Mari var namnet på en omvittnat trevlig restaurang på Tegelbacken som låg i Kronprinsens stall innan det revs på 1960-talet. Restaurangen var döpt efter Maria Christina Lindström som startat sin rörelse redan på 1830-talet. Hon kallades av gästerna för ”Tysta Mari” eftersom hon inte var alltför talför, vilket uppskattades. Jag tycker det är ett hån mot ”Tysta Mari” att den trista passagen mellan Vattugatan och Tegelbacken 1970 döptes till Tysta Marigången och föreslår att namnberedningen nu efter 40 år i förändringens tider passar på tillfället och döper den kommande gallerian till Hjalmar Mehr-gallerian efter den politiker som ju hade det grundläggande ansvaret för den olycksaliga passagens tillkomst.